Gratistidningsmassakern
Jag är så trött på alla grattistidningsutdelare vid spårvagnshållplatserna här i Göteborg. Det är ju helt hysteriskt när man ska på och av vagnen. Om det ändå hade varit en person per hållplats som försökte pracka på mig en tidning, men tre tidningar med i princip samma innehåll men olika logga, som tävlar som galningar för att dela ut flest exemplar. Metro, Punkt SE och city: jag klarar inte av sådant klockan 07.00 på morgonen. Snälla låt mig vara, jag får panik!
De verkar inte vara särskilt kloka heller, de där utdelarna. De flesta av dem har ett minne likt en guldfisk. För när de just försökt tvinga på mig en tidning på vägen in på pressbyrån och jag en minut senare stegar ut så är de där med sina tidningar och viftar en i ansiktet - IGEN. Öhhhh. Kan hända att jag då och då uppskattar en gratistidning (jag har ju inte fickorna fulla med guld) - men låt mig välja att ta en själv om jag vill ha!
Jag undrar även vad de där stackarna kan ha för lön. Kan ju knappast vara så jättesaftigt med tanke på hur många de är som arbetar?
För övrigt är kvalitén på dessa tidningars innehåll ändå inte det bästa jag skådat. Det står inte mycket vettigt... Problemet är väl att dessa tidningar sannerligen inte kommer ut på marknaden för att jag och du ska få njuta av en bra journalistisk eller innehållslig kvalité… De kommer mer troligt till för annonsörerna och det egna bolagets vinnings skull. Farligt bara om det blir ännu dyrare att premenunera på en dagstidning som Tex. GP eller Svenska Dagbladet då färre köper sig sin egen dagstidning. Då kan det ju helt plötsligt bli tal om att det är en klassfråga att kunna ha en dagstidning hem i brevinkastet…
Nä, dags att krypa ned i sängen för att invänta tolvslaget och se om det bor några spöken här i Lunden. Natti!
Nu har jag flyttat!
Första flyttlassen har gått och jag sitter nu i mitt nya hem. Fortfarande så mycket som återstår att flytta, packa, dela upp och ordna med. Men skit samma jag har ett eget hem igen!
Är något tomt och ödsligt här just nu. Ekar som sjutton! Har bara en säng, en halv (!) soffa, en bokhylla, ett skrivbord, kläder, fixa-till-mig-grejor, skolsakerna, min data, lite mat och några stackars köksgrejor här än så länge. Har inte tid eller assistans att ta hit mer saker idag. Det är nog i och för sig lika bra då lägenheten ändå ska målas om så snart det bara kan bli klart med bostadsbolaget.
Måste nog ta och erkänna att lägenheten inte är riktigt så illa där an som jag upplevde den vid första tillfället. Är inte min drömlägenhet, men klart beboelig och kanske till och med något trivsam! Vet inte om detta kan hänga samman med att jag själv är något positivare idag än jag var i söndags eller om det jag först såg helt enkelt var en synvilla?!?
Bara så att ni alla vet så har jag ingen hemtelefon innan på tisdag (och M är på utbildning med nya jobbet ett par dagar och svarar inte han heller). Mobilen och min nya grannes olåsta trådlösa bredband fungerar däremot utmärkt!
Nä, nu ska jag prova kaffebryggan och inviga mitt nya kök.
Jag har gjort mitt val...
och bestämt mig för att prioritera mig själv och det jag tror jag mår bäst av just nu. Därför blir det ingen obligatorisk skidresa till fjällen med idrottslärarutbildningen på söndag. Istället ska jag försöka komma ikapp mig själv, hitta en ny fast punkt i tillvaron genom att äntligen flytta (förhoppningsvis redan imorgon), strukturera upp mitt liv och ge allt jag kan de återstående innebandyveckorna!
Har vägt fördelar mot nackdelar så länge nu och inte kunnat bestämma mig för hur jag ska göra. Är medveten om att jag missar ett riktigt "happening" i fjällen och att jag kommer att bli något utanför i klassen då jag inte är med under veckan. Men och andra sidan börjar jag bli van vid att ha en sån roll, för man kan ju inte vara med så ofta då klassen hittar på sociala tillställningar ändå- för träningar och matcher.
