saraskruttan

Lagfesten i lördags var muchos trevlig. Själv slog jag till på stort och hade på mig en nyinköpt klänning som var vacker som synden. Kul att känna sig lite uppklädd. Nu är dock den årliga "gå i klänningdagen" förbrukad och allt är återställt som det ska vara. Fortsättning lär följa om ca 365 dagar...

Vad som är extra kul med lagfester är att man får veta allt det som man inte visste om sina lagkamrater. Till exempel hur de klär sig då de inte har shorts och t-shirt, vilka som är svaga för att klä ut eller av sig och vilka som helst tillbringar kvällen på uteställets toalett. Tilläggas ska att det är extra roligt när man själv har 0,0 promille i blodet och bara kan njuta av spektaklet och memorera kvällens händelser för att ta fram vid ett annat behövigt tillfälle.

Tyvärr så lyckades jag trots min totala nykterhet inte dölja min entusiasm för schlager som jag jobbar så hårt för att förneka. Skulle försökt tygla mina dansiga ben och låtsats att jag inte kunde sjunga med i texterna. En gång avslöjad alltid avslöjad. Måste börja arbeta på en upprättelseplan och det snarast!

Tanken var att jag skulle ha en innebandyfri helg. Denna planering sprack efter att jag haft en mindre smidig eftermiddagsshopping. Började med klassikern och körde bort till Strömpilen med motorvärmarsladden dinglades under och avslutade med att komma hem utan nycklar och utan pengar att ringa för på mobilen. Slutade därmed i alla fall med en tur till Gammlia och Citys match där pojken befann sig.  Jag säger då det- alla vägar bär till hallen!

City skulle enligt mig för tillfället kunna vara en av Sveriges sämsta serieledare. I mina ögon har de visat upp mer tur än spelskicklighet det senaste och går trots detta på julledigt som serieledare. Antar att de har den där gamla klyschan till sitt försvar "bra lag har tur" ...

Söndagens julbord får högsta betyg. Ingenting att klaga på utan det mesta trillade ned i magen med ett leende på läpparna. Skiljde sig inte så mycket från julborden hemma förutom att det var mer vilt, ingen grönkål och så fanns det BJÖRNKÖTTBULLAR! Det adderat med frukostbuffén på hotell Plaza på förmiddagen resulterade i den mättaste magen i världshistorien. Ajaj- och inte hade jag en tanke på barnen i Afrika heller...

Det måste vart bra med energi i maten i vilket fall för gårdagens styrketester visade positivt utslag i samtliga grenar (förutom den sista mardrömsövningen). Benböjen gick lätt som snus och plötsligt kunde jag göra dips ordentligt. En vinterpromenad vid älven senare somnade jag utmattad och glad. Vaknade inte fullt så glad och pigg vid 05.20. Det är lite cementvarning över benen idag vilket inte bådar särskilt gott inför dagens beep. Vi får se hur det slutar. Kanske kan tömma alla mina sista krafter innan vi går på ett välbehövligt träningsuppehåll över jul?

Jag har börjat drömma en massa strunt som jag till skillnad från hur det brukar vara kommer ihåg när jag vaknar upp. I natt drömde jag (efter att ha läst på innebandymagazinet.se innan sängdags) om att jag stegade in på Kurt Söderström jobb och skällde ut han efter noter för att han ständigt uttalar sig om det hårda spelet och att domarna tillåter för mycket. Han måste ha fått sig en ordentlig läxa för jag vaknade ordentligt upprörd och genomsvett efter ordkriget. Jag är skadad på riktigt!

På tal om detta så får alla tycka vad man vill i frågan. Det sjuka är att alla förespråkar hårt men schysst spel. Problemet är att det skiljer sig vart gränsen mellan dessa två går och vad jag har förstått så behövs det inte fullt så mycket utslag på Kurtans termometer för att den ska brinna som på min och många andras. Slutsats: samma poäng- skilda definitioner.

För övrigt är jag inne i ett baka-kakor-stim. Problemet är att jag inte vill äta kakorna själv för då blir jag tjockis eftersom jag inte kan låta bli att äta upp alla på en gång. Därför måste jag först lokalisera en mottagare av kakorna innan jag gör dem. Igår var jag ute på en liten kakutlämningsturné innan träningen. Idag funderar jag på att hinna med att baka en julkaka till laget att avnjuta efter konditionstesterna och småmålsspelet. Får se om jag hinner. Borde verkligen ge stackars Helas som blev utsatt för mina påhopp om mognad under onsdagsträningen en i alla fall...

Hon säger själv om händelsen att hon aldrig någonsin blivit så dissad under en träning. Jag skyller här på översnälla lagkamrater. Antar i vilket fall att en eller annan kaka skulle kunna sluta fred.

Nä, dags att få något uträttat. Över och ut!