saraskruttan

På lördags morgonen i ottan stuvade vi in oss i bilarna och körde mot Vindeln för den nalkande Kick-offen med laget. Väl framme vid stugan (läs; baracken) där vi skulle tillbringa det närmaste dygnet blir jag eld och lågor och utbrister förtjust: -Nämen, titta det finns lingon i skogen! Och blåbär!
Mina medpassagerares blickar vände sig snabbt emot mig som omde undrade om jag var riktigt dum i huvudet. Man skulle kunna säga att alla inte vart lika imponerade av bären som jag...

Det har regnat floskler under helgen ur vissa munnar mer än ur andras. Listan är lång och själv bjöd jag på några riktiga pärlor. Jag frågade blåögt om man kunde äta lingonen som dom är, eftersom den enda form av lingon jag tidigare varit i kontakt med stavas BOB:s lingonsylt och kan köpa på snabbköpet. Ja, säger Örjan men passa dig för dem i närheten av stigen. Jag hann uppenbarligen inte tänka igen min nästa fråga då jag utbrast: Men det är väl ingen som är så dum att de sätter sig och kissar just vid stigen?!?
Glömde bort att det finns fyrfota vänner som då och då slår en drill...

Mirja är en av de härligaste människorna jag träffat just för att hon bara är sig själv och bjuder på så många tokiga och oigenomtänkta svar. Bara en stund efter ankomst då vi sitter och pratar utanför stugen reser sig Mirja upp och säger: - Nähä, jag tror att jag skall gå och uttnyttja en banan!
När vi sedan fortsätter bananpratet berättar Örjan om att det på någon plats i USA är förbjudet för kvinnor att äta banan från toppen på offentlig plats. Då utbrister Mirja: -Det är väl bara att äta den underifrån då!

I söndagens femkamp var en av tävlingarna snorbilsrace. Tävlingen gick ut på att alla i laget skulle sätta en Ahlgrens bil i näsan och på ett försök blåsa iväg "bilen"  så långt framåt som möjligt. Varje deltagare i laget blåste varsin bil och tog vid där den föregående lagmedlemmens bil hamnat. Vinnare var det lag slutligen kommit längst sträcka med sin bil på sina fem sammanlagda fräs. I näst sista laget ingick Mirja som sista person. Då alla andra stått still och sakteliga fräst i väg sina bilar tar Mirja påhittigt saken i egna händer. Hon tar hela sitt ansvar för lagets placering i tävlingen och tar i allt hon kan då hon slänger sig oförberett och totalt orädd raklång framåt i äkta stuntmansanda och snorar iväg bilen allt vad hon kan just innan landning. Landningen såg varken skön eller smidig ut- men vilken insats. Snacka om att offra sig för laget. Jag lovar er att de absolut roligaste händelserna jag varit med om!

Tillbaka till fokus. Nytta har förenats med nöje i helgen. Målsättningsdiskussioner har varvats med god mat, samarbetsövningar( läs; tävlingar), smaskiga avslöjanden och löjligt roliga uppträdanden. Kul att se hur alla hettar till när tävlingsinstinkten tar över! Själv gick jag som alltid över lik för att vinna och skyllde alla förluster på orättvisa förutsättningar och felaktiga domslut. Inget jag är stolt över- men jag jobbar på det!

Söndagens Teambuildingingstävlingar var helt klart helgens bästa. Bra, varierade och genomtänkta övningar avslöste varandra och kryddades med "El grande finale" i form av grymma uppträdanden på högsta nivå. 
Vilken helg och vilka härliga individer!

Igår kväll for nästan hela gänget raka vägen till träningsmatchen mellan IKSU och Umeå City. ´Tänkte att det skulle bli kul att se en innebandymatch igen. Tyvärr blev det aldrig särskilt roligt. Varenda boll IKSU slängde in på case dalade in. Kan inte ha varit varken målvakten eller backarnas bästa insats i karriären. Swuppowich och jag drog därför vidare mot nya äventyr redan i starten av 3:e perioden. Då visade resultattavlan 14-2...

PS riktat till Mirja: Jag vet att du fått lite väl mkt utrymme på bloggen det sista. Ta inte åt dig- ge igen eller se det som ett svar på de smutsiga raderna du skrev om mig i låten. Härmed förklarar jag att kriget har börjat ;)