Ett dygn består visst fortfarande av bara 24 timmar, jag hade nästan glömt det. Det verkar dessutom finnas en gräns för hur länge och mycket jag orkar hålla allt flytande. Kroppen är verkligen otrolig som säger till i tid om man bara lyssnar på den!
Efter att jag bestämt mig idag har jag blivit till en helt annan människa, vilken otrolig lättnad. Känner mig minst 20 kg lättare. Dagens träningen gick som på en dans, var riktigt bra och jag kände mig dessutom gladare än på mycket mycket mycket länge!
Vi har bara ett liv, genom att läsa kan vi ta del av flera!
Jag fullkomligt älskar att hålla en nyinköpt bok i min hand. Vad jag älskar än mer är om boken i fråga har varit ett billigt inköp eftersom böcker räknas som en förbrukningsvara i mitt hem. Att vakna idag och veta att bokrean hade startat var därmed en mycket ljuvlig känsla.
En del gillar inte böckerna på bokrean på grund av att de inte är lika bra kvalitet på dessa så kallade kartonnageböckerna som på originalutgåvorna. Jag är beredd att hålla med, visst värderar jag möjligtvis en originalutgåva högre att ha i bokhyllan, men och andra sidan är jag student och är främst ute efter upplevelsen som boken ger mig. Pocket och kartonnage räcker för att tillfredställa detta behov även om pappret gulnar efter bara några år!
Negativt med bokrean är den trängsel och irritation som oftast medföljer. Det var KAOS i bokhandel och det gällde som alltid att brutalt armbåga sig fram för att få tag i det man vill ha. Därför blev det en rätt snabb visit idag, men det kommer ju fler dagar…
Första dagen på bokrean inkasserades följande:
· Nobelpristagaren Orhan Pamuks- Istanbul
· Karin Boyes- samlade dikter
· Stieg Larssons- Flickan som lekte med elden
· Herbjörg Wassmos- Flykten från Frank
· Johanna Nilssons- De i Utkanten Älskande
· Ulf Lundells- Värmen
Nu vill jag bara lägga mig i sängen och läsa i flera dagar, tyvärr finns det inte tid till detta. Jag har en flytt, skolarbete och en massa rolig innebandy framför mig denna veckan
Dålig självuppfattning?
Anklagade till och med Warberg för att ha räknat fel i skottstatistiken. Det roliga var att den jag klagade var den som hade räknat. Inte populärt!
Dessutom så kastade jag två bollar över mittlinjen...
Jag att trodde till och med att jag hade gått in på fel matchreferat när jag läste om matchen och såg att jag fått fina omnämnanden. En kompis ringde och frågade: Sa inte du att du var dålig på matchen? Haha! Blev glad iallafall! Kanske inte var så illa då...
Skäms oerhört mycket för mitt uppträdande efter det andra insläppta målet. Inte likt mig. Jag brukar försöka vara en god förebild (och tror att jag oftast lyckas), men denna gången rann det över. Ville passa på att be mina lagkamrater om ursäkt. Det är aldrig OK att visa sitt missnöje på det viset- att skrika och kasta saker hör inte hemma på en innebandyplan. Fy skäms för mig!
Likaså är det inte OK att klaga på domslut och andra saker som man inte själv kan påverka. Det är jag däremot övertygad om att jag inte brukar lägga energi på och det är jag mycket stolt över!
Ledig Lägenhet Lurar Liten
Så jag tog mig en sväng bort för att kolla in mitt nya boende. Vilket bakslag jag möttes av… Blev så besviken! Det var en av de fulaste lägenheterna jag någonsin sett. Jag säger bara brandgult, chockgrönt, taskig planering, fula fönster och en pelare mitt i väggen. Fattar inte hur jag ska kunna bo och trivas där…
Min sista gnista hopp består i tanken att lite färg, mina möbler och mina saker gör STORA underverk.
