"Det här är en sång om ingenting"
Läste i tidningen att man i Hudiksvall utfärdat ett förbud för alla kommunal anställda mot rökning och SNUSNING under arbetstid. Jag gissar mig på att de är den första kommunen som utfärdar ett sådant förbud som även innefattar snusning.
Hmm, hur ska jag ta ställning till det här. Nja jo det är nog en ganska bra idé. Kanske...
Man funderar ju hur det ska gå att kontrollera bara. Och hur många som smygsnusar. Och vilka påföljder ett "brott" skulle få?!?
Att snusa är riktigt löjligt. Säger egentligen emot mina principer. Men så var det ju det där med karaktären...
Undersökningar visar att det där med att det går att träna bort spriten ur kroppen bara är en myt. I vilket fall så känns det mycket bättre efter dagens flitigt genomförda träningsinsatser. Ett ordentligt löppass i Skatås med Tesso som först när vi är framme erkänner "att jag trodde f-an aldrig att jag skulle orka med runt."
Det är fascinerande att man kan vara så olika på att springa som vi två är. Jag kan mala i samma tempo i princip hur länge som helst- medans en rusch gör mig döende. Tess däremot är helt otroligt grym på ruscher och tempoökningar!
Trodde att min pump skulle ha svårt att orka med idag efter helgens bravader, men så var inte fallet utan det gick nja verkligen inte bra- men lättare än förväntat!
Tre timmar simlektion i Åby simhall med skolan idag med. Snacka om skrynkliga russinfingrar och rödsprängda ögon efteråt! Fokus på dagens lektion var crawl och livräddning. Var j-kligt kul, men något slitigt med simmandet faktiskt, speciellt när vi bara tog armtag. Det sög i gäddhänget!
Apropå livräddningen, så kan ni simma lugnt i sommar!
Ingen som raglar av dryckenskap är vis...
Det finns ett fåtal unika tillfällen då det hänt något
speciellt då känns helt ok att vara bakfull. Det är liksom värt besväret. Idag borde ha varit en sådan dag...
Just nu känns jag mig tveksam. Marginellt med sömn och en alldeles för hög krognota sätter djupa spår. Min kropp är sargad till max. Mitt huvud är tungt som bly.
Den sista ölen vid 6-snåret var kanske i onödigaste laget...
Och jag hade nog haft lika kul utan de sista tre drinkarna...
Söndagsångesten har varit maximal idag.Usch och fy! Tur att jag är ute i svängen så sällan!
Men vilken helg det har varit! Och vilket roligt kalas det blev natten igenom! Oslagbart!
Tips: Var ute i god tid med att köpa biljetter om du ska med X2000 från Stockholm till Göteborg en söndag. Kan bli en dyr historia om man tvunget vill med första bästa och snabbaste tåg!
En guldkantad resa
Igår bar det av med det specialchartrade blåa warbergståget till Sveriges huvudstad Stockholm och Smfinalen Globen. Klockan 6 på morgonen står ca 800 personer samlade i trupp med blåstället på redo för att stötta sitt lag. Det är större än stort att ha fler supporters med sig på ett tåg många mil bort än vad flera lag i grundserien kan samla ihop till en hemmamatch!
Vad Warberg som förening gjorde genom att organisera och möjliggöra supporterresan till globen var riktigt föredömligt och en bragd i sig. Det var verkligen ett steg i rätt riktning för innebandyns publika utveckling. All heder!
För mig var höjdpunkten för dagen ögonblicket då alla supporters stegade av tåget och tog över hela centralen och t-banan högljutt skrålandes "Warberg, Warberg". Håret på armarna reste sig i sin allra högsta position och sen stannade det där tills globen var tömt och bucklan i hamn.
Matchen i sig var inte överdrivet bra rent spelmässigt, även om den var jämn och gastkramande in i det sista just som damfinalen?
Vilket målvaktsspel dock! Det säger en del om hur viktig det är att ha en bra målvakt i storform för att komma långt i ett slutspel av denna karaktär. Bara att bocka och niga för herrarna Sjögren och Ramsin som båda har min fulla respekt och beundran!
