saraskruttan

Svaret på dopingkontrollen damp ned med en duns i brevinkastet idag. En uns av oro började nästan infinna sig hos mig då jag i helgen fick reda på att de övriga testade hade fått sina svar för längesedan. Visade sig att mitt brev hade åkt en omväg till Varberg via Göteborg innan det hittade min rätta adress. Mycket knepigt med tanke på att man under testet var tvungen att skriva den adress svaret skulle skickas till på formuläret och inte fasen skrev jag adressen till Varberg från stenåldern på den...
 I vilket fall så visade det sig som förväntat att jag inte hade några spår av otillåtna medel i mig. Negativus!

Förmiddagen har liksom igår tillbringats på Gammlias Gym. Känns lyxigt värre att  vara ledig och ha möjlighet att kunna gå och få passet avklarat under förmiddagen. Dagens undantag med förmiddagsträning innebär även att man har möjlighet att kolla in UIK damernas VM-uppladdningsmatch emot brassarna ikväll efter innebandyträningen vilket är ett stort plus i kanten!

Vi var ett helt gäng på plats idag som kämpade på och fick våra skrotlyft gjorda trots att minsta muskelfiber i kroppen ömmade till tusen efter veckans tester och hårda träningar. Kul att se att så många bita ihop och köra på träning efter träning. Veckans tester har visat på stora framsteg hos riktigt många. Det pekar uppåt!

Själv är jag grymt nöjd med mina ökningar på såväl styrkan, hoppen och snabbheten. Förra omgången tester kändes som en stor besvikelse och därför skäms jag inte över att säga att jag är mer än stolt över mig själv den här gången. Benböjen satt som en smäck. Jag kände mig som hulken när jag trotsade alla mina egen uppsatta hinder och ökade långt mer än jag trodde var möjligt. Resultatet på beepen och brutalbänken gick inte riktigt i den riktning som jag önskar men skam den som ger sig...

I veckan blev det klart att jag till slut kommit in på skolan och kan börja bita av på de sista två terminerna på lärarprogrammet. Jag börjar se ett ljus i tunneln och ser fram emot att så småningom ta mig ur den skyddande studentbubblan och stega ut i det verkliga livet. Längtar till att få börja knega och för första gången på 3,5 år få en något större inkomst än de stackars 7000 riksdaler i månaden som studiebidraget och de betungande lånen tillsammans resulterar i...

Två böcker avverkade den här veckan: Mikael Niemis "Mannen som dog som en lax" och "Jag är allt du drömt" av Ali Smith. Den sistnämda något rörig till en början men den tar sig ju längre mot slutet som det lider. Rekommenderas! Den förstnämnda råder jag er att inte lägga ned tid på- det är den inte värd. Tråkig läsning!

Nu börjar det osa innebandy på riktigt. Dax att tagga till!
Första träningsmatchen äger rum på lördag i vildmannahallen mot Umeå City (som för övrigt är riktigt duktiga på att uppdatera sin hemsida). Dagen till ära har jag raggat publik från söder. Min syster Åsa och hennes lilla bebbe Oliver 2 månader kommer och hälsar på i helgen. Första gången jag träffar någon i familjen på nästan tre månader. Längtar!