Friluftsliv.....
Kort och gott så kommer jag att befinna mig en bit från civilisationen, cybervärlden och mobilen ett par dagar. Kanske kunde man ta med telefonen, men det bli ju inte på riktigt då. Nä, stress och annat otyg lämnas hemma för de som hinner med det. Dessutom skulle mobilen troligtvis plurra i vattnet med min sedvanliga blandning av otur och klantighet.....
Let me introduce a boy named Oliver
Här är en bild från webbis-sidan på Alicias "lillabror" och min systerson.
Kunde inte låta bli att ge han lite utrymme här, den lille spolingen. Är de inte underbara- de små liven?
Fantastiskt att de efter ha varit något så pyttelitet, bara efter några månaders vistelse i mammas mage kan bli till något så fulländat!
Herr Glas talade till mig idag...
"Liv, jag förstår dig icke. Det har så småningom gått upp för mig att det inte är meningen att man skall förstå livet. Första budet: du skall icke förstå för mycket! Men har man förstått det, så har man redan förstått för mycket."
En hel del grubblande har byggt bo i min hjärna det sista. Som alltid så kommer detta elände till en när man som minst har tid för det. Tusen frågor utan svar. Antar att det är flytten som spökar. För det är nära nu...
Imorgon kommer lastbilen och flyttar alla mina saker norröver. Så det blir till att sova mitt i ett berg av uppstaplade lådor och kartonger denna sista natt. Lite "livet i en låda" är det över hela tillvaron. Den 12:e Juni efter två avklarade tentor och en paddlingstur med skolan så kommer jag i vilket fall efter!
Lite kaosartat är det. Sicken tur att man har rutin på flytt. Räknade ut att det här blir mitt livs16:e flytt och tillika hem, och att 15 av dem har skett efter det att jag fyllt 12 år. Är det månne ett rekord?
Det är trots rutinen av småflyttar ett större projekt än jag först trodde att flytta så långt.
Så definitivt.
Så omständigt.
Så skrämmande.
Å så underbart spännande och utmanande!
Jag vaknar som ett barn på julafton varje dag just nu för det känns på något sätt som om jag ska få/skaffa mig ett nytt liv. Eller i allafall en ny vardag och en ny verklighet. Å inte minst ett nytt lag!
Jopp, mina vänner jag tror att det kommer att bli grymt! Och kallt!
Eller awesome som min nya engelskinfluerade (haha) målvaktskollegan Mirja lite mer världsvant benämner det. Läs här! Bara att hålla med. Det kommer bli en jäklans fight, en ovan och säkert många gånger krävande situation. Men framförallt så tror jag på en j-klans kul, svettig och givande säsong med konkurrens som kommer att utveckla och sporra oss alla tre målisar som bara sjutton!
Ett mirakel
Var så totalt inställd på att jag inte kulle hinna se pyret. Därför trodde jag inte att det var sant när jag fick det glädjande samtalet under middagen på Hard Rock igår. En liten pojke hade kommit till världen, 3895g vägde han och var 51 cm lång. Grattis och bra jobbat!
Jag önskar dig inte guld, mitt barn
ej heller pengar och makt.
Jag önskar dig modet att vara dig själv
och stå för det du har sagt.
Jag önskar dig inte en stenfri väg,
men kraften att vägen gå.
Jag önskar dig vänner i rikligt mått
och vänner att lita på.
(Ur Peter lemarcs önskan)
Bränt barn... eller kanske snarare genomrökt...
Insåg vad sällan jag är ute i skogen nu för tiden. Förutom de tillfällen i veckan som man tillbringar på spåret så blir det mycket stadsluft och spårvagnsåkande. Så sällan man är ute och verkligen "känner" på naturen. Till en början kändes det nästan otrevligt med smuts, skit, kryp, terräng, genomtramp i mossar och alla satans grenar som smällde upp i ansiktet på en. Efter en tids avvänjning är man dock ett med naturen igen och kan njuta av dofter och intryck och inser det underbara privilegiumet som vi i Sverige har med allemansrätten och allt vad det innebär. Den frihet som vi tar för given att kunna färdas över annans mark och uppehålla sig där är unikt för vårt land. Ändå glömmer vi ofta bort att utnyttja den- framförallt i undervisningssyfte...
För mycket frisk luft på en gång skapar dock omänsklig trötthet! En del av detta beror nog på att vi rörde oss mer än man tänkte på. Kollade av min stegräknare på väg hem och den visade att jag gått och sprungit 21400 steg i blandad terräng. Inte konstigt att man är trött!