"Hänger du inte med är du inte snabb nog"…
Så lyder svenska innebandyförbundets slogan på innebandy.se. Tycks även vara en passande beskrivning på de senaste omskakande omgångarna i vår serie, Division 1 Södra. Gränsen mellan hopp och förtvivlan är hårfin och ena lagets lycka verkar vara det andra lagets olycka. I stort sett alla lagen i serien byter placeringar ungefär lika ofta som jag byter trosor.
Efter förra helgen kändes det kanske inte fullt becksvart men i alla fall något gråtonat. Kniven satt hårt tryckt emot strupen och vi hade en svår ”måstematch” mot Warberg igår lördag i världsmetropolen Varberg. Alltid svårt att prestera bra under hög press men vi lyckades ta tre stabila poäng och inkassera en vinst med 5-2 mot ett hårt kämpande Warberg.
Att Surte sedan stal showen från Södra Dal och vann med 4-3 kändes ungefär lika gott som den kebabrulle som slank ner i magen nu framåt eftermiddagen efter gårdagens utekväll. En enormt stor lättnad att inte behöva vinna i derbyt mot Backadalen (som fortfarande sliter för sin existens i division 1) med ett visst antal mål nästa helg. Det kommer att bli en tuff sista omgång men nu är skygglapparna påsatta och det finns bara ett enda fokus den närmaste veckan- att slita och koncentrera sig maximalt för att ta hem 3 poäng och en välförtjänt serieseger!
Vill passa på att tacka gårdagens motståndare för en enormt rolig, underhållande och lyckad fest igår. Den hade allt- skön musik och dans, roliga lekar, nyrakade tränarben, tusentals floskler, bastulekar, porrfilmsstudio och kåta sjölejon!
Vilka LIVE- uppträdanden sen! Gammal är verkligen äldst, Emil!
Match "hemma" i Varberg....
Idag gäller det. Match mot mitt gamla lag Warberg IC i idrottshallen kl 14. Vissa matcher gäller lite extra för laget/tabellen och vissa gäller mycket för en personligen. Matchen idag uppfyller båda dessa kriterierna för mig och såklart så flyger det runt ett par extra fjärilar i min mage denna morgon...
Är en lite knepig känsla att se Warberg som mina motståndare idag, motståndare ska man ju hata och jag gillar ju det gänget massa! Har upplevt så mycket kul med de stollarna. Men "there will be no mercy" under 3 gånger 20 min idag då ska warbergsbrudarna tryckas så långt ner i skona som det är möjligt!
Det som (troligtvis) krävs för att vi ska ta hem den eftertraktade 1:a platsen i Div 1 södra och stå som enväldiga seriesegrar om exakt en vecka är att vi ska köra över motståndet i de två sista matcherna, ösa in mängder av mål och inte släppa in några. Blir till att spika igen målet idag för "sprattel-gubben Svensson"! Ser det som en härlig utmaning som jag inte tvekar en sekund på att teamet kan komma att greja.
Läs inför matchen på RBK:s hemsida:
http://www.proteamonline.se/default.asp?Id=213&ScreenRes=1280
Snö = Kaos
Då har vintern (äntligen!) kommit till Göteborg. Mycket trevligt tycker jag så länge det håller sig liggandes i den form den kommer ner och inte omvandlas till tråkigt slask. Blir så ljust ute och inne vilket piggar upp hos den som är lite nere...
Det jag inte förstår är hur svårt det kan vara för kommunaltrafiken att hålla igång trafiken. Jag menar det är ju inte första gången som det snöar i Sverige. Scenariot med inställda bussar, spårvagnar, pendel och tåg upprepar sig varenda gång det blir en ordentlig väderomställning. Förstår att de tjänar mycket stora pengar på att inte ha så många anställda i beredskap osv, men man kan ju tycka att de borde bry sig något om sina resenärer och att få dessa nöjda med deras tjänster.
Michael Rogström, chef för banverkets driftledningscentral säger visserligen i en intervju med punkt SE idag: "Vi måste bli bättre på att hålla igång trafiken". Å sjutton, kom han på det nu eller?
När jag ändå är igång och klagar så måste jag säga något om SJ:s öresundståg mellan Varberg och Göteborg som jag åker med då och då. Antingen så har jag haft en extrem otur eller så är det helt enkelt så illa alltid som jag upplevt det. De sista 7 gångerna jag har åkt denna sträcka har tåget varit ordentligt försenat eller inställt 4 av gångerna. Sjukt dåligt!
