saraskruttan

Blev hämtad för att åka till träningen på musköten klockan 25 över 6 idag. Inte fem i halv sju. Viktigt!
Observera: man får däremot inte säga 45 över då får man onda ögonen på sig...

Förlorade idag när vi spelade i slutet av träningen. Tvåmål alltså ;) Var den enda målisen som släppte in ett mål. Ogillas. Har fortfarande inte kommit över det. Inte heller att pappa vann över mig i go-cart igår...

Duktiga backar ligger högt på varje målvakts önskelista. En landslagsmeriterad och trots sina 20 år erfaren sådan är extra välkommen. Gott att Renström är klar!

Jag har drabbats av tillfällig skrivdyslexi. Suddar, suddar, stavar fel och suddar igen. Min hjärna och min kropp är helt tom på energi. Dessutom är det svårt att sitta ostörd när man är tre man på en superduperliten yta. Ni som känner mig väl vet att jag är sjukt lättstörd och kan reta upp mig på för omgivningen knappt hörbara ljud.  Så det här får bli allt, nu skall jag ägna mig åt mina besökare.
Natti!

Kunde inte låta bli att slänga in ett litet litet inlägg om hur underbart det är att värmen och solen äntligen är tillbaka. Extra kul när regnet pissar ned hemma :)
Strålande solsken, blå himmel och skön värme sedan arla midsommarmorgon. Härligt! Var ute och sprang dagens A3:a redan klockan 8.00 för att sedan slippa att tänka på träning och ha resten av dagen över till att njuta av midsommarvädret.

Har legat i parken och jobbat på brännan nu under förmiddagen, bara hemma en snabbis för att fixa iordning picknickkorgen till midsommarfirandet.

Vanligtvis gillar jag inte högtider eller storhelger, jag spyr galla över hur uppstyltat och tillgjort det är. Midsommar däremot förknippar jag med enkelhet, utevistelse och avkoppling. Denna fina gamla tradition är inte heller bunden till något religiöst krafs som så många andra seder vilket även det väger över på den positiva sidan.

Ni anar inte i vilken grad min livskvalité höjs nu när mitt efterlängtade modem från comhem är på plats. Istallationen var en baggis, men jag är ändå föga stolt över att jag lyckades koppla in det alldeles allena. Egentligen är jag nog inte så tappad bakom flötet vad gäller tekniska prylar, inte heller har jag tummen mitt i hand. Snarare är det nog så att jag inte behövt använda mig av dessa kunskaper då någon i omgivningen allt som oftast.sagt "jag fixar det där åt dig". Nu utsätts jag i vilket fall för prövning efter prövning och jag måste säga att jag är en j-kel på att fixa och dona, snickra, borra, installera och skruva ihop saker!

Jag och min nyinköpta 100-delars-plocke-pinn- byrå var lite oense några timmar i söndags. Men efter några ordentliga tillsägelser från min sida så lugnade Herr byrå ned sig något och lovade villigt att samarbeta. Nu är den på plats i hallen fylld med alla saker som inte gick att trycka in i mina tiny garderober. Mycket bra!
Överlag så börjar min lägenhet likna ett hem och är nu klart beboelig. Kommer bli kanoners!

Redan på torsdag inväntas mina första nattgäster. Min far och lillebror kommer överraskande nog hit för att utforska närområdet och lappträsk med mig över midsommar. de stannar i en vecka. Så nu ska det turistas och den kulturella tarmen skall få sitt. HAHA!

Skönt med lite sällskap och lite att stå i dessutom. Allt är way over förväntan och jag har inte känt mig särskilt ensam eller långt borta ännu. Det är ju och för sig träning varje dag så det underlättar ;)
Det har dock varit lite drygt att slå ihjäl tiden de sista dagarna eftersom jag inte börjat jobba ännu och de flesta andra (som normalt) gör det. Kanske är det även så att det kan vara nyttigt för Samurajen att lära sig att leva utan 758932 saker inplanerade varje timme?!?

Vad övrigt har hänt?

