En guldkantad resa
Igår bar det av med det specialchartrade blåa warbergståget till Sveriges huvudstad Stockholm och Smfinalen Globen. Klockan 6 på morgonen står ca 800 personer samlade i trupp med blåstället på redo för att stötta sitt lag. Det är större än stort att ha fler supporters med sig på ett tåg många mil bort än vad flera lag i grundserien kan samla ihop till en hemmamatch!
Vad Warberg som förening gjorde genom att organisera och möjliggöra supporterresan till globen var riktigt föredömligt och en bragd i sig. Det var verkligen ett steg i rätt riktning för innebandyns publika utveckling. All heder!
För mig var höjdpunkten för dagen ögonblicket då alla supporters stegade av tåget och tog över hela centralen och t-banan högljutt skrålandes "Warberg, Warberg". Håret på armarna reste sig i sin allra högsta position och sen stannade det där tills globen var tömt och bucklan i hamn.
Matchen i sig var inte överdrivet bra rent spelmässigt, även om den var jämn och gastkramande in i det sista just som damfinalen?
Vilket målvaktsspel dock! Det säger en del om hur viktig det är att ha en bra målvakt i storform för att komma långt i ett slutspel av denna karaktär. Bara att bocka och niga för herrarna Sjögren och Ramsin som båda har min fulla respekt och beundran!
Gott att guldet är hemma i Varberg igen. Välförtjänt. Det var det inte många i innebandysverige som trodde inför säsongen. Det viktiga var att de själva (och alla Warbergare) visste att de kunde. Knäpp på näsan till er alla!
För övrigt så känns det lite tråkigt att SM- slutspelet är över nu. Årets slutspel har verkligen haft allt!
Några bilder från helgen. Som tur var så stannade kameran hemma under kvällens festligheter. Hoppas innerligt att alla andra även de gjorde samma kloka val....
Lagbilden är norpad från innebandymagazinet.