Tyvärr är jag så dum att jag aldrig orkar skicka in biljetterna tilsammans med ett klagobrev för att försöka få ut pengar på resegarantin. Borde bli bättre på att klaga till olika företag när något är fel- så att det om möjligt kan bli en ändring. Är likadan då det gäller reklamation av varor- orkar verkligen inte tjafsa om sånt- utan går bara och köper nytt istället. Har en klasskompis som alltid reklamerar alla sina saker för minsta lilla och hon får nästan alltid nya saker. Ska försöka bättra mig. "Många bäckar små" eller hur var det?!?
No more bambi på hal is....
Igår hade vi sista lektionen i is/skridskor för denna terminen, måste säga att jag lärt mig ganska mycket på bara några gånger. Första gången vi åkte med klassen i år hade jag inte åkt skridskor på nästan 10 år. Trodde nog inte att det skulle vara så svårt för jag hade ganska goda färdigheter i skridskoåkning när jag var liten. Kan i och för sig ha haft att göra med att jag ett tag bodde granne med ishallen i Veddige!?! Flera i klassen var oroliga för hur det skulle gå eftersom inte heller de åkt på ett bra tag. Jag var nog rätt kaxig och tänkte att skridskoåkandet bara skulle "sitta i kroppen" ungefär som med cykling- har man en gång lärt sig så kan man alltid, utan att egentligen tänka på hur man gör det....
Tyvärr var fallet inte så med skridskoåkningen. Jag var rejält ringrostig. Vad som har hänt sedan -98 är att jag har blivit om möjligt ännu mer stel och klumpig i kroppen, kvinnliga former har tillkommit och framförallt har min vetskap om de risker som finns ökat radikalt! Ju äldre man blir desto mer fegis verkar man bli! Har märkt detta i flera andra sammanhang att jag kan nästan (men bara nästan) känna av lite pirr i magen då jag är på höga höjder. Har aldrig funnits i min värld att vara rädd för fart eller höga höjder.
Men som sagt efter drillande i oändlighet av olika åkstilar liknande rysk truppgymnastik så kändes det riktigt bra på skridskorna igår igen. Antar att jag insett att det inte är så farligt och vågar ta i ordenligt då jag tillexempel ska göra ett hockeystopp, översteg framåt eller bakåt. Eller så var det för det faktum att vi till en stor del spelade rinkbandy igår (hockeyliknande spel med bandyklubbar på hockeyplan). För när bollar kommer fram vaknar genast tävlingsinsikten och jag glömmer av hur fort jag kan åka för att fortfarande ha nog kontroll för att kunna stoppa. Det viktigaste är ju att man vinner bollen!
Slutsats: Att åka skridskor är riktigt kul, det skulle man göra oftare, inte minst för att slippa behöva lära sig på nytt nästa gång igen. Ett billigt nöje. Men man får SÅ ont i fötterna!
Min skatt...
Slutsats: Inget mer bråk om datorn under den resterande "sambotiden" , hela 38 dagar alltså. Värt varenda krona. Det är dessutom till en fördel med två nätverk så att man kan prata över datorn istället för "in real life". Den tekniska utveckling är ju helt otrolig! För en stund sen skickade jag ett meddelande på MSN till M om att jag ville ha påfyllning av kaffe när jag satt fastklistrad vid datorn och pluggade, och VIPS så stod det en nypåfylld kopp med rykande härligt kaffe bredvid mig....
(Måste tilläggas att jag inte brukar vara varken så lat eller bortskämd, men jag hade redan lagat och serverat mat plus kaffe vid TV:n till ovan nämnde).
Dagens onödigast "måste-ha-pryl".....
Men nu är det så att jag ändå har fastnat för Sony Ericssons Bluetooth-klocka. Den är så snygg, cool och SÅ ONÖDIG! Vad ska man då med en sån till? JO man kopplar helt enkelt ihop klockan via bluetooth med sin mobil och så talar klockan om när det ringer, när du får ett sms och från vem det är. På klockan kan man avvisa samtal eller trycka upptageton via knappar på sidan av urtavlan. Pris ca 3000kr...