Gott att guldet är hemma i Varberg igen. Välförtjänt. Det var det inte många i innebandysverige som trodde inför säsongen. Det viktiga var att de själva (och alla Warbergare) visste att de kunde. Knäpp på näsan till er alla!
För övrigt så känns det lite tråkigt att SM- slutspelet är över nu. Årets slutspel har verkligen haft allt!
Några bilder från helgen. Som tur var så stannade kameran hemma under kvällens festligheter. Hoppas innerligt att alla andra även de gjorde samma kloka val....
Lagbilden är norpad från innebandymagazinet.
Rädslan övervinner faran?
Hopp, ringar och räck stod på schemat för dagen på idrottslärarutbildningen. Kan inte minnas att jag någonsin gjort de där grejerna under min skolgång. Min gympalärare på högstadiet föredrog att slänga ut en fotboll till oss elever för att själv kunna sippra en liten extra stund på kaffet, samtidigt som han fyllde i V75raden. Man kan enkelt säga att redskapsgymnastiken hamnade lite i skymundan. Kombinationen att vara stel som en pinne, ha dålig kroppskontroll och att aldrig ha sysslat med denna sorts övningar - är inget vidare.
Det stora hindret var dock ngt helt annat....
Jag var döskraj.
Var skitläbbigt.
I vanliga fall är jag inte känd för att vara en fegis, snarare brukar jag klassas som relativt orädd. Idag var fallet det motsatta och jag tvärnitade likt en tvekande häst vid ett hopphinder så fort jag närmade mig en plint för att utföra något av hoppen. Tog sats gång efter gång men samma procedur upprepades. Jag fick någon sorts blockad och ville helt enkelt inte lita på att jag kom över. Tillslut tog tålamodet slut. Jag lämnade salen i vemod. Så förnedrande.Så började rädslan gå över i förbannelse. Jag blev så arg på mig själv för att jag betedde mig som en kärring och stegade snart in i hallen igen med bestämda steg. Tog tjuren i hornen och nu fanns bara ett mål i sikte. Ingen återvändo, jag skulle över monstret till plint. Jag tog sats som aldrig förr och två sek senare så var jag över. Jag gjorde det, svävandes likt en gasell. Var ju inte så svårt det där. Back to business. Ordning på torpet.
Ni skall veta vilken kick det är att övervinna sin rädsla för något som till en början tycks rent omöjligt! Har gått och smålett resten av dagen.
Leendet kan i och för sig bero på att SM- finalen börjar närma sig också! Wieee!
Av alla livets glädjeämnen är arbetsglädjen den mest bestående
Uttalandet är den danske konstnären Heerups, det kändes träffande idag. Så mycket jag har tagit tag i och fått gjort de sista dagarna!
Shit, vad lätt det är att vara en god student när man inte har några träningar på utsatta tider!
Kan knappt förstå att det finns en del som har det så alltid. Är inte bara det att man är hemma på den delen av kvällen. Utan ett ännu större plus är det faktum att man inte behöver tänka på och mecka med att man måste äta och sova på speciella tider för att kunna prestera på träning och match. Men så är det ju allt lite tomt med...
Att ta tag i saker som har hängt över en som ett orosmoln under en lång tid är en sådan befrielse. För varje sak man kan bocka av på "att-göra-listan" så känns det som om man blir lite lättare och kan skutta lite högre. Två tunga inlämningsuppgifter till skolan avklarade, flertalet viktiga samtal ringda och E-post skickade ikväll efter skolan. Duktig flicka.
