Perspektiv på tillvaron
På väg "hem" från tentan, på tåget mellan GBG och Varberg, kände jag att jag behövde ha något annat än skolarbete på näthinnan för att kunna köra igång och plugga inför veckans nästa tenta. Därmed strosade jag in och köpte en snabbmald bok på Pocket Shop, David Legas bok- "När inte armarna räcker till" i nytryck..
Den mannen får jag aldrig för mkt av, han upphör aldrig att förvåna eller engagera.
Saxat ur bokens inledning:
"Jag har rest över världen, men jag kan inte ens åka spårvagn utan att få hjälp upp i vagnen.
Jag anses som en av sveriges största idrottsmän, men har fortfarande inte funnit ut hur jag ska lära mig kasta dart med munnen.
Jag har slagit 14 världsrekord i simning, men jag behöver ändå hjälp med att ta på mig badbyxorna.
Jag är David Lega.
Jag är 29 år.
Jag är en av de mest handikappade människorna du någonsin kommer att möta."
Boken vart utläst på ett ögonblick. Man blir totalt paralyserad av hans enorma styrka att vända svårigheter till utmanande möjligheter!
Jag fick mig i vart fall en påminnande lektion i hur viktigt det är att tänja på gränserna, ge sig in på okända områden som man inte behärskar- för att utvecklas. Kanske är det så att allt blir vad man gör det till. Skulle det inte gå vägen får man följa Puhs goda råd: "Om snöret inte håller, utan går av, är det bara att försöka med ett annat snöre".
I vilket fall så var det inte utan att jag skämdes över mig själv, även om jag antar att det i viss mån hör den krassa mänskligheten till att tycka synd om sig själv, betona svårigheter och problem som inte är något annat än en liten fis i rymden.
Inget mera klagomål om tunga tentor den här veckan...
Den mannen får jag aldrig för mkt av, han upphör aldrig att förvåna eller engagera.
Saxat ur bokens inledning:
"Jag har rest över världen, men jag kan inte ens åka spårvagn utan att få hjälp upp i vagnen.
Jag anses som en av sveriges största idrottsmän, men har fortfarande inte funnit ut hur jag ska lära mig kasta dart med munnen.
Jag har slagit 14 världsrekord i simning, men jag behöver ändå hjälp med att ta på mig badbyxorna.
Jag är David Lega.
Jag är 29 år.
Jag är en av de mest handikappade människorna du någonsin kommer att möta."
Boken vart utläst på ett ögonblick. Man blir totalt paralyserad av hans enorma styrka att vända svårigheter till utmanande möjligheter!
Jag fick mig i vart fall en påminnande lektion i hur viktigt det är att tänja på gränserna, ge sig in på okända områden som man inte behärskar- för att utvecklas. Kanske är det så att allt blir vad man gör det till. Skulle det inte gå vägen får man följa Puhs goda råd: "Om snöret inte håller, utan går av, är det bara att försöka med ett annat snöre".
I vilket fall så var det inte utan att jag skämdes över mig själv, även om jag antar att det i viss mån hör den krassa mänskligheten till att tycka synd om sig själv, betona svårigheter och problem som inte är något annat än en liten fis i rymden.
Inget mera klagomål om tunga tentor den här veckan...
Kommentarer
Trackback