Somnade som en gris när jag kommit hem och duschat av mig rökluften från eldstaden som satt sig som en tjock hinna kring och på hela mig. Som sagt jag var inte lika bränd som mina eldgrillade hotdogs men att säga att jag var totalt genomrökt är verkligen ingen överdrift. Ville bara ge Dagerman lite utrymme på bloggen...
Blä för röken! Kände hur mycket jag luktade först när jag, genomvåt , svett och smutsig, kom på spårisen hem. Hoppades att det bara var jag som kände lukten så intensivt. Men hann knappt sätta mig innan jag hör två tjejer framför mig säga att Fy fan, vad det luktar rök. Har känt mig fräschare!
Dax att sätta fart! Tenta imorgon...
"Ett bra föredöme är bättre än tusen argument..."
Jag har en enda liten (men min största) supporter som heter Elin. Hon är en riktig tuffing och har tidigare stått i mål i ett pojklag i RBK, men har just bytt förening för att få spela med tjejer istället. Lägg namnet på minne för framtiden vet ja! Det hela började när vi mötte Södra Dal i en seriefinal i Skåneland förra säsongen (2005/2006) då hon följde med pappa damansvarig på resan med oss stora häftiga damlagsspelare. Jag gjorde en bra match och lattjade lite samt spelade fyra- i-rad med tjejen på bussen. Efter det har jag hållit lite utkik efter henne, varit och kollat någon träning då hon spelade med pojkarna när jag ändå var nere och gymmade i Svingeln. Lite fyra-i-rad: det var allt som behövdes- för sen den dagen var hon såld och jag är idol nummer ett.
Häromdagen fick hon berättat för sig att jag skall flytta till Umeå och börja spela i Dalen...
Enligt familjen blev det ramaskri "Sara får inte flytta!"
Sedan följde frågan: NEJ, men Martin (Ström) då?!? Ska han också flytta med då?!?"
Var på svaret från mamma och pappa kom att:
Nej, Martin skall ju träna Pixbo och bo kvar i Göteborg och Sara skall spela i Dalen.
Då följde genast ett förtvivlat och febrilt :
"MEN VEM SKA TRÄNA SARA DÅ?????"
Hahaha! Vilken härlig slutsats av en tioåring!
Det första som hon lär sagt när hon fick en målvaktshjälm i present var att hon skulle ha min autograf skriven på ena sidan av hjälmen. Nu börjar tiden ticka och min flytt närmar sig med stormsteg. Därför gjorde jag efter förfrågan slag i sak och hälsade på Elins pappa på förbundet för att uppfylla mitt löfte med autografen. Så nu är mitt första och enda "idoluppdrag" utfört. Hjälmen är signad och ett kort med en hälsning överlämnad.
En flyttpresent låg och väntade på mig innehållande en handgjord nyckelring, ett par innebandyörhängen och ett innebandyhalsband i silver. Så sött att jag fick tårar i ögonen!
Antar att dagens händelse var en lika stor för Elin som den var för mig...
Vart vill jag komma med detta?
Jo, att man ofta glömmer bort att man är en förebild för yngre spelare. Även om man inte är en stjärna på riktigt, i sina egna eller andras ögon, så kan man gott och väl vara det i en knattes. Många gånger utan att man själv är medveten om det.
Idrotten utgör en betydelsefull del i många barn och ungdomars liv och är kanske idag mer än någonsin en viktig uppfostringsmiljö. Små, små handlingar (positiva såväl som negativa) kan göra större intryck än man anar och väcka starka minnen hos ens adepter. Tränare och seniorspelares uppförande och agerande på och utanför plan uppmärksammas och tas efter av småplitar och formar deras uppfattning om rätt och fel. Av detta styrs sedan deras egna handlande. Barn gör ju inte som man säger utan som vi gör!
Kanske borde vi alla tänka till en extra gång på detta då och då och ta vårt ansvar som förebilder....
Det kan iallafall jag bättra mig på!
Ett litet hej, ett uppmuntrande ord eller frågor om hur det går till en ungdomsspelare i föreningen kostar inte mycket- men kan vara guld värt för en enskild liten tjej eller pojkspoling och för den allmänna stämningen i föreningen. Dessutom om man kan få de små kidsen i föreningen till att gå på matcherna så får man ofta dit deras päron också. Kanske något att tänka på när man försöker utöka publiken?!? Dessutom vet jag av erfarenhet att kottar handlar godis och läsk som gräs i kiosken :)
Det var alles i denna sena timme. Glöm inte att har man kommit över tröskeln har man kommit halva vägen!
Fint va?
