saraskruttan

Den gångna helgen har stavats INNEBANDYLEDIGHET och spenderats "hemma" i Varberg med nära och kära. Skönt med en ledig helg och ännu skönare att se att staden stod kvar och att allt var sig likt sedan jag lämnade söder för nya utmaningar i början av Juni. Med mig på resan hade jag mitt nyfunna bihang även kallad min stora kärlek för allmän uppvisning på gata och torg. Har inte fått in alla rapporter ännu, men det verkar som om både han och min knasiga familj har fått godkänt och jag kan lugnt andas ut!

Tidigt, tidigt på fredag morgon bar det av med flyg från Umeå till Landvetter. Väl där hämtades vi av en sprallig "världens bästa Larsson" i hennes svarta raggarbilsliknande Saab med diverse defekter och småfel. Det är ett äventyr varje gång man åker med Saaben- alltid är det något som felar. Dörrar och fönster som inte går att öppna eller stänga, en motor som inte vill starta samtidigt som det röda plyschtaket hänger ned som värsta sänghimmelen i huvudet på en. Än så länge lever skrothögen och trots att jag inte själv tror att det finns en rimlig chans så håller jag tummarna för att den ska gå igenom morgondagens besiktning med bravur för att undvika att hamna på bilkyrkogården...

Tesso bandesso hade lite bråttom för hon var tvungen att fixa håret innan avresan till Pixbos träningsläger i Mora och var därmed tvungen att avlägsna sig i samma takt som hon dök upp. Tur var kanske det för jag var rädd att Andreas skulle skrämmas ihjäl av Tess som var vildare och pratsammare än vanligt. Men så var det också 3 månader sen vi sågs mitt hjärta och jag- inte konstigt att man blir lite uppspelt!

Den planerade heldagen började genast på morgonen med otillåtna aktiviteter. Det visade sig att de hade slutat att sälja engångsbiljetter på spårisarna vilket inte upptäcktes innan vi var på väg mot stan- så det blev till att tjuvåka in till centralen. Med min sedvanliga otur så borde det här och nu ha funnits plats till att skriva om att kontrollanterna tog oss- men kors i taket- jag överlevde färden!

Detta var dock bara början på en busig dag. För Sara skrutt hade så klart tagit på sig ett par grymt osköna skor vilket i kombination med glömda sockar resulterade i ett skoskav som hette duga. Därmed stegade vi in på Stadium för att kolla in ett par Nike-skor som jag sucktat efter ett tag. Som ni alla vet så bör man inte prova skor barfota så därmed tog jag en provsocke ur korgarna och satt på mig mina tilltänkta promenadskor. Satt som en smäck men jag tänkte att jag skulle suga på karamellen ett tag och köpa skorna senare. Det var då den onde på min högra axel började tala till mig och jag fick en bright idé.
- Andreas, jag behöver en till provsocka!
Snäll som han är kom han med en utan att ha en tanke på vad jag hade i görningen. När jag sedan satte på mig den andra provsockan följt av mina gamla skor tittade han misstroget på mig och ångrade nog för en sekund att han kommit med strumpan. Resultatet var att det ur ur butiken gick en stolt tjuv med ett leende på läpparna med mindre stolt medbrottsling vid sin sida....

Cirkus en timme senare blev skoskavet för mycket för mig och jag stegade in på nilsons och köpter likadana skor jag tidigare provat. Bad om att slippa få dem i en skolåda och satte genast på mig dem. Min gamla skor var inte mkt värda i mina ögon så jag slängde några sura blickar på dem innan jag för alltid skiljdes från dem och kastade dem i närmaste papperskorg.

Vid lunch mötte vi upp mina allra äldsta kompisar tillika syskon Linda och Sara för att äta lunch på Haga. En härlig sallad i ett gassande solsken som man njöt lite extra av då det månne vara den sista soliga dagen tillbringad på en uteservering för detta året.

