saraskruttan

Medans herrarna prövar sin lycka i Tjeckiens förlovade land i turneringen Czech Open skall vi i damlaget  iväg på Kick-Off/Teambuilding i Vindeln i helgen. Jag spenderade förmiddagen till att försöka klura ut hur mycket tacostillbehör som går åt till 27 personer. Inte det lättaste. Nu i eftermiddag bar det sedan av till ett fredagsträngt ICA MAXI för inhandling av varorna. Svettigt värre! Vet inte vad som tog mest på krafterna- storhandlingen eller det efterföljande gympasset?!?

Skall i vilket fall bli mer än nice att lära känna sina lagkamrater lite mer utanför plan. Kom på mig själv häromdagen med att tänka att det faktiskt finns spelare i laget som jag inte pratat med en endaste gång utanför innebandyplan. Då är jag ändå en av de talföra i församlingen!

Veckan har gått i sin vanliga lunk. Mina sista nätter på jobbet är avklarade. Förhoppningsvis kommer jag sakteliga vända tillbaka på dygnet och bli människa igen. På tisdagsträningen vaknade jag en halvtimme före samlingen och förstod lagom till hemgång att jag faktiskt befann mig på träningen...
Oj, massa bollar varför kommer de emot mig? Vad har jag gjort för att förtjäna detta? Låt mig va!

Det tar på krafterna att ena dagen jobba natt för att någon dag efter stämpla in klockan 8 på morgonen. Har inte ont av nätterna i sig, men ekvationen natt kombinerat med dagpass går inte riktigt ihop sig. Det har det dock varit värt då det inneburit att jag inte missat en träning på grund av jobb- trots skiftjobb. Var nära att missa en fredagsträning i Juli då jag inte under några omständigheter kunde lirka, pussla om eller charma mina arbetskamrater till att än en gång byta tur med mig. Sån tur var så råkade just den träningen bli inställd...

Veckans innebandyträningar har varit givande. Måste säga att vi har ett tokigt bra och varierat upplägg. Varje pass i sig har sin egen lilla prägel och alltid händer det något  kul. Jag menar i hur många lag leker man lekar som "korv-med-bröd"? Den här veckans roligaste händelse stavas dock "sarg-fotboll" och till min (och mina forna lagkamrater i RBK:s) stora förvåning sparkade jag inte benen av en enda motståndare!
Närmast var jag att spränga min egen skalle i bitar då jag satte fram huvudet för en nick på en stenhård långboll från 3 meters avstånd. Hallen tystnade för en stund innan Örjans utbrister: -Det där var inte en dansk skalle, utan det där var en RIKTIG VARBERGS SKALLE!

Nu har de nya målvaktströjorna anlänt och jag kan äntligen stoltsera med en tröja med mitt eget namn och nummer på. De senaste två månaderna har jag gått omkring med en tröja märkt Långström på ryggen. Visserligen är Långström snäppet vassare än Svensson, men det känns ju inte riktigt som jag.

Ska bli kul att se hur lång tid det tar innan Mirjas nya utrustning stinker gammal råtta. En livlig diskussion uppdagades återigen i omklädningsrummet igår innan hemgång. Vi har helt enkelt olika syn på hur "jobbigt" det är att hänga upp kläderna ordentligt. Mirja föredrar våta kläder och benskydd framför det extremt pilliga och tidsödande arbetet att hänga upp dem på en galge. Jag fick däremot mottaga tunga anklagelser om att jag är extremt pedant och överdriver upphängandet. Min kläder luktar i vilket fall mumma i jämförelse...

Som sagt det är kul nästan jämt att spela i ett lag. För man sätts ihop med så många olika individer som skall försöka sammanfogas till en fungerande grupp där alla är en lika viktigt del av helheten. Många personer som man annars aldrig skulle komma på att umgås med och framförallt  inte lärt sig att tycka så bra om!