Klicka på bilden för att se det fina glimmret.
Jag är en segofys
Så här var jag enligt testet:
"Segofyser är utpräglat envisa och ibland på gränsen till överdrivet noggranna. De har starka åsikter om det mesta och tvekar inte att säga dem högt. Ibland kan sega typer uppfattas som egoistiska, men de är i själva verket mycket omtänksamma och demokratiska. Segofyser brinner för det fria valet - sitt eget lika mycket som andras. De är därför mycket tydliga med vad de vill ha, men minst lika måna om att andra också får sitt. Av någon anledning är det ganska många småsyskon som är Segofyser."
Enligt testet (och i verkligheten) äter jag upp allt godis på en gång och sparar inget till senare. Dessutom äter jag det godaste först. Japp, så är det! Tycker nog testresultatet stämmer i sin helhet. Förutom det där med nogrannheten då...
Testet avslöjar även att om jag vore ett djur så vore jag en hamster, en frukt så vore jag en chilifrukt och om jag vore ett ett instrument så vore jag en fiol! Haha det är humor!
Nä, det är ett stressigt liv jag lever för tilfället. Att jag vart sängliggandes har inte förbättrat oddsen för att få ordning på allt innan flytten samt att fixa de tre återstående tentorna. Idag planeras en få-tusen-saker-gjort-dag. Bäst att sätta igång!
Är det ett skämt?
Säg mig att det finns en mycket, mycket bra förklaring till varför man lagt in en träningsmatch för ett div 2-lag i Maj! Eller att det hela är ett stort skämt! Detta fenomen som består av att göra så att säsongerna även i "lägre" divisioner går rakt in i varandra och fogas samman till någon likgiltig smet går mig snart på nerverna. Vad händer?
Konstigt att många slutar att spela alldeles för tidigt för att familj, karriär och så vidare får stå åt sidan särskilt med tanke på de låga ersättningar som fortfarande finns att tillgå inom sporten...
Tur eller otur drabbar vanligen den som har mera av det ena...
Jag tror att jag var ganska ensam ibland de 1337 åskådarna på VM- Finalen i Fredrikshamn om att inte ha en endaste tusendels promille alkohol i blodet. Gick och lade mig med ett leende på läpparna igår vid 00.30. Tanken på en mycket trevlig och lyckosam dag tillbringad i gott sällskap och känslan att veta hur mycket bättre än alla andra jag skulle må när jag vaknade dagen efter var ovärderlig. Söndagen skulle ägnas åt träning, flyttpackning och pluggande.
Så blev inte fallet. Somliga verkar gud straffa med det samma. Istället vaknade jag med en sprängande huvudvärk och en obeskrivlig trötthet. Försökte övervinna detta genom att somna om en stund till och sedan försöka piggna till med några koppar kaffe. Koffein brukar kunna göra underverk med min kropp i alla lägen (dricker till och med kaffe i varje periodpaus). Men så var inte fallet denna dag. Trotsade dock illamåendet som började komma krypandes och börja packa några lådor. Inget tendenser på förbättring.
Fick den briljanta idén att det kanske skulle gå över efter jag tränat, så jag svidar om till träningskläder, knyter skorna och beger mig halvvägs ut i trapphuset. Då inser jag att det är kört och får lov att rusa in och be till toaguden. Så var den "få-tusen-saker-gjort-söndagen" omvandlad till en dag i sängen med magsjuka. Fuck!
Finns det någon gång som man känner sig så liten och hjälplös?
Det ironiska är att jag fick be Tess om hjälp att komma hit med nödvändig proviant i form av huvudvärkstabletter och Cola. Skulle man inte gissat på när man såg i vilka skilda tillstånd hon och jag var i igår... Oddsen för motsatsen var något lägre!
VM Guld
Its a long way tills det är Oktober
Ett preliminärt spelprogram för damernas Elitserie har kommit ut idag. Konstaterande: Det är en låååång tid och många försäsongsträningar som återstår innan seriepremiären infinner sig den 6 oktober!
Sista matchen kan bli dagen före julafton. Ingen höjdare. Inte heller det faktum att vi spelar borta mot Boden den helg som Warbergs herrar kommer upp och spelar i Gammliahallen. Skulle ju sitta på läktaren i min blåa tröja och sjunga "hopp, hopp" då...
För övrigt ser det inte helt fel ut. Verkar inte vara riktigt lika många långa uppehåll i form av spellediga helger som en följd av dubbelmötena- som förra året. Pixbo och Engelholm hemma redan i andra omgången. Det betyder att Tess & CO kommer och hälsar på mig redan i mitten av oktober! Inser nu att vi kommer att bli dödliga konkurrenter igen i årets serie. Back to where it all started...