Kanske bli svårt att ta mitt påstående om mitt tekniska ointresse på allvar när jag nu tänkt meddela att jag i eftermiddag ska åka på jakt efter och förhoppningsvis inhandla en ny bärbar dator i eftermiddag! Motsägelsefullt? Ja verkligen! Tyngdpunkten av mitt motstånd är nog egentligen mot TVprylar, det är mot dessa som mitt värsta motstånd ligger i. Kan vara för att jag tycker att TV i princip enbart är ett slöseri med tid och för att jag tycker att TV är ett mycket långtråkigt och osocialt tidsfördriv...
På tal om detta måste jag lyfta fram en fråga som jag funderat på mycket länge men inte vågat deklarera högt med tanke på det motstånd och ifrågasättande som jag kan komma att mötas av. (Marre jag såg nog hur skeptiskt du kollade på mig när jag provade min teori på dig senast!) Men jag kan inte hålla mig längre...
Frågan lyder som följer: Hur kommer det sig att någon bestämt att man alltid ska titta på TV på lagets bussresor till bortamatcher och att man vid denna aktivitet inte tar hänsyn till de övriga som inte är intresserade av varken filmen eller det ljud som den medför? Samma sak i varenda lag som jag spelat i.
När filmen på bussen är igång ska de som inte tittar visa hänsyn till de som ser på filmen. Råkar man hitta någon som liksom jag inte glor frenetiskt på små miniskärmarna med dålig bild och försöker få igång en konversation hörs ganska snart ett "kan ni hålla tyst, vi försöker se på film". Hur kan det komma sig att det motsatta inte är accepterat- "skulle ni kunna sänka filmen, vi har faktiskt en diskussion här"? Eller "kan ni titta på filmen utan ljud jag försöker läsa i min bok"?
Brukar försöka sova istället, men brukar inte lyckas något vidare. Eller lyssnar jag på Mp3 men inte heller detta är lätt då ljudet från filmen tränger igenom och överröstar musiken. Att röra sig eller gå bakåt i bussen är inte heller det en bra idé (på sin höjd kan man försöka gå på toaletten), då är man ivägen för bilden!
Som ni förstår var Jasses härliga initiativ med frågesport på förra bussresan mycket uppskattat av undertecknad. Mer av detta för att möjligtvis tillfredställa den bittraste av alla bittra gamla surkärringar!
Här har vi den lilla skatten:
Sony Ericsson MBW-100 Bluetooth Watch
Denna Bostadsbrist!
Stackare, det är inte lätt att hitta en bra bostad i 18 -30 miljonerdollarsklassen!
(Skulle det krisa sig så skulle jag nog kunna ha EN sängplats ledig. Me like David Beckham!)
Dansdrottningens återkomst
Åter dans på schemat. Jag var något nervös för vad som komma skulle med tanke på tidigare lektioners totalfloppar och flertalet av klasskamraternas ”tycker-synd-om-dig-skratt”. Efter några djupa andetag fattade jag dock mod till mig och stegade in i manegen på pedagogen i Mölndal.
Chockartat möts jag av en första motgång då jag insåg att även Sofia hade ersatt shortsen med svarta tighta jazzbyxor. Kände mig något sviken. Bara jag kvar nu. Men några pikar mot henne senare kände jag dock självkänslan komma tillbaka- mina slitna RBKshorts skulle inte få sätta stopp för mig!
Dagens första utmaning bestod av en klassisk schottis. Något knivigt att få till speciellt när snurren tillkom. Tyckte dock att jag trotsade mina egna barriärer bra och totalintrycket av min insats här var klart godkänt. Möjligtvis är jag inte lika svag i pardans som jag är i grupp- och ringdans. Kanske har det att göra med att jag lugnar ned mig när jag får känna på lite fina muskulösa pojkar?!?
Allting blev verkligen till en stor ”sås” för mig när vi skulle dansa Salsa. Namnet på dansen kommer, tro det eller ej, från att dansen och musiken är en blandning av flertalet andra olika danser. Alldeles för högt tempo och svår koordination för en ovan dansare som mig. Många tår kom i kläm. Det var i princip omöjligt att få in rätt känsla för någon som rör sig som ett kylskåp!