Badminton i TB-hallen i Mölndal med skolan idag. Det är en av mina absoluta favoritsporter. Vetefasen om det inte passar mina idrottliga färdigheter ganska bra att utöva denna sport- min bollkontroll, kondition och mina reflexer är inte alltför dåliga i alla fall. Sen att det skiter sig med tekniken och smidigheten- det är ju en annan sak. Ännu en sak till min "att-göra-när-jag-blir-gammal-och- gaggig-lista". Min förhoppning är att det med åldern förhoppningsvis även utvecklas ett bättre tålamod och en förmåga att kunna förlora utan att skrika könsord och förstöra racketar. En viss motspelare var dock snäppet värre än jag i det hänseendet idag! Kan ju i och för sig bero sig på att denne inkasserade en ganska tung förlust mot mig under dagens lektion...
Tess kom hit ikväll för jag var tvungen att ha hjälp att bära ut alla mina möbler eftersom de ska byta golv i lägenheten imorgon. Vi var inte så jätteuppladdade för uppgiften, men efter en rejäl sängfösare och med Fråga Olle på TV så slutade det riktigt roligt. Lyfttekniken var inte den bästa och planeringen av vart vi skulle bära sakerna och vart de skulle få rum var i stort sett helt ogenomtänkt. Tur att lite envishet och improvisation löser det mesta.
Första brännan :)
Efter det drog jag och Jonte upp till Skatås för att försöka kämpa oss runt milenrundan. Jag var ringrostig första 2 km och tänkte att det skulle sluta med att jag skulle behöva bärhjälp upp för de sega backarna i slutet, men skam den som ger sig! Det gick inte fort, men sista halvmilen kände jag mig lätt som en fjäder och när vi väl var framme var det jag som var sugen på en runda till. Skam den som ger sig!
När jag promenerat hem från Skatås och ska hoppa in i duschen upptäcker jag att den har kommit nu- den första brännan. Sicka ränder... Visserligen inte någon snygg flashig jämn och brun bränna, snarare en grisrosa flammig variant av bonnabränna. Men ändå! Sommaren är nära!
Säsongsavslut
Idag har vi haft avslutning med laget i svingeln. Det var en trevligt men vemodig tillställning, kändes nästan som om man inte ville gå hem för då skulle liksom sagan ta slut för min del. Denna gången är det inte heller tal om att bara vända blad utan om att börja skriva på en ny roman!
Mina säsonger i RBK är något som jag kommer minnas med glädje och tacksamhet både på det sportsliga och det personliga planet och det är därmed inte konstigt att det känns en smula sorgligt.
***
När jag var och provtränade med RBK första gången kände jag genast att det var rätt och jag bestämde mig nästan på ett ögonblick för att det var där jag skulle spela när jag flyttade upp. Sa nej till de andra föreningarna innan jag hade varit där och provtränat vilket ledde till en del tjurigheter från deras sida. Det visade sig att det var rätt att lita på en så stark magkänsla. Jag har aldrig ångrat mig en sekund.
***
På kvällens meny stod världens bästa tacobuffé som innefattade allt man skulle kunna tänkas vilja ha och en superb marängswiss till efterrätt. Yammie! Underhållningsvärdet var av största klass- Jake skrämde mig rätt ordentligt när han sa att inte SVT 24 fanns i svingeln- och ett tag var jag halvvägs på väg hem! Men slutligen fick vi in matchen med stort M på Tv och jag kunde nervöst se Warberg vinna över Storvreta och välförtjänt ta sig till SM-finalen i globen på lördag. JAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!
***
I pauserna så hanns det med en del tillbakablickar från säsongen och de 3 övriga säsongerna som denna satsning och detta lagbygge har genomförts. Som vanligt hade herr ström koll på grejorna och var väl förberedd med statistik och annat smått och gott. Imponerande statistik får man säga! Mest imponerande är att laget endast inkasserat 6 förluster under seriespelet under ordinarie speltid på 4 säsonger. Det talar sitt tydliga språk! Den totala målskillnaden var även den otrolig men jag kan inte minnas de exakta siffrorna...
***
Årets spelare framröstad av spelarna i laget blev Tina Alderin Lindbom (som även vann sköldligan). Det var mycket välförtjänt och rättvist så in i vassen. Tina, du är en bra förebild och en bättre lagspelare och fighter är svår att finna. Det är guld att ha en som dig i sitt lag. Grattis!