En lång promenad och några felaktiga spårvagnsval senare mötte vi upp några av mina käraste ex-lagkamrater från RBK Göteborg på Eva´s Palace på Avenyn. Allt var sig likt förutom att Tina hade en bulle i magen. Frida gillar prinskorvar och jag tjatade hål i öronen på dem. I vilket fall var det riktigt roligt att sitta och tjöta en stund!
Någon sa till Andreas: - Du verkar ju... lugn! Det är ju bra, de väger ju upp lite för Sara...

Fredagskvällen tillbringades på Liseberg tillsamman med min kära syster Linda. Åkpassen på och vi åkte så mycket vi orkade innan stängning! Väl hemma i Varberg hos syster Åsa däckade två trötta resenärer och sov natten igenom ända tills en välkänd röst gjorde sig hörd utanför dörren: - Mamma, är moster Sara här nu?
Det är inte varje dag man sätter sig på golvet och pusslar bokstavspussel klockan 7.30 men vad gör man inte för sina syskonbarn?

Ett helvetisk tempo och ett stressigt schema har annars kännetecknat helgen som skulle bli en lugn och avslappnad helg hemma med familjen. Har man en familj storlek BAUTA så blir det en del pusslande och planerande om man bara har tid att stanna i ett par dagar. På lördagen gjorde vi stan i varberg, käkade lunch och for sedan ut till pappa i Veddige. Tog en tur och spelade minigolf med farsgubben och brorsan. Behöver jag säga vem som vann? Därefter var det uppdukat till fest med tårta och bullar!
Till min stora glädje upptäckte jag att pappa äntligen köpt hem en leksak till småsyskonen som även uppskattades av mig. En studsmatta i trädgården. Man blir aldrig för stor för att leka!

Roligast var när fyraåriga lillebrorsan låg på mage och jag hoppade så att han flög omkring som en vante. Andreas förmanade då att jag skulle ta det lite försiktigt  med lille Axel varpå jag svarar: - Det är lugnt. Han tycker det är kul!
Just då hör man ett knidande från Axel mun: - Sara, det gör ont!
Taskig timing...

På söndagen var det barndop för lille (läs småtjocke) systersonen Oliver. Det var på håret att vi överlevde den segaste och mest konservativa prästen alla kategorier och hans hemska predikan vars innehåll och ståndpunkter jag inte kunde stödja för 5 öre. Döpt blev det lilla undret iallafall även om moster svor om att gå ur svenska kyrkan mitt under gudstjänsten...

Som sagt besök härs och tvärs tillika god mat och fika har präglat helgen. Några långa promenader vid havet har dessutom hunnits med i höstsolen. Först när man har avstånd hem förstår man att uppskatta hur fint det är och hur få förunnad den är som bor mitt vid havet. Trodde att havsluften skulle göra mig gott. Istället flög jag tillbaka till Umeå med min första snuva på flera år. Jag som senast i torsdag sa till Örjan att jag  aldrig blir förkyld. Tji fick jag och med svansen mellan benen kom jag upp till måndagsträningen för att meddela att jag inte kunde deltaga för att jag var sjuk. Ibland önskar man att "peppar, peppar" hjälper eller att man bitit sig i tungan lite tidigare...

På tal om att missa träningar så var jag och rakpermanentade håret igår för att slippa gå runt med mitt afrokrull efter varje dusch och mitt under behandlingen fick jag reda på att jag då inte fick våta ned håret, sätta upp det, platta, blåsa eller använda ngt i det på 36 timmar. Egentligen var det ingen hit att ha hjälmen på heller, men det gick om jag var försiktig. Hade vart något att komma upp på träningen och säga till Coach att jag inte kan vara med och träna för att jag fixat håret. Hade nog kunnat hälsa hem då!
Så nu går jag runt här med illaluktande hår med en odörblandning av ammoniak och gammal hjälmsvett. Som Linnea uttryckte det på träningen: Det luktar skit här! Jag säger inte emot...

Skönt att vara tillbaka i den vanliga lunken. Imorgon bär det av till Stockholm/Västerås för träningmatcher. Vi åker  tillsammans med herrarna som skall spela ligacupen. Tre träningsmatcher mot elitserielag väntar för vår del: Balrog, Täby och Rönnby. Spännande värre!