Umeås nattliv invigdes i lördags. Det vart ett jäklans hallaballo med grillning, kubb, boccia och lite lekar efterföljt av rumpskakande på O´learys (sveriges största, måste tilläggas).
En kille på uteserveringen kom fram till mig:
Kille : Hur gammal är du?
Jag: 24
Killen: Visst, nej det är du inte. Ärligt hur gammal är du?
Jag: jo, men det är sant jag är 24.
kille : Nej, du är max 22. Du ser alldeles för bra ut för att vara 24!
Vad skall man dra för slutsats av det där?
Antingen så är man klassad som lastgammal och Off the Record vid 24, alternativt ser jag ut som en barnrumpa. Å andra sidna gillar jag mer slutsastsen att herrn i fråga helt enkelt var ett päron som gillade lammkött!
***
Dalen har gjort klart med tränare inför säsongen!!! Inte vilken tränare som helst- utan herr guldtränare Örjan Lindberg. Respekt! Kommer bli så j-klans kanon tippar jag! Å det Kommer bli fler än jag som får anstränga sig för att förstå dialekter :) För nu snackar vi slang!
Det första orden Herr LIndberg sa med sin grova Stockholms slang var att det troligtvis inte fanns någon som var lika nervös som han inför träningen. Då visste han föga att jag satt och skakade som ett asplöv! Det var ju min första riktiga träning med teamet också. Änligen, äntligen innebandy! Var tokigt kul! På något vis känns resterande passen i veckan så mycket mer inspirerande när man känner på allvar varför man kör dem och kör dem parallellt med innebandyn!
***
 Det plöjs böcker i en takt som aldrig förr hemma hos mig. Är inne i läsperioden allan och njuter till fullo av att ha tiden att läsa det jag vill som komplement till dryga skolböcker. Har lite svårt att somna för lampan (läs solen) släcks ju aldrig här för tillfället. Sol dygnet runt och inga persienner så det blir sena timmar med boken i högsta hugg. Skönt, men alla är snabba med att påpeka att det jämnar ut sig när mörkerhelvetet infinner sig så sakteliga. Nu ska jag jobba lite på telefonräkningen och inviga hemtelefonin. Sen väntar fortsättningen på Lisbeth Salander och Michael Blomkvists öden och äventyr i Stieg Larsson "Flickan som lekte med elden".
***
Dåligt med bilder det sista. Kameran är på villovägar. Men det kommer inom kort!

Grattis!
Det kändes som en liten lätt tagg i hjärtat när du pratade om kalaset innan. Hade gärna kommit... 
Jaja, nu borde du väl i vilket fall vara senior hjärtat?!?

Vet inte riktigt vad jag skall skriva. Det händer nya saker hela tiden och jag möts av nya intryck annorlunda händelser vart än jag går. Varje liten vardagsgrej är som ett stort äventyr.  Som när jag går och handlar tillexempel. Hittar inte ett dugg i hyllorna. Värst är det med mejerivarorna. De ser för sjutton inte likadana ut som hemma- annorlunda färg och annorlunda form på mjölkpaketen. Man tror att man kommit hem med lättmjölk och står där med standardmjölk. Herre jisses ni kan inte ana vilka prövningar jag ställs inför!

Allt är iallafall fint så här långt. Känner mig allmänt vilse och mer som en tillfällig besökande än en invånare. Sitter just nu på biblioteket bland allmänt löst folk för att komma ut i cyber och vara lite social över msn. Igår var jag hör och häpna till och med på ett besök turistbyrån och skaffade mig en välbehövlig karta.  Varning på den va? Tar i vilket fall längre och  längre turer från lägenheten och känner mig tryggare med en karta i fickan. Jag ser det som en långsam invänjning- ungefär som när man skolar in barnen på dagis. 

Men det tar sig något och jag har fått gott om guidning, sällskap och vallning runt om staden. Igår fick Hjördis agera "barnvakt" en bra stund. Hon tog med mig till Ersboda för att storhandla och köpa en byrå. Så nu är kylskåpet fyllt till bredden. På kvällen bjöds jag även på mumsig grillmat och jordgubbar och glass i "stugan". Tack!