Så var det då dags för Foxtrot och bugg. Det visade sig att man har lärt sig något från fotbollens årsfester i ungdomsåren förutom att titta djupt i flaskan. Man får ju i och för ha det där i åtanke på dagens lektion som Magnus Uggla sjunger om i ”jag dansar aldrig nykter”…
Men… Jag kan ju faktiskt det här! Märktes tydligt att man var i storstan, för det var ju ingen som hade buggat. Där satt den. Min stora revansch!
En heldag i lundbystrand.....
Jag vaknade på söndagsmorgon med något som upplevdes som världens bakfulla (ingen alkohol här, men tårar, besvikelse och dålig sömn verkar ha ungefär samma effekt). Trots detta bestämde jag mig ganska fort för att trotsa mitt löfte från gårdagen ”att absolut inte ha med något som ens liknar innebandy att göra mer den här helgen” och drog mig mot Hisingen Island och Lundbystrand för matcherna Älvstranden- Warberg (Damer) och Älvstranden- pixbo (Herrar).
Lite stressigt blev det allt. Svensson tvingades åka kommunalt då hon bett sitt EX som hon fortfarande bor med att dra åt helvete föregående natt, när hon kom hem trött och irriterad efter matchen. Att ta bilen var alltså inte på tal. Alla har vi våra bra och dåliga sidor, min oförmåga att vara en god förlorare skulle jag nog vilja säga tillhör båda dessa sidorna, men i lördags kl 01.00 var det nog övervikt åt det dåliga hållet...
Dammatchen slutade 2-7 och var väl inte den mest upplyftande match jag sett i år. Mycket Hawaii-spel från två håll, med mycket felpass. Positivt dock att Warberg fick göra många mål... borde vara nöjda med målskörden nu och inte försöka göra några fler på ett tag...
Såg inte alltför mycket av showen då en man vid namn Linus stal mitt hjärta...
I Älvstranden programblad finns en liten rad med plats för noteringar till höger om varje spelare. Mycket praktiskt för nyblivna singlar! Här finns plats att notera och gradera alltifrån snyggast ben, armmuskler, rumpa, spel- och löpstil, shortsstorlek och singelstatus. Mer sådana hjälpmedel efterlyses!
Johans Parfym luktar mycket gott och manligt. Om detta berodde på om den som luktade ”har fått något på länge eller inte” eller om det helt enkelt stämde att det var en skön doft blir svårt att avgöra då vi inte hade någon opartisk domare...
Man funderar på om Jocke Ågren åkt på hjärnskakningen om han inte hållt på med sina ticks med hjälmen precis i ögonblicket innan smällen?!? Ok, lite elakt... men varför tar han av hjälmen just när han satt den på plats?!? Å överhuvudtaget: hur håller han själv koll på alla sina ritualer ? Som den där grejen han gör när han snurrar upp målvaktströjan på magen? Svettorkningen i ansiktet? Å framförallt den bestämda ordningen som han slår sig på benen? No offence, jag gillar stilen. Snacket med medspelarna är föredömligt!
Förövrigt så måste det tilläggas att sittkomforten på Lundbystrands läktare är riktigt optimal, ingen träsmak här! Kiosken får även den högt betyg. I hur många hallar kan man köpa så goda pommes Frites plus köttbullar och mos? MEN... 80 spänn i inträde för dåligt spel (på kass parkett) utan studentrabatt suger!
Sist men inte minst en lite passning till dig kära Frida: Meningen med interna skämt är att de skall vara just interna. Att ”Nytharna” vet varenda ett av mina barnsliga ”betyg ” och storleksuppskattande på spelarna i deras lag inklusive dem själva är inget som jag uppskattar. Vänligast framför ett ångersamt och djupt förlåt från min sida!
En rak höger...
Fick de till SödraDalarna, och vad den tog sen. En riktig knock-out. 6-5 förlust i sudden efter en jämn, hård, intensiv och väl genomförd match från båda lagen som iallfall borde ha fallit publiken i smaken. Tur att inte sista ronden är avklarad än!