Försökte locka fram något som liknade en hotfull och skrämmande blick när jag mötte rävarna i spåret i Skatås idag, men lyckades inte överdrivet bra. Kan i och för sig vara en följd av att jag igår visade upp mina allra bästa sidor av mig själv när jag tiggde lift hem från spåret av ovan nämnda då mina spaghettiben strejkade. Min kropp är trött och sliten av träning för tillfället. Känns som vaderna skall explodera och att musklerna skall börja krypa upp ur skinnet som inte tycks räcka till.
Idag var första dagen som jag kände att det var riktigt trist att träna ensam. Det är annars lite av en styrka hos mig att jag klarar av att pressa mig själv. Men lite draghjälp eller en hare i form av en snygg och vältränad man (kanske i stil med pressbyråkillen på korsvägen som jag köper mitt morgonkaffe av... ) hade behövts för att komma igång idag, det kan jag villigt erkänna. En månad till sen är man en del av en helhet igen!
Mina glasögon har kommit. En helt ny värld öppnade sig för mig. Ooops, vad illa jag har sett det senaste. Skrämmande. Fick njuta av min nya mirakelsyn i ungefär en halv dag. Sedan insåg jag att jag hux- flux utvecklad någon form av pollenallergi eller liknande. Ögonen kliar, rinner floder och är små som streck efter bara en stunds utevistelse. Inget vidare alls!
Valkar, blåsor och sår i händerna efter vår praktiska examination i redskapsgymnastik och matta i skolan idag. Avslöjad. Jag har inga arbetsnävar...
Mors dag närmar sig. Jag brukar vara bra på att komma ihåg födelsedagar och namnsdagar, men mor- och farsdag har jag en förmåga att förtränga. Är aldrig ute i god tid. Kolla in detta klippet. Kanske känner även ni igen er...
Skoltrött..........
Just nu är jag så trött på att gå i skolan att jag vill lägga mig ned under täcket, blunda så galet hårt att den försvinner ur min värld och låtsas att den inte finns. Jag tror jag dör av leda!
Egentligen läser jag de roligaste och mest givande terminerna just nu, så det borde vara kul, Men jag kan inte ta till mig vad jag läser eller vad jag gör för tillfället. Tankarna är så mycket längre bort. Usch, jag är en dålig student!
Borde vara rätt normalt att ha en sån här dipp någon gång under sin studietid i och för sig. Har ju för sjutton gått i skola nästan hela mitt liv. Sjutton år till sommaren.
Ett år kvar sen är det i allafall dax att börja arbeta!
På en skola......
På tal om skola så visade Högskoleverkets 6 år långa och utförliga undersökning av de svenska högskolorna upp pinsamt dåliga resultat. Standarden på högskoleutbildningarna är under all kritik. Framförallt så är det fullkomligt ohållbart att enbart se på kvantitet och inte på kvaliteten på utbildningen.
En ekonomisk styrning sägs delvis ligga till grund för detta- som så mycket annat. Som det är nu får varje högskola pengar för hur många studenter som klarar av utbildningen. Att kugga för många hotar därmed att utrota högskolorna. Kraven på studenterna sänks, fler blir godkända men färre har de kunskaper som deras arbetsgivare tycker att de bör ha med sig ut i arbetslivet. Vilken paradox.
Idrottshögskolan på GU hade fått bra omdömen i undersökningen. Mina funderingar kring detta är: Hur gick det till? Och hur illa ställt är det på de övriga högskolorna och universiteten?
Jaja, kanske kan man få sig en nystart i pluggandet, en bättre bild av lärarutbildningen och en fet kick i röven av att börja på ny skola. Hoppas....
Umeå Universitet nästa!
"Non compos mentis"
Sena timmen på Oscars
Igår var det dax att fly fältet när alla Göteborgsvarvetlöpare intog staden och vara med i Åsa och Jeppes årliga och dödligt seriösa golftävling Kärra Open på korthålsbanan. En mycket trevlig tradition och den enda gången om året som jag håller i en golfklubba. Ruggigt trevlig sport det där. Särskilt gillar jag tanken på med whiskeyhålet på 7:an. Ännu en aktivitet att lägga på "Det-ska-jag-roa- mig- med- efter- innebandyn-listan". Spelade hyfsat i årets upplaga faktiskt, sänkte mitt handikapp, fick till en del fina slag och humöret flippade inte ur på allvar en enda gång. Kanske håller jag på att mogna och börjar lära mig att bejaka mina tävlingsinstinkter?!?
