Går man vilse tillräckligt länge börjar man känna sig hemma

Den här veckan är den första sedan flytten att räknas som ett minus i protokollet. För den har kantats av sjukdom, vilsenhet, tvekan och besvikelse. Inte på någon annan- utan bara på mig själv. På något konstigt vis så har jag glömt bort vem jag är, vad jag kan och vad jag gör här. Självförtroendet har gått och gömt sig någonstans och jag vet inte alls vad jag skall göra för att finna det tillrätta igen. Förhoppningsvis så kommer det smygandes tillbaka lika fort som det försvann och då kanske Sara Såll kan plocka både en och två bollar på innebandyträningarna.

Antar att det började med den satans sjuka som jag åkte på. Få saker kan göra en mer irriterad. För hur kommer det sig att man alltid åker på skiten under de mest olägliga tillfällena?
Resultatet blev  i vilket fall att jag stannade hemma från träningen när jag som mest behövde den. Den efterlängtade testveckan som jag otåligt väntat på sen jag kom hit blev inget annat än ett stort misslyckande. Hade tränat som en dåre för att fixa det och nu resulterade testerna bara i en besvikelse: en invägning som tydde på alldeles för många kakor, ett avbrutet benböj till följd av yrseln, två pinsamt smutsiga F-uttalanden som bara gled ur min mun och en hård smäll i dörren på maxmagen.  Till råga på allt fick jag stå över paradgrenen Beep- på tisdagen då jag tilbringade 12 timmar på sjukhuset. Sån tur är så är det inte seriepremiär imorgon och jag hinner bita både en och två tuggar på det sura äpplet innan dess!

Egentligen skall man inte gnälla eller erkänna sina dippar och bara köra gasen i botten. Livets Berg- och dalbana går både upp och ned och det gäller att hålla glöden vi liv även när det suger lite extra. Allting har varit tippelitopp sedan första dagen jag kom hit och jag antar att man inte kan gå runt och ha smekmånad för jämnan. Behövde antagligen bara spy upp några liter galla för att gå vidare- och det är just vad jag skall göra. Svida om till träningskläderna och bege mig upp på Gammlia för att biffa upp mig ordentligt med ett extra gympass och en liten löprunda. Förhoppningsvis hinner jag även med att kolla in Superbröderna H-bauers första träning med herrlaget och på så sätt även idag stilla min innebandytarm även denna dag.

Det är väl ingen som har missat att Kung Örjan är på plats i Umeå och i Dalen. Känns j-kligt kul. Ordning och reda. Hård men rättvis. Det känns som om det kör igång på riktigt nu!

Båstad Outdoor open är i gång. Frågan är inte vem som vinner- utan vilka skandaler på Peppe´s som skapar störst rubriker...

Såg att tuneringens första dag var förlagd inomhus på grund av regn. Been there- done that. Båstad inomhus suger. Aj, Aj knäna för de som får lira på betonggolvet. Känns bra för mitt ego. Gör inte lika ont att befinna sig 130 mil bort då!


Kommentarer
Postat av: Sis

Dippar kommer alltid när man minst behöver dem, men jag vet att du har styrkan att komma igen för det har du gjort så många gånger förr.
Saknar dig enormt mycket, längtar & ser fram emot att se dig in action när jag kommer upp till Umeå.
Åhh vad jag ska krama dig då!!!/Sis

2007-08-04 @ 12:09:58

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback