Av alla livets glädjeämnen är arbetsglädjen den mest bestående
Uttalandet är den danske konstnären Heerups, det kändes träffande idag. Så mycket jag har tagit tag i och fått gjort de sista dagarna!
Shit, vad lätt det är att vara en god student när man inte har några träningar på utsatta tider!
Kan knappt förstå att det finns en del som har det så alltid. Är inte bara det att man är hemma på den delen av kvällen. Utan ett ännu större plus är det faktum att man inte behöver tänka på och mecka med att man måste äta och sova på speciella tider för att kunna prestera på träning och match. Men så är det ju allt lite tomt med...
Att ta tag i saker som har hängt över en som ett orosmoln under en lång tid är en sådan befrielse. För varje sak man kan bocka av på "att-göra-listan" så känns det som om man blir lite lättare och kan skutta lite högre. Två tunga inlämningsuppgifter till skolan avklarade, flertalet viktiga samtal ringda och E-post skickade ikväll efter skolan. Duktig flicka.
Badminton i TB-hallen i Mölndal med skolan idag. Det är en av mina absoluta favoritsporter. Vetefasen om det inte passar mina idrottliga färdigheter ganska bra att utöva denna sport- min bollkontroll, kondition och mina reflexer är inte alltför dåliga i alla fall. Sen att det skiter sig med tekniken och smidigheten- det är ju en annan sak. Ännu en sak till min "att-göra-när-jag-blir-gammal-och- gaggig-lista". Min förhoppning är att det med åldern förhoppningsvis även utvecklas ett bättre tålamod och en förmåga att kunna förlora utan att skrika könsord och förstöra racketar. En viss motspelare var dock snäppet värre än jag i det hänseendet idag! Kan ju i och för sig bero sig på att denne inkasserade en ganska tung förlust mot mig under dagens lektion...
Tess kom hit ikväll för jag var tvungen att ha hjälp att bära ut alla mina möbler eftersom de ska byta golv i lägenheten imorgon. Vi var inte så jätteuppladdade för uppgiften, men efter en rejäl sängfösare och med Fråga Olle på TV så slutade det riktigt roligt. Lyfttekniken var inte den bästa och planeringen av vart vi skulle bära sakerna och vart de skulle få rum var i stort sett helt ogenomtänkt. Tur att lite envishet och improvisation löser det mesta.