Kärra Open 2007
Åsa vart den stora vinnaren för dagen. Hon fick ihop hela 50 poäng. Inte illa när man är i nionde månaden och knappt når runt badbollsmagen för att hålla båda händerna på klubban. Djupt imponerande!
Fick höra att jag hade golfspelandet naturligt i mig och att det inte är så konstigt med tanke på att jag har klubbtekniken från innebandyn. Jo, men OFTA jag håller i en innebandyklubba!
Sveriges HockeyVMsemi kändes ungefär lika avslagen som den cider som står kvar där jag lämnade den på diskbänken innan utgången igår. Schalgerkalaset lika så. Känns som om enda stället där Eurovision Song Contest är hett just nu är i baltländerna (som förövrigt ligger bra till i tävlingen gång efter annan pga av alla grannländer som omger dem och som de kan stjäla röster ifrån). Funderar på om the Ark hade haft större chans om de virat in sig några varv i aluminiumfolie?
Hoppas däremot att DamVM i innebandy i Fredrikshamn skall hetta till lagom tills vi åker över och kollar in finalerna i helgen. 23-1 talar sitt tydliga språk. Men någonstans skall man påbörja resan mot toppen.
Har suttit och slökollat på matchen mellan Norge och Danmark nu ikväll på WebTV. En makalösvändning av danskorna som låg under med hela 5-1. Nygård, vad sysslade ni med? Danskorna suger. Vi mötte dem i en träningsmatch med RBK och de hade inte mkt att komma med. Kul få lite av innebandyabstinensen stillad igen även om det inte är något skönlir eller någon högre nivå på spelet. Synd att det är så svårt att se på webben bara...
Insåg igår att min punkade men ack så fina cykel blivit stulen vid Olskroken. Verkar som om jag är inne i ett härligt "hela- världen- är- emot- mig-stim". Snälla, kan ni låta mina saker vara! Räcker det inte med att jag slarvar bort mina saker så bra själv? Måste ni sno allt jag har kvar oxå? Fortsätter det i den här takten kommer jag vara barskrapad på allt jag har inom ett halvår.
Och ja, det är ok att skratta åt mig. Enligt mitt sätt att se på det hela så finns det två alternativ att se på saken (och livet i allmänhet): Antingen kan jag lägga mig ned och gräma ihjäl mig och anklaga mig själv för min oansvarighet tills det att jag dör eller så kan jag rycka på axlarna och välja att skratta åt hur sjukt klantig och oturförföljd jag är. Jag väljer det sista. Materiella ting går (oftast) att ersätta). Det löser sig sa han som sket i valhallabadet!
Man ska inte retas med trötta dagenefterresenärer. Jag och Tess hamnade jämte två fjortisbrudar på tåget som spelade upp hela sitt register av MP3 låtar ur högtalaren på mobilen för hela kupén. De hade ingen som helst respekt för att andra inte ville lyssna på deras musik trots flertalet tillsägande blickar och viskande uppmaningar. Istället började de högljutt och skränande sjunga med i de patetiska texterna. Snacka om en egocentrisk världsbild!
Jag kom på den brilljanta idén att vi båda skulle sätta på olika musik på högsta volym på våra egna mobiler och se hur de reagerade. Men efter noga övervägande så insåg jag att jag en sen kväll som denna inte orkade med mer ljud en det som redan retade mina trumhinnor. Förslag två var att säga till, men då jag spelade upp mitt tilltänkta tillsägande föredrag i huvudet innan jag skulle genomföra det i praktiken så insåg jag att det helt klart var tantvarning på att genomföra den idén. Tess goda första idé att "plocka dom j-vlarna" började mer och mer framträda som lysande. Just då rullade tåget in på centralen. Problemet var ur världen, men adrenalinet på topp.
Lejonet och Björnens glass med marängsvisssmak måste var ett av världshistoriens bästa njutningsmedel. Mår som en prinsessa nu med en halvlitersdos i magen!
Såg just att i slutet av denna månaden ges ett av mina absoluta favorita litterära verk i teaterform på Stadsteaterns stora scen i form av ett gästspel- Hjalmar Bergmans Doktor Glas. Endast tre föreställningar: Måste få tag på biljetter snarast!
Dax för lite söööööömn!
Smallgoals
Småsmålsspel i Svingeln denna fredagskväll med gamla och nya RBK:are. Trevliga tjejer de där nykomlingarna. Fick träffat min efterträdare i målet oxå, men bara med en klubba i handen. Ser ut att bli ett bra och kul blåbärsgäng nästa säsong trots allt. Jag säger bara: Watch out for the berries!