***
Jag fick också ett årets spelare pris, förra årets, eftersom Martin nu äntligen hade nytt bläck i skrivaren. Så nu är tomrummet på hyllan fyllt och det ärofylldaste priset av alla står där och blänker!
***
Kul, att våra trognaste supporters var med och delade ut ett pris till årets publikfavorit. Det gick till Marre "med det snyggaste löpsteget" Skoglund.
***
Josse "retstickan" Karlsson hade satt ihop en skiva med fullt av bilder, filmsnuttar och ett bildspel med text och allt i kronologisk ordning från samtliga säsonger. Verkligen kul att ha och ta fram och kolla på. Vilket bra initiativ och vilket fantastisk arbete du lagt ned!
Med tanke på mina egna datorkunskaper är jag djupt imponerad...
***
Skulle jag själv fått dela ut ett pris så skulle det gå till just Josse som stod för säsongens absolut roligaste händelse som jag aldrig, aldrig någonsin kommer att glömma. På en träning gjorde hon ett sjukt snyggt mål på mig. Förvånad som aldrig förr (Josse är bra på mycket men att göra mål snygga stenhårda mål rätt up i kryllan är inte hennes starkaste sida) tittar hon ned på sin klubba och säger -Hur gick det till? Då hörs Lisa på väg in på plan för att byta med Josse säga -Vem har tagit min klubba? Lisa är rightare och Josse är leftare- resten får ni räkna ut själva...
***Skavet skulle få ett pris för årets materialspelare . Hello miss kitty- behöver man tillägga något? När du kom ingåendes för första gången med din rosa väska i Båstad fanns det ingen som inte drog på ögonen. Då var du stjärnan på centercourten och tjejen hela dagen! Själv var jag stjärnsuputen den dagen, med knarkarpupiller stora som tiokronor på varenda kort. Matchen mot Falun i grytan på söndagen var varm och kämpig. Det gör jag aldrig, aldrig om...
***
En annan rolig händelse från en träning i vinter är när en viss ledare i vanlig dager är på sitt extremt retsamma och ironiskt tjuriga humör och är på mig om hur dåligt det är att man kan glömma sina grejer (Målvaktshjälmen var kvar hemma). Tillslut avfärdar han en tyken kommentar något ironiskt och beger sig hemåt. En tag senare kommer samme tränare tillbaka igen. Han hade gått hem utan sina vantar. Skadeglädjen bubblade ganska gott inom mig då!
***
Oj, inser att om jag skall fortsätta så här så kommer jag aldrig bli klar...
Alla i laget är tamejfan värda så många priser och roliga utmärkelser, får kanske bli några uppföljare. På tal om utmärkelser- vem vann egentligen säsongens "dancebattle"?
***
På lördag bär det av till Globen. Warberg har fixat ett eget tåg upp för sina supporters. Nu snackar vi!
Tiburtius
Bra att man bevarar traditioner och så, men kanske finns det må hända namn som är vanligare än så och dagar som hellre bör uppmärksammas.
Enligt Wikipedia så är Tiburtius ett av de allra ovanligaste som finns i almanackan och 2005 fanns det sju personer i sverige med det tilltalsnamnet. Det står oxå att om Tibutiusdagen blir en varm och vacker dag så skulle sommaren bli regnig. Hoppas inte det stämmer........
Nä, dax att försöka rota fram lite frulle i skåpen, kan bli tufft att hitta ngt men ska göra ett gott försök. Jag har tagit lite ledigt från första matchen i cupen idag. är så sjukt trött och behövde lite extra sömn.
Som en skänk från ovan...
Fick jag idag reda på att måndagens tenta i fysiologi och anatomi är framflyttat. Jag har inte hunnit plugga så jag var i princip redan inne på att satsa på omtentan med tanke på hur svår den är ändå. Så visar det sig att han som gjort tentan råkat lägga ut den riktiga tentan på nätet istället för en provtenta så nu behövs extra tid att fixa en ny. Nu finns kanske en minimal men dock en chans även för mig att göra ett försök att klara den. Förutsatt att jag pluggar som en tok under hela måndagen och under de mikropauser som ges under helgen. Känns som ett tecken!