Just nu känns det som om någon ställt sig och pissat på mig. Besvikelsen är enorm. Tomheten oändlig. Finns inte ord att förklara det jag just nu känner.
Svårt att blicka framåt precis just nu, då allt känns nattsvart. Går inte riktigt att ta till sig det positiva i att "fortfarande ha allt i egna händer" än. Men jag vet att fightern inom mig kommer vakna till så småningom och en ordentlig revanschlystnad kommer att växa sig stark- så orubbligt j-vla stark!
För den laddning, moral och fighterinställning som visades upp av samtliga "gubbar" idag var enorm. Marginalerna var inte riktigt på vår sida- den här gången ( heller). Men som en mycket klok coach brukar säga: "det går inte stoppa ett ångande expresslok på väg". Jag har bestämt mig för att tro på detta motto ett tag till, även om jag inte tyckte att det stämde till fullo idag.Två till veckors hårt slit. Sen hoppas jag verkligen att belöningen kommer inburet på ett välputsat silverfat.
Jag har en gång för alla hoppat på den här båten och jag ska tamejfan göra allt i min makt för att ro den i land!
Fick den här sköna länken i uppiggande syfte från en kompis som visste jag var nere: "den zorrande målvakten" http://www.youtube.com/watch?v=Eha9HobiOxU
Blev inte så mycket gladare av den för tillfället, men finns kanske någon annan som är mer upplagd för humor som kan uppskatta den bättre.
Så redo för fight...
Börjar närma sig. Dax att dra mig ner till Svingeln för avresa med bussen. Samling om 20 minuter. Är så rädd att jag har glömt nåt. Skulle ju inte förvåna någon om man säger så...
Please cross your fingers for me today!
Lycka till mot Endre idag oxå lille Larsson, hoppas du får lira lite idag nu när du får "FIN" Publik.
Betygsbrådska
Som blivande lärare kan jag inte undgå att följa debatten i dagspress och TV om regeringens förslag till att ändra i grundskoleförordningen så att skolor som vill kan införa omdömen för sina elever redan från skolår 1. Visserligen ska det enligt förslaget vara upp till varje enskild kommun eller skola om detta omdöme skall ges i form av siffra, bokstav eller i löpande text. Men hallå, vi snackar i vilket fall om betyg för sjuåringar!
Jag tycker att förslaget är tokigt galet. Låt barnen vara barn för f-n och låt dem få lite tid att hitta sin plats i skolan och tro på sig själva…
Man pratar om att lärandet är en process och genom att knappt låta barnen börja denna process innan den ska ”värderas” eller ”stämplas” i jämförelse med andra är helt befängt. Snälla ge barnen en ärlig chans! De värderar och mäter sig med varandra i miljontals aspekter ändå- i alltifrån vem som har de coolaste märkeskläderna, vem som skjuter bäst ”prickskytte” på rasterna till vem som kan räkna ut matteboken först (var mycket stor status i att räkna ut matteboken först i min klass i lågstadiet. Jonas var alltid först, han blev dessutom alltid vald etta eller tvåa på rastfotbollen...)
Betyg är lika med stress (på både gott och ont). Vi tror oss veta att ungdomar idag är betydligt mer stressade än för bara nåt decennier sen. Många uppger skolan och betygspress som en bidragande orsak till detta. Drar inte förslaget något i fel riktning med tanke på detta? Inte min sak att döma, men går jag tillbaka till min egen skolgång så kan jag minnas en ökad jämförelse mellan mig och mina klasskamrater i samband med att vi började få betyg.
Grundargumenten för förslaget är att man ska ha bättre koll på att eleverna uppnår målen och kunna sätta in hjälpinsatser i tid. Bra tanke, men att ha graderade betyg för detta borde inte vara nödvändigt utan skolan bör ha bra koll på hur eleverna ligger till i jämförelse med målen iallafall.
Ett annat starkt argument för förslaget är att man anser att det är positivt att föräldrarna har rätt att veta hur det går för sina barn i skolan. Jo visst är det positivt, men mina tankar går till de föräldrar vars barn inte ”lyckas”. Är det inte att göra dem lite oroliga i förväg genom att ”sätta stämpel” på deras barn så tidigt? Jag menar- dessa barn har ju nio år kvar att lyckas…
Natti natti!