Jag tror inte det finns ett bättre sätt att tillbringa en fredagkväll! Antar att man blivit lite skadad av att träna varenda fredag i två år- för man känner knappt att det är en uppoffring eller något särskilt med fredagar längre. I vilket fall: Jag älskar småmål! Det äger!
Är som ett barn på julafton varenda gång jag får vara med och lira. Coach Martin numera "räven" Ström sa till mig en gång under den gångna säsongen "Så fort du ser lite grinig ut så är det bara att sätta en klubba i handen på dig- då lyser du upp som en sol och är genast på bästa humör". Ja jo så är det nog. Men jag antar att det är en följd av att jag gör det så sällan... Spelar småmål alltså...
På tal om småmål så leder det in mig på en sak som jag retat mig på i RBK nämligen att man alltid säger tvåmål om när man ska spela på fullstor plan- inget annat godtages. Det går inte bara att säga att vi ska spela. Nej, då får man en tillsägelse. Man måste säga att vi ska spela tvåmål. Asså ärligt talat är det inte att vara övertydlig?!? Är väl ganska självklart att man ska spela på två mål?!?
Tanken var att det nedan skulle vara en kompisteambild ála 90-tal på mig och Åsa C enligt överenskommelse på laget.se. Men av någon anledning så kom vi inte i samma lag en endaste gång.
Hmm något fuffens var det med det där, Josse!
Min teori är att ni var rädda att möta "Rajen" och "Wall" på en och samma gång....
På tal om teorier såg jag detta härliga klipp av Seinfeldt när jag följde Åsas länk tidigare idag. Hur kul som helst. Kunde inte sluta kolla och såg i princip varenda klipp jag kom åt. Jag som inte ens gillar TV. Tack Åsa, du förgyllde min städdag!
Tanken är att det skall bli lite TVtittande imorgon med efter golfen och innan utgången. Eurovision Song Contest 2007. Mina förhoppningar på en riktigt bra schlagerkväll sjönk dock avsevärt efter att jag kollat in gårdagens semifinaler. Får innerligt hoppas att de bidragen som tagit sig direkt till final är bättre än de jag såg igår. Känns som om många av bidragen lagt ned mer tid på sina överkäcka klädombyten än på sången. Kasst var ordet!
Dagens stora utmaning: överleva en heldag i Ullared!
Heldag med mellansyster på gekås idag. Svettigt värre. Det är en fanimej en konst att härda ut och armbåga sig fram på det stället. Förstår inte hur min "tunna" till syster orkar vagga sig fram med sin ankgång. Bara en månad kvar tills jag blir moster igen!
Jissanamej, så trött i skallen man blir av en dag i den miljön. Inte så konstigt kanske- antar att hjärnan får bearbeta en hel del information och intryck under en vistelse bland miljontals prylar i alla dess färger och former samt alla galna människor som är i rörelse. Somnade som en gris i soffannär jag kom hem. Men trevligt var det och extra kul att få tillbringa en heldag med storasyster på tumanhand utan barn- det var inte en dag för sent!
Har hunnit med en tur till optikern idag med. Det var inte en dag för sent. Har inte använt glasögon sen jag glömde kvar mina brillor efter mina månader i USA för snart två år sedan...
Visste att jag såg dåligt, men blev allt lite chockad att det var så illa. Optikern frågade om jag hade tagit bussen dit. "Du vet väl att du inte kan köra bil utan?!? " Självklart svarade jag nej. Det var ju sant.
Sen att jag kört bil utan de senaste två åren- det nämnde jag inget om, men han frågade ju inte heller...
Så om en vecka när de nya bågarna anländer ska jag få se världen på nytt igen!
Ikväll har jag passat mina busfrö till syskonbarn, ätit grillat, spanat in hockeyn och sprungit en härlig runda vid havet här i kärra. Det var sjukt vacker när solen gick ned vid vattenbrynet (det såg jag allt)!
Kan de vara världens sötaste små busfrön?!?
Allrahelst minns jag framtiden...
På tal om drömmar... Någon som missat IFK Göteborgs Andres Vasques drömmål ála Maradona i matchen mot ÖIS igår?!? En riktig pärla. Det är konst!
Så var det det här med Metros horoskop. Måste bara skriva något om det. De har varit skrämmande träffande på mig de senaste veckorna. Felar inte en gång. Scary! Jag som inte vill tro på sånt...Har alltid sagt att det finns två anledningar till att horoskop stämmer in: Antingen så är det bara ett rent och skärt sammanträffande eller så är det så att personen som läser det helt enkelt så gärna vill att det skall stämma och därmed "söker" likheter med det som horoskopet utlovar och händelser i sitt eget liv. Vet inte längre vad jag ska tro. Kan det vara bara en slump 20 dagar i rad?!?