Min lilla krympta innebandyvärld!
Säga vad man vill om den här tiden på året, med Silly Season och allt vad det innebär i form av beslutsångest, spelarförluster, falska rykten och så vidare, men det är verkligen nu det hettar till på allvar i innebandysverige. Det är bara att gotta sig och frossa i allt man kommer åt inte bara inför kommande säsong utan framförallt i slutspelet som är glödhett på alla fronter!
Gårdagens semifinaler var som ett stort "göttebord" för en innebandyskadad som jag. 3 semifinaler på samma gång och samtliga riktigt nervkittlande tillställningar. TV, två radiokanaler och Internetrapportering i gång samtidigt för att på bästa sätt följa dramatiken. Straffavgöranden i både Caperio/Täby- Pixbomatchen och i Rönnby- Balrogmatchen. Det var så att håren på armarna reste sig och det gick rysningar längs ryggraden. Nu väntar en sista och avgörande match i båda herrsemifinalerna och en avgörande match emellan IKSU och Falun på damsidan. Tjohoo vilken fest!
Nu är det dessutom bestämt att SVT24 sänder Warbergsmatchen istället för Pixbomatchen på söndag. Mycket bra beslut! Matchen igår som sändes från Tibblehallen spelades inte på "TV-golvet" utan på parkett. Inte acceptabelt då man många gånger i matchen fick gissa sig till vad bollen befann sig då den inte syntes för det ljusa golvet. Katastrof!
***Daniel Ramsin. Har det någonsin funnits en mer given årets rookie? Snacka om Askungensaga. Nyfiken på att se hur den slutar...
***
För mig väntar en sista innebandyspäckad helg för säsongen. Kungshuscupspelet inleddes ikväll mot div2vinnarna 03/02 Innebandy och slutade med ett snörplig likaresultat (1-1). Vi sög (även jag- här ska det vara en nolla i protokollet) och det kändes mer som en riktigt tung förlust än en oavgjord. Imorgon får det bli andra bullar för det är liksom "sista helgen med gänget" och då hoppas jag på ett roligt och bra avslut.
Hmm, såg något intressant om tränare på Engelholms hemsida... Undrar hur det blir med detta tro. Nä... tror inte jag, men man vet ju aldrig.
***
Ibland slår det mig att jag är tokig som låter mitt livs styras så mycket av innebandyn. Undra hur mycket tid jag lägger varje vecka bara på att sitta vid datorn och surfa runt på alla innebandysajter? Jag vill nog inte veta...
Som sagt ibland tänker jag att jag är knäpp och inte har något liv, men så inser jag att det är just det jag har- ett innebandyliv.
Och det är så förbannat jävla kul speciellt med tanke på den utveckling som fortskrider hela tiden inom innebandyn. Jag är så glad att jag håller på med en idrott som är på väg uppåt och inte nedåt!
Vad hade jag gjort annars förresten? Och var och vem hade jag varit om jag under min uppväxt inte sökt mig och funnit min plats i idrotten?
***
Som ni kanske har förstått så kommer jag att hålla mina tankar inför hur jag ska göra nästa säsong inom mig själv tills de är någorlunda färdigstrukturerade och börjar likna ett beslut. Sedan kan tänkas att det kommer några rader om det här...
Laxfilé med kossa?!?
Så vi går och sätter oss vid bordet och småpratar tills maten kommer in. Då ser jag att det som serveras är en laxfilé med nötter på. Jag inser att min kommentar tidigare var riktigt idiotisk och brister ut i ett av de värsta gapskratten på mycket lång tid.
Ingen fattar alls vad jag skrattar åt och det bubblar i hela mig, jag får andnöd och kan inte ens få fram vad det är som är så roligt då de tittar på mig mycket frågande. När anfallet efter ett bra tag i allafall börjar tendera i att lugna sig lite så får jag dum som jag är till slut fram några stappliga ord fyllda med fnitter emellan att jag verkligen trodde att det var nötkött på laxen. Idiotförklarad, haha! Snacka om ett knasigt första intryck- det var humor det!