Byrån är inte ihopsatt än. Har inte orkat bråka med det idag för jag känner att jag är för trött och har allt för kort stubin för att  klara av det utan ta i sönder något just för tillfället.

Efter shoppingrundan igår fick jag en introduktion och teknikhjälp på styrkan av Fystränare Stefan. Lite enklare än när Mirja försökte visa mig i tisdags. Jag var varken redo för träning efter flyget upp eller redo för att kunna tolka hennes svåra dialekt. Jag har ett helvete med ditt Pitemål och är inte döv som det tycktes verka efter otaliga Va? och Vad sa du?  Styrketräningsgenomgången gav mig blodad tand och nu längtar jag till att biffa till mig ordentligt! Kraven skall klaras med bravus om det så är långt inne och jag fortfarande har en lååååång väg kvar...

Trodde först att jag skulle behöva ringa färdtjänst för att ta mig upp ur sängen idag. Är inget vidare varken att ta sig upp eller ur en loftsäng 1,5 meter upp i taket utan stege eller pall när man är stel som ett kylskåp. Kan tänkas att det blir till att sova på soffan de dagarna som det är riktigt illa ställt med träningsvärken. Det kommer att bli tufft och tungt ett tag framöver. Kanske borde inskaffa en rollator?
Jaja, som ni vet så gillar jag att träna mycket och hårt så det kommer att bli bra det här. Känns lite kul att man inte behöver känna sig knäpp som gillar att köra så mycket- för alla gör ju det här!

Idag väntar första innebandypasset och första gemensamma passet med laget för min del. Jippie! Har inte stått i mål en endaste träning sen jag var här och provtränade sist, för 2 månader sen. Alldeles på tok för långt uppehåll, så ikväll skall abstinensen stillas en aning. Har hört rykten om att det skall dyka upp en viss tränare som "gubben i lådan" och köra med oss idag. Spännande värre!

När jag kom upp i tisdags så insåg jag att det saknades en del grejor som var mina. Däribland mitt täcke och mina kuddar. Det inleddes en febril jakt efter detta på onsdagen och sakerna återfanns senare hemma hos Bodén. När jag sedan var hemma hos han och hämtade grejorna så hoppar det då ut ur munnen på mig. Mitt allra första fara. Kändes så fel i min mun. Passade inte. Oanvänt. Hårt. Tillgjort. Önskar jag kunde sugit tillbaka det in i munnen igen eller åtminstonde att ingen la märke till det. Men icke. Peder var snabb att påpeka:- Har du redan lärt dig att säga fara?

En annan grej som jag tyckte var rolig var när Mirja berättar för mig att hon skall åka till IKEA nästa vecka. Jag är då snabb att fråga om jag får följa med. Ett tag senare kommer jag på att jag är nyfiken var IKEA ligger. Konversationen som följde...
Jag: Var ligger IKEA?
Mirja( som om det bara var i grannområdet): I sundsvall.
Jag (totalt vilse geografiskt): Hur långt är det dit?
Mirja: Nja, det är väl 35 mil.
Jag(chockad): Du skojar. Inte åker du 35 mil för att gå på IKEA?
Mirja: Ska du fortfarande med?!?
 
Slutsats1: Det är ett lite större projekt att åka till IKEA här. Till skillnad om man bor i Göteborg  (där det finns två IKEA inom tio minuters avstånd). Hörde en rolig anektdot om när laget hade lite tid över i Stockholm och då passa på att gå på IKEA. De hängde på dörrarna vid öppningen och sprang in som galningar så fort de öppnades. Det lär ha stått någon kvar utanför i laget som inte var härifrån och undrat vad som hände. Ja ja säger då det! HAHA!
Slutsats 2: Människor från södra Sverige har inte riktigt samma avståndsuppfattning som de har här i Norrland. För mig är 35 mil toklångt. Jag skulle framförallt inte komma på tanken att åka 35 mil för att gå på IKEA. Det är ju en utflykt som heter duga!

