saraskruttan

Angående min tunga torsdag så skulle jag kunna säga så här: jag är nu en plånbok, några kontokort och en lägenhetsnyckel fattigare. Ett äventyr att vara utelåst och luspank på samma gång. Att dessutom vara promenerandes halvvägs hem från Mölndal när man inser detta faktum och inte har laddat sitt refillkort till mobilen, samt inte har ett öre på sig eller någon att ta sig hem till för att få hjälp att reda upp tillvaron hos- det är inget jag rekommenderar.

Resultatet av saker jag blivit av med den här veckan är härmed:

Ett par skor

En halssjal (som enligt rykte befinner sig hos herr "På väg till Gotland")
En mobilladdare (tror i och för sig att min kära vän Sisela Kyle alias L. Ohlsson har denna i Halmstad)

Ett par piratbyxor

En splitterny skinnjacka

Plånbok plus dess innehåll

Lägenhetsnyckel

Någon som är förvånad...? Hur lyckas jag alltid..?

Det är så att man blir mörkrädd ju...

Kom att tänka på ännu ett citat ur Nalle Puh: "Puh har inte mycket förstånd, men han ställer aldrig till någonting tråkigt. Han gör dumma saker, men det blir alltid bra till slut". Man skulle enkelt kunna tänkas byta ut Puh mot Sara (föregående helg och denna vecka) i meningens inledning...

Var alltid så här slarvig när jag var yngre, då var det inget undantag utan snarare något som hörde till om man var i min närhet. Tycker nog att jag har skärpt till mig (undantaget den här veckan, haha!) blivit vuxen och lärt mig varva ned och ha bättre koll på saker och ting. 
 

Men det är ju så mycket som man vill hinna med! Livet är kort! Winnerbäcks "Alla drömmer vi om lyckan, som om livet blivit fel" är ett talande uttryck. Å visst ja, jo kanske borde jag stanna upp oftare och njuta där jag är och av det jag har. Men å andra sidan så är det drömmarna och målen som gör livet- och får en att sträva vidare. Nyfikenhet och målmedvetenhet kan ta en långt. Över 100 mil norrut...

Som tur är så händer det oftast att jag glömmer saker när det är minst viktigt. Förutom den gången då jag skulle få följa med och sitta på bänken i min första A-lagsmatch i Veddige. Det var en kvalmatch till div 1 i Uddevalla och jag minns att jag stannade hemma från skolan för att med omsorg packa matchväskan och ladda på bästa möjliga sätt. Kollade säkert väskan 10 ggr för att vara övertygad om att jag inte glömt något. Det var ju en stor dag för en nybliven femtonåring!

Väl framme då vi ska gå in på plan så inser jag att jag glömt skorna hemma. Märk väl att detta var på den tiden som man som litet yngel hade största respekt för "de stora damlagsspelarna". Lite försynt fick jag slutligen fram ett litet pipande erkännande om att jag glömt skorna- livrädd för att någon skulle bli arg(!), men så var inte fallet och jag fick låna ett par adidas av systrarna Andersson.

På tal om det så glömde jag målvaktskläderna vid stugan när vi skulle spela kvartsfinal i distriktslags- SM i Uppsala. Fick köra i blixtfart mellan hallen och boendet. Det tog tid! Tilläggas ska att Uppsala har en miljon stