Alla sätt är bra utom de tråkiga
Min första lediga dag på länge. Solen gick och gömde sig så fort den fick reda på det. Som vanligt. Sol varenda dag då jag jobbat natten igenom och sover bort hela dagen. Regn, dimma, grått, grått, grått på mina lediga dagar.
Tack, kära du där uppe- jag fattar piken!
Kan inte minnas att jag varit vitare eller blekare en endaste sommar på flera år. Inte större heller. I morse när jag tittade mig i spegeln tyckte jag mig se en HELGROTESK ALBINO-VAL. Lovar er att ni också ryggat tillbaka om ni sett det jag såg i spegeln. Sen att min bild inte alltid är förenlig med verkligheten det är en annan sak...
Superlativen haglar verkligen inte över mig själv idag. Det är en tråkdag. En ensam sådan. Kommer inte på någonting meningsfyllt som jag kan fylla min dag med förutom navelluddspillande och väntan på att klockan skall närma sig 17.30 och träningen sätter igång!
Vilket tråkigt inlägg. Vilken tråkig dag. Vad negativ jag är. Det var ju det där vi pratat om på träningarna om att det används mindre muskler till att le än till att vara sur. Och andra sidan så borde jag förbränna några av alla godsaker jag stoppat i mig om jag surar tillräckligt länge...
Näpp, nu får det till att bli skärpning. Kanske borde jag lägga mig i sängen och somna om och se om det är möjligt att vakna upp med ett leende på läpparna istället. För det här suger och gör mig inte alls rättvisa.
Jag klär inte i alls i hängande mungipor!