Nä, nu ska jag svira om för träningen!
Många kramar!

 

Jag är lite smått handikappad, ingen telefon och inget internet ännu. Men det skall ordnas inom kort.
Ville bara ge er några små tecken på liv ifrån björkarnas stad!
Har skrivit ett lite längre inlägg om gårdagen som jag sparat på datan, så det hoppas jag på att kunna slänga in här inom kort. Var en händelserik dag igår med tusen nya intryck och träning på toppen av det så idag är jag trött som en gnu...

Men allt är nice this far! Känner mig grymt välkommen och omhändertagen.
Umeå är fint och lagom. Å min lägenhet är kanoners! Ligger mitt i smeten!
Lite skumt att vara i en stad där man inte känner någon och att knappt hitta hem. Men det är grymt häftig känsla oxå. Känner mig nästan lite modig. Haha!

Återkommer. Ha det!

Fick en infall idag och åkte upp till Göteborg för att slå två flugor i en smäll. Sa tack och hej för mig till laget samtidigt som jag fick träningen avklarad. Var ett roligt och varierat träningspass. Sprang 8.an och stannade på vägen för att köra styrka, hopp och olika sorters intervallträning. Favoriten var med på programmet: "Ankis" bakåtvända grodhopp uppför backen. Alltid lika roliga att se på!

Nice att jag kunde vara med och ännu mer nice att få träffa alla goa tjejer igen efter ett lite abrubt slut efter Kungshus Cup. Kul att det finns många nya och nygamla talanger med i gänget alla redan, det bådar gott för blåbärens framtid!

Du Frida, jag menade allvar om att jag tänkte springa med dig!
Jag gör allt för dig Värmland, speciellt nu när du är den enda "lantisen" kvar ;)

 Imorgon bitti bär det av norröver och jag blir Umebo. Fick passande nog en lektion i norrländska i lördagskväll då Saras pojkvän Erik från Umeå var här. Han var måttligt imponerad av mitt uttal. Men nu har jag någras uttryck med mig i bagaget iallafall. Och de viktigaste dialektala skillnaderna tror jag att jag har tillräcklig koll på för överlevnad!

Far på hallen, kan jag! Och sen satsar jag på att kapa alla ord och skippa böjningen av adjektivern. "Dom ä stor, Dom ä snabb. Sen var det det där med "he" kan inte komma på någon liknelse till det ordet  i "riktiga svenskan" (läs halländskan), men jag tror att det kan användas i följande meningar: "Vars ska ja' he 'n?"  (= var skall jag ställa den) eller "Vars ska ja' he vas'n?" (var skall jag ställa vasen?).  Det löser sig sa han som....,

Jag har haft en av mina bästa helger någonsin här i Varberg. Solat, badat, ätit gott, tränat och umgått med massor utan mina vänner och träffat samtliga i stora familjeklanen. På något vis ser man till att njuta och ta vara på tiden på ett annat sätt när man vet att man snart ska bege sig. Inte till världens ände- men nästan!

Ska erkänna att jag vaknade med lite magont i morse, fjärilar flaxade runt och visade inte en tillstymmelse till att vilja pausa. Jag är så förväntansfull och nervös! Ungefär som jag känner inför en viktig match. Den där sköna nervositeten som pendlar på gränsen mellan olidlighet och störtskön förväntan och som senare övergår till en jävlans laddning och en tillfredställe i att befinna sig just på det stället, just då, just där och tillsammans med just dem- då det STORA ska ske. Då allt ska gå vägen!
Har inte ens sett min lägenhet som jag flyttar in i imorgon...
Spännande värre.

Nu ska det jobbas lite på solbrännan och min nyinförskaffade pocketbok "Edward Finningans berättelse"  av Roslund & Hellström. Ingen bokgenre jag vanligtvis läser. Åsa Wall (känns konstigt att skriva ditt nya efternamn)tipsade mig om en bok av dem, "Box 21", under cupen i Norrköping förra försäsongen. Så nu rekommenderar jag boken och författarna vidare. Mycket bra!