Har inte blivit skogstokig ännu.....
Som många av er vet så är Sara ute på en liten innebandyutflykt norröver. Har ingen laddare till datan med mig och har därför varit avskild från Cybervärlden i några dagar. Lite abstinens blir det allt, men än så länge har jag härdat ut!
Än så länge tycker jag allt gått bra och jag är nöjd med min resa och att jag galen som jag är stack iväg på mycket kort varsel... återkommer med ett lite längre inlägg efter hemkomsten imorgon vid lunchtid. För ikväll vid 22.30 bär det av hemåt igen och en LÅNG och mysig tågresa väntar mig. Sedan bär det av till Kungshus cup!
Nu är det dax att börja knyta alla tummar man har för att Warberg fixar att köra över Storvreta i dagens drabbning.
Att vara annorlunda än andra är inte nödvändigtvis detsamma som att vara sämre än andra.
De tankar som framförallt vaknar i mig är hur det kommer sig att man diagnostiserar just dessa barn i fosterstadiet och vem som bestämmer att man vill "undvika" att dessa barn föds till världen? Vad är baktanken och i vems syfte rekommenderar man det?
Jag är helt och hållet på Ahlinders sida och tycker att man ska fundera på vad det är man säger ja till om man är för dessa tidiga tester och vad den åsikten i så fall innebär. Så här avslutas krönikan "Vi som har lyckan att ha fått barn med Downs syndrom vet att våra barn visar vägen mot människovärdet. Det behöver vi, som mänsklighet." Själv så måste jag tillägga att få människor har visat mig så mycket livsglädje och givit mig så mycket tillbaka som de härliga personer med Downs syndrom som jag jobbat med under årens gång. Det är lycka att få så mycket uppskattning på sitt arbete som jag fick igår!
Läs hela texten här
Påskaftonsnatt på jobbet
Så då var det dags att bege sig till jobbet och slita (?) lite denna påskaftonsnatt. Kan tänkas låta tråkigt, visst hade det kanske varit kul att gå ut en sväng och slå klackarna i taket när det är mycket folk i rörelse. Saken är den att jag knappt minns hur det är att gå ut en storhelg eftersom jag ofta jobbar då. Tycker det är lite tråkigt med sådana här helger för det känns många gånger så tillgjort och planerat. Därför brukar jag ställa upp och jobba till arbetskamraternas stora glädje.
Har hunnit med att vara lite social idag i alla fall. Sociala rundan gick först till pappa (för att kolla in det nya mycket snygga badrummet med bastu och bubbelpool) i Veddige, sen till mamsen i Nasaret och sist till brorsan i Bua. En sväng på stan hanns även det med, men det var så tokigt med folk att jag nästan fick spel! Ett spontaninköp i form av en skinnjacka hanns visserligen med. Det går fort att bränna pengar...
Nu på kvällskvisten har jag tittat på Semifinal 1:3 mellan Balrog och Rönnby på SVT24 och ställt upp som personlig chaufför och personlig "outfitrådgivare" åt systeryster. En mycket sevärd dammatch som slutade 6-5 till Rönnby efter en makalös upphämtning efter ett 4-1 underläge efter första perioden. Kul med mycket mål, anmärkningsvärt är att det efter 1.19 in i matchen redan gjorts hela 3 mål. Själv trodde jag på en mer avvaktande och tillknäppt historia...
Sugen på att spela innebandy blev jag i vilket fall, tur att Kungshus Cup väntar i helgen så att en del av abstinensen förhoppningsvis kan stillas!
Början är den viktigaste delen av arbetet
Visst går det att jobba hårt med det även under säsong. Men allt till trots så vill man ju orka prestera under träningar och ha max energi kvar till dem plus matcher och har då lite svårt att hinna med att "bryta" ned och bygga upp sin kropp ytterligare. Snarare handlar det under säsong att bibehålla den kondition och styrka som man skaffat sig under sommarens försäsongsträning.