The Match
Imorgon är det då dags för dagen med stort D och seriefinalen mot Södra dal!
17.30 startas matchuret i Nyvångshallen och 60 effektiva spelminuter senare kommer tabellen i division 1 södra se antingen betydligt roligare eller betydligt tråkigare ut än den gör idag. Hoppas och framförallt TROR verkligen på det förstnämnda!
Känns som om hela mitt framtida (innebandy) liv kommer att avgöras i denna ödesdigra drabbning. Så inspirerande. Hittar man inte motivation och extra laddning nu, nja då är jag tveksam till om man någonsin gör det. Matchen har rullat som en bra film framför mina ögon varje kväll så fort jag lagt huvudet på kudden. Känner på mig att jag kommer vakna tidigt imorgon med ordentligt pirr i magtrakten och bara vänta, längta och känna att det är idag det gäller. Just som man gjorde på födelsedagen när man var liten och varje sekund som kändes som en evighet i väntan på paketen….
Laddningen och förberedelserna kommer det inte att gå att skylla på i alla fall. Ett härligt sista genrep med laget ikväll kväll i svingeln följt av Josses köttfärssås och förhoppningsvis 8 timmars Törnrosasömn inatt. Kan inte gå fel. Förutsatt att jag då får alla mina övriga små ritualer uppfyllda innan matchen startar imorgon. Som till exempel att jag får sitta på MIN plats där framme i bussen (våga inte!), får lyssna på ”Du måste finnas” på Fridas Mp3, dricka mina koppar kaffe, knyta rätt sko först, gnabbas med rätt personer och vara bland de första som är tillbaka efter utelöpningen. Listan kan bli lång, men med risk för att bli utmobbad för min vidskeplighet så gör jag bäst i att stanna här...
Jag säger bara en sak: imorgon är det bara "badang"som gäller (något inspirerad till ordvalet från veckans träningar)
Här dansar herr gurka...
Vet egentligen inte vad det är som är så svårt, men jag får ingenting att fungera. Min kropp lyder mig helt enkelt inte. Dans har aldrig varit min starka sida, men att jag var så här dålig.... det ckockerade mig totalt!
Jag är sämst av alla tjejerna i klassen och det är inte heller många av killarna som är på samma låga nivå som jag. Det har gått så långt att läraren använder mig som "dåligt exempel" på hur man inte skall göra.
Jag ser helt enkel inte logiken, jag känner inte rytmen, jag kan inte memorera stegen, jag trampar på allt och alla... och jag rör mig.... som en PADDA!
MEN... jag vill verkligen! Jag försöker- så att det nästan gör ont! Till skillnad från många andra som snarare tycker att "det där är så dumt att jag aldrig kommer försöka lära mig det". Framförallt så blir jag tokigt avundsjuk på alla de dansanta aerobictjejerna med snygga tighta moderna Röhnischträningskläder i glada färger som liksom bara har det i sig och tar varenda steg både rätt och snyggt utan att ta ett endaste litet kik på instruktören! Börjar fundera över om det är mina slitna träningsshorts som är problemet?
Har aldrig känt mig så osäker och underlägsen i någonting jag tidigare gjort, och det tar hårt. Gör SÅ ont. Känns som ett ordentligt slag rakt in i min vinnarskalle. Det går verkligen inte att lyckas med detta på ren vilja som så mycket annat...
På dagens lektion skulle vi tex "skaka" på kroppen i ett steg, inget svårt tänker ni då... Men jag försökte verkligen får kroppen att skaka- men det fanns helt enkelt inget "skak" någonstans i min kropp! Letade och letade- men NEJ- inget skak gick att finna! Släpp bara loss säger någon- men hur satans gör man det när kroppen inte vill?
Jag vill så gärna kunna för det ser verkligen ut som om det är så himla skoj om man kan. Mitt nya löfte: Jag ska ÖVA ÖVA ÖVA ÖVA ÖVA dans och våga göra bort mig! Så kanske jag kan spara några stortår på mina kursare iallfall!
Fortsättning följer....