Nä, ut och njut av sommarvärmen!

Kan man lugnt kalla den tumulta avslutningen av dagens kvalmatch mellan Danmark och Sverige. Det finns inte ord för att beskriva hur puckade jag tycker de s-tans supportrarna som sprang in på stadion är. Fattar de inte att de dödar sitt eget lag?  Å vad i helsike hände med säkerheten? Första gången? Andra gången? Och tredje gången?

Samtidigt kan jag tycka är det är synd och skam att det skall behöva finnas så många poliser (som kunde gjort nytta någon annanstans) på plats på varenda enskild match av denna karaktär....

Inte utan att jag tycker lite synd om de danska spelarna som gör en supervändning i matchen och straffas med en 3-0 förlust. Lika tråkigt för de svenska spelarna att inte vinna matchen på egen hand.
Finns det inga andra vägar att gå? Eller andra lösningar att ta till?
Sorgligt nog verkar det inte så...

Någon mer än jag som är dödligt nyfiken på hur det gått om matchen spelats klart? Hade straffen suttit i nättaket eller hade kanske Danmark gjort mål på efterkommande anfall? Den som lever får... inte se!

Jag erkänner: jag var helt ute och cyklade i förmiddags. Fel angående fotbollen. Och lyckligvis fel angående sommarvädret. För bara några timmar efter mina klagomål här så sprack himlen upp och sommarvädret uppenbarade sig. Vilken underbart varm sommarkväll det vart!

Hann njuta en liten liten stund då jag pausade från skolböckerna och avverkade 10 soliga kilometer i sommarstaden Varberg. Underbart!

Just nu önskar jag att varje dygn bestod av minst 10 timmar till. För tiden räcker inte till åt allt som jag tänkt hinna med. Tentapluggandet rinner ur öronen på mig snart. Det är bara för mycket information att ta in på alldeles för kort tid. Vill inte sitta instängd med böcker upptravade i stora högar mer utan vill hinna med att vara social och njuta av tillvaron med vänner och familj innan jag flyttar. Men icke!

Som ni ser Sara är lite tjurig idag... 
Men vart tog sommaren och solen vägen? Det är tusen gånger roligare att plugga solandes på balkongen än att sitta inne och titta ut på en gråmulen himmel.
Jag börjar ändå ana ett ljus i tunneln. På torsdag är det över!

Hinner inte sitta här på ett tag. Internet-, kompisfika- och telefonförbud är utlyst. Tänkte ändå att det kunde vara bra att visa upp ett tecken på liv efter äventyret i skogen så att inte någon tro att jag blivit uppäten av en björn eller slukad av gammelgäddan i torskabotten. Nix, jag överlevde turen utan några allvarliga skavanker. Den fulaste bonnabrännan alla kategorier samt ett helvetiskt träningsvärk i rygg och armar lyckades jag dock införskaffa mig. Solen tittade bara fram på ena sidan när vi paddlade sista dagen vilket resulterade i elaka brännskador på ena armen, halva ansiktet och halva nacken. Ser lite halvkul ut må jag säga!
***

Vid den här tiden om exakt 10 dagar sitter jag på flyget till Umeå!
***
Em- kval mot Danmark i Köpenhamn tonight. Tyvärr tror jag på dansk seger. Ta det inte så allvarligt. Jag är trots allt lite bitter denna morgon...

Dax att gnugga mina sista hjärnceller mot varandra så att det blir tid över till träning i eftermiddag. Kan man köpa styrka och konditionsträning för pengar? Den här veckan hade varit ett bra tillfälle att nyttja den möjligheten i så fall...

Här är en bild från webbis-sidan på Alicias "lillabror" och min systerson.

Kunde inte låta bli att ge han lite utrymme här, den lille spolingen. Är de inte underbara- de små liven?
Fantastiskt att de efter ha varit något så pyttelitet, bara efter några månaders vistelse i mammas mage kan bli till något så fulländat!