Tungt är det att börja på nytt, flåset är inte på topp får jag erkänna. Men första rundan över milen avklarad idag iallafall. Det gick inte fort men jag är stolt som få att jag tog mig i kragen och kämpade på iallafall!
Ägg är jättegott, i alla fall vissa påskägg....
Igår åkte jag ned till Varberg, elle rättare sagt till Kärradal, där min syster Åsa bor. När man sover över hos dem så ingår det att vakna till den gladaste och härligaste lilla varelse jag någonsin skådat, Alicia snart 3 år!
Idag klockan sju på morgonen vaknar jag av någon som ropar att hon tvunget vill gå in till "Saaaja". Åsa försöker förklara att "Saaaja" sover ju, men då ropar jag att jag hört dem och redan är vaken. In stegar den sötaste lilla påskgumma jag någonsin sett. Det är påskfest på dagis idag. Se själva- även om mitt sinne för att fotografera inte är det bästa yrvaken kl 07.00 liggandes i sängen.
Nu stannar jag i stan över helgen, antagligen ändå tills efter MATCHEN på Annadagen. Ska jobba, träffa familj och vänner, eventuellt hinna med en och annan liten utgång och fira min brors födelsdag.
Show must go on...
Igår packade jag min målvaktsväska och drog mig ned till Valhalla och vad jag trodde skulle vara en vanlig matchsamling med efterföljande tisdagsträning. I början var allt frid och fröjd och det sedvanliga vinnarfikat stod uppradat på katedern. Men så blev allt inte som vanligt. Snarare följde ett lite vemodigt möte med spelare, ledare och styrelse inför kommande säsong...
Första bomben som släpptes var att inga av våra fem i ledarstaben stannar nästa säsong. Inte oväntat alls utan snarare något som man känt varit ganska definitivt sen en lång tid tillbaka. Trots detta kändes det på något vis ändå lite sorgset. Ett mer komplett eller engagerad ledarstab tror jag är mycket svårt, om inte omöjligt, att finna på denna nivå. Jag känner därför en enorm tacksamhet och glädje att få tagit del av deras kunskaper och jag är medveten om att jag utvecklats till en bättre och stabilare målvakt sen jag stegade in i Valhalla för första gången i augusti-05.
Ström är redan på väg mot nya utmaningar i Pixbo Dam (läs Pixbo.se). Det är bara att gratulera "rävarna" till deras nya ledarstab. Enligt hemsidan "den mest kompletta ledarstab som funnits i Pixbo Wallenstams damlags historia". Jag säger inte emot!
På spelarsidan är inte mycket konkret och färdigkonstaterat ännu och det är inte heller min tanke att sitta här i bloggen och sprida rykten eller "sillyseasonskvaller"- det sköter andra så bra ändå i den här staden! Vad man kan konstatera är väl att det stod ganska klart att det inte kommer att ske en ordentlig elitseriesatsning nästa år. Detta i sig får följden att laget mer eller mindre kommer att splittras då vi alla har olika mål och mening med vår innebandy.
Känns lite trist då det under denna säsong kommit att byggas upp en stark lagkänsla och vi har varit ett riktigt gott gäng. Vi har uppnått det vi strävat efter i år, ett resultat av en lång och hård satsning trots att vi många gånger spelat under en enorm press. Starkt jobbat! Säsongen 06/07 kommer absolut vara något att minnas och ta med sig med glädje i hjärtat!
Mina tankar inför nästa säsong är fortfarande odelade och inte ännu särskilt konkreta. Aldrig förr har jag dock känt mig så klar på vad jag vill och trott på att jag klarar av det. Jag vill vidare, träna mer, satsa hårdare och ha ordentlig utmaning. Ett mellanår utan någon egentlig satsning kan jag förstå passar flertalet i laget då man spelat mer eller mindre med "press" på sig under flera säsonger - men det tilltalar inte mig då jag snarare känner att den här resan bara har börjat...