Har kommit in i en läsperiod. Just nu är det Orhan Pamuks självbiografiska bok Istanbul - minne av en stad som ligger och väntar på att bli läst vid sängbordet. Fortfarande läsvärd efter 100 sidor. Får komma med ett uttalande sen- men jo, jag tror nog att det ska bli något utav den!
Nu bär det strax av ned till Guldstaden. Ett jäkla fläng på mig mellan dessa båda metropoler nu för tiden. Blir så tokigt rastlös av att vara ledig bara. Stackare..
Tanken var att jag och syster linda skulle åka på motorcykeltur idag, men så var det härliga västkustregnandet igång igen. Så det lockade inte riktigt lika mycket idag att ge sig ut som när vi bestämde det i helgen. Istället skall jag ta mig en rejäl springtur, ställa upp för en vän i nöd och sällskapa min höggravida syster Åsa på Gekås imorgon.
Pistvakt? Nej, målvakt...
Wieee! Då var det officiellt. Jag drar mig inom kort över 100 mil norrut till studentstaden Umeå och till min nya klubbadress- IBK Dalen. Tess, det ligger i Västerbotten- du och jag bor i Västergötland!
Ett litet steg för mänskligheten men ett STORT steg för mig.
Känns oerhört kul, inspirerande och spännande. Lite skrämmande med måste jag erkänna, det är en utmaning som heter duga både för mig som person och som innebandyspelare. Ett "nytt liv" i en främmande omgivning långt, långt hemifrån och stenhård konkurrens med två duktiga målvakter.
Ni som känner mig vet ju att jag i och för sig att jag inte gillar när det går för lätt. Det är lite "ju svårare desto roligare" över mig. Sen att det kan vara lite sura miner på vägen det är ju en annan sak...
En sak är säker- det blir mycket träning och bussåkande kommande säsong! En förhoppning är att Norrlänningarna kan lära mig att varva ned lite. Så att jag kan hålla koll på mina saker. De är ju inte kända för att jäkta...
Flytten bär av redan nästa månad. Så nu blir det till att skynda på med att lära sig det där med att säga "fara" istället för åka och "på" hallen istället för i hallen. Tar emot för en blivande svensklärare, men jag antar att man får ta seden dit man kommer!
RBK Göteborg är nu ett minne "blått", men ett mycket varmt och oförglömligt sådant. Don´t forget: Ni gjorde mig till samurajen!
Nä, nu ska jag dra mig nedåt stan. Måste prova ut snökängor och skidoverall. Mohahaha!
Skämt och sidor så var det en klasskompis som frågade mig varför jag inte drog mig 100 mil söderut istället, då skulle jag nästan närma mig Italiens norra gräns och betydligt varmare breddgrader. Var inte utan att jag började fundera på alternativet. Men så såg jag en sån där fånig vit boll med hål i som kom fladdrandes framför mina ögon och det kändes som ett vettigt beslut i allfall.
Bilder från en provträning i min nya "hemmahall" Gammlia.
Vad gör jag så långt in i målet? Är luckor stora som oceaner bakom mig...
Ser ut som en mupp när jag står i mål, men det bjuder jag på...
Det är de små dagliga grejorna som gör livet så spektakulärt!
Satt och skrev ett långt inlägg här igår men det vart sånt tryck på blogg.se att det var stört omöjligt att lägga upp den. Idag känns det inte lika inspirerande att slänga upp samma text så det får bli några nya rader om allt och inget.
***
Veckans upptäckt: Slottsskogen är ett trevligt ställe. Det finns djur där. Pingviner!
1:e Maj tillbringades till stor del vid detta angenäma tillhåll tillsammans med födelsedagsbarnet, Lillsara. För övrigt så kollade jag som brukligt in 1:e Maj demonstrationerna vid järntorget. Ärligt talat så var det inte särskilt välplanerat från min sida, men spårvagnstrafiken tog stopp just där för att släppa fram demonstranterna och då jag fick välja på att gå hem eller vänta. Jag valde det senare. Stannade tillräckligt länge för få dåligt samvete. För vad gör jag för samhället, omvärlden och mina medmänniskor egentligen? Pantar burkar och köper oblekt toapapper på sin höjd...
