saraskruttan

Igår styrde fyra höns och en stackars tupp i hönsgården kosan mot hemstaden Varberg för kolla på semifinal 1:5 mellan Warbergs IC och Storvreta. Olyckligtvis så visade det sig ganska snart att mellstrand och Parling inte hade planer på att heja på Warberg utan högljutt skränade de allena ut sina hurrarop mitt bland warbergssupportrarna så fort Storvreta Gjorde något bra(?)! Pinsamt värre tyckte Svensson/Larsson och flyttade bestämt isär två steg för att inte av misstag tas för att vara en av "dem".

Matchen i sig var inte den bästa jag sett. Man kan ju inte säga att Storvreta bjuder på någon roande innebandy då de backar hem med fem gubbar nedanför mittplan och bara står och väntar och väntar- på motståndarnas misstag. Kreativt? Nej inte så!

Fin innebandy fick man se prov på i vilket fall några ruggigt fina mål blev det! Tyvärr blev man något besviken när man betalar 120 kr för att inte bara titta på matchen utan även för att kolla in lite svettiga vackra män och dessa odlar slutspelsskägg som aldrig för och ser ut som skabb! Innebandyn i sig var som sagt inte en succé men kvällen i sin helhet var över förväntan. Nu finns det en rimlig chans för mig att hinna umgås med mina vänner och framförallt med mitt lilla hjärta Tesso, numera även kallad "brainclever". Bill och Bull är back in business och ordningen var nästan återställd i sparbankshallen igår :)

Du kan bara vara barn en gång. Men du kan alltid vara barnslig!!!

 Tomt, tomt känns det för övrigt nu när den egentliga innebandysäsongen tagit slut. Visst, vi har en träning denna veckan och en nästa vecka följt av Kungshus Cup i Lerum kvar vilket givetvis ska bli kul. Men i sin helhet så är det over, finito och sjukt j-vla slut  på det roliga! Så nu var det det där årliga problemet med att försöka klura ut vad man fördrev tiden med på kvällarna innan säsongen drog igång...

Fan vad tråkigt! I vanliga fall brukar man ha en inneboende känsla av att det på något vis ändå ska bli lite skönt när säsongen är slut. I år har inte den känslan infunnit sig. Motsatt så känner jag att jag bara bara vill spela mer, mer, mer innebandy eller i allafall börja försäsongen imorgon. Jag måste ha en skada, Ja, något måste vara fel med mig. En extra kromosom kanske? En innebandybollsliknande sådan må hända...?