Dessutom har jag redan spelat flertalet säsonger på det här viset utan någon egentlig satsning eller mening och jag har liksom just upptäckt att det finns ett annat mer inspirerande och utmanande sätt att genomföra det hela på. Det kallas träning, träning, träning- omprioriteringar, livsval och en hård satsning med uppoffringar på alla möjliga plan!
Vi får se vad det hela slutar. Som sagt då var "Sillyseason" karusellen igång igen. En spännande men ack så jobbig tid!
Tapeter
Fick med mig två luntor med tapetprover hem från bostadsbolagets kontor för att välja vilka som de ska sätta upp i min skabbiga lägenhet. Har inte funderat så mycket på det hela tidigare då jag inte trodde att jag skulle få välja på så mycket kul då de ska betala och sätta upp dem. Några supercoola moderna tapeter var det inte heller tal om, men jag får säga att jag blev överraskad av att det ändå fanns så pass mycket kul att välja emellan!
Som jag känner nu så lutar det åt att de blir två olika vita mönstrade tapeter. Eventuellt en annan färg i hallen. Lägenheten i sig är ganska ofräsch och mörk och ljusa färger skulle nog kunna pigga upp den en del. Sen kan man ju alltid färglägga och piffa till lite med färgglada tyger och prylar.
Så får det nog bli! Ingenting kan bli sämre än de som sitter uppe nu iallafall. Vi snackar tidigt 90- tal och starka gröna och gula färger. Uscha!
End of season. What to do?
Matchen i sig var inte den bästa jag sett. Man kan ju inte säga att Storvreta bjuder på någon roande innebandy då de backar hem med fem gubbar nedanför mittplan och bara står och väntar och väntar- på motståndarnas misstag. Kreativt? Nej inte så!
Fin innebandy fick man se prov på i vilket fall några ruggigt fina mål blev det! Tyvärr blev man något besviken när man betalar 120 kr för att inte bara titta på matchen utan även för att kolla in lite svettiga vackra män och dessa odlar slutspelsskägg som aldrig för och ser ut som skabb! Innebandyn i sig var som sagt inte en succé men kvällen i sin helhet var över förväntan. Nu finns det en rimlig chans för mig att hinna umgås med mina vänner och framförallt med mitt lilla hjärta Tesso, numera även kallad "brainclever". Bill och Bull är back in business och ordningen var nästan återställd i sparbankshallen igår :)
Tomt, tomt känns det för övrigt nu när den egentliga innebandysäsongen tagit slut. Visst, vi har en träning denna veckan och en nästa vecka följt av Kungshus Cup i Lerum kvar vilket givetvis ska bli kul. Men i sin helhet så är det over, finito och sjukt j-vla slut på det roliga! Så nu var det det där årliga problemet med att försöka klura ut vad man fördrev tiden med på kvällarna innan säsongen drog igång...
Fan vad tråkigt! I vanliga fall brukar man ha en inneboende känsla av att det på något vis ändå ska bli lite skönt när säsongen är slut. I år har inte den känslan infunnit sig. Motsatt så känner jag att jag bara bara vill spela mer, mer, mer innebandy eller i allafall börja försäsongen imorgon. Jag måste ha en skada, Ja, något måste vara fel med mig. En extra kromosom kanske? En innebandybollsliknande sådan må hända...?
REVANSCH
För en gång skull var läktaren inte tom utan tvärtom så var det 347 åskådare på plats och en skön stämning i hallen. Jag hade till och med en egen hejarklack i form av elever från särskolan där jag jobbar. Det var underbart kul och värmde långt in i hjärtat.
Arrangemanget kring matchen var även det klockrent. Tackar för det!
Som sagt en klar 7-5 vinst mot ett Kumla (med en elitseriesäsong i ryggen) är starkt, efter att vara uträknade totalt efter första kvalmatchen och efter att de tagit ledningen i matchen med 2-0 efter bara 3 min. Kul!