***
Två gånger den här veckan har jag fått stå i bussen för att medresenärer låtit sina knähundar sitta i ett eget säte. Irriterande! Inte det att jag på något vis tycker att hundarna är mindre värda. Men av dessa få enkla anledningar tycker jag nog ändå att jag borde få sitta istället:
1) De sitter betydligt smidigare på golvet än vad jag gör.
2) De betalar faktiskt inte för sig!
3) Visserligen fäller mitt tjocka hår lite nu på vårkanten, men vad jag vet blir det inte lika hårigt på sätet efter mig som av alla dessa andra små lurviga varelser. Ingen tidigare dokumentation eller bevis på allergirisk mot mitt hårande finns heller att tillgå...
***
Dagar som igår känner man att man valt rätt utbildning. Att få vara ute och röra sig i vårsolen mellan 9-16 är inte fy skam. Orientering. Hmm. Vilse på första lektionen i närområdet när jag skulle hämta hem en sista kontroll bådar verkligen inte gott. Har aldrig varit särskilt bra på orientering. Trots detta vann jag skolmästerskapet på högstadiet som en följd av att jag sprang efter snabbaste killen. Problemet var att vinnaren automatiskt blev uttagen att tävla i DM i Halmstad. Fick motvilligt erkänna att jag inte kunde läsa kartan när jag fick nys om detta och meddela att de gärna fick skicka någon annan...
På eftermiddagen var det till att damma av fotbollsskorna. Så roligt! Synd att bollkontrollen inte blir bättre ju mindre man övar bara...
***
Försäsongen har börjat. Sjukt egentligen. Känns om evigheter till nästa säsong....
Jag vet ett lag som aldrig börjar försäsongen riktigt så tidigt. De stod högst upp på pallen och tog emot det finnaste av klubblagspris för två veckor sedan i globen!!!!
Som tur var tillhör jag en av de som gillar försäsongsträning! Jag fick fixat gymkort för "min egna lilla försäsongsträning" nu i Maj häromdagen. Detta invigdes med ett styrkepass + bandlöpning i onsdags och ett bodypumppass igår.
Detta pass innebar dock att jag tog i för mycket och när jag kom hem hade jag sjuka skakningar och darrningar i armar och händer. Hade ordentliga svårigheter att hålla i luren när jag pratade i telefon. För att inte tala om när jag efter två timmar av illamående hoppade in i duschen och skulle göra ett försök att schamponera håret. Vet inte hur jag lyckas bli så dålig gång efter annan. För er som minns så var det inte lika illa som första träningen med Hahne, men något i den stilen! Då låg jag och spydde i rabatten utanför Mariedal och fick hjälp att få hem och ta hand om mig och min bil. Inget jag rekommenderar- trodde jag skulle dö!
***
För övrigt så har det hänt något mycket trevligt i veckan som jag ser fram emot. Samurajen har blivit inbjuden på sitt första "kompisbröllop". Det är vuxenpoäng så det står härliga till!
***
Idag var tänkt att jag skulle njuta av en efterlängtad sovmorgon. Kl 07.00 ringer de dock från en skola i Varberg och undrar om jag kan hoppa in och jobba som lärarvikarie. Svaret var nej. Men så ligger jag nu här klarvaken utan några som helst tendenser till att kunna somna om!Nu ska jag för andra gången denna veckan ned till banken och slåss med lite pensionärer och andra tattare. Inte lätt att dansa på stan utan kontokort. ..
I måndags var det 108 (!) st före mig i kön när jag tog nummerlapp. Hoppas på bättre lycka idag!
Ha en bra dag och alla RBK:are (eller nej förlåt, jag menar IBF Göteborgspelare...) se till att ta er ned till Svingeln så att vi blir ett gäng på smålsliret ikväll!/ #83 Samuraj Svänzone
VALBORG!
r
Gårdagens projekt "bojkotta valborg" gick bra till en början- vi var ute och sprang en runda i Skatås vid 20-tiden när jag vaknat till efter min tentakoma. Sen kom vi på att vi borde passa på att gå ut och träffa lite folk. Projekt 2 "bara ta en öl på Haltas" gick inget vidare det heller utan slutade i paraplydrinkande till stängning. Projekt 3 "Gå hem och sova tidigt" gick i samma dåliga spår.
Resultat: En hellyckad kväll!
Jaha, då var det första Maj. Innebär att min kära kompis Sara fyller år samt att försäsongen är på ingående.
Nu ska jag ta tag i mig själv och röja upp i det här rttboet som de säger är mitt hem. Har inte varit här överdrivet mycket den senaste tiden utan mest haft stället som en avlastningszon av grejor och väskor. Nu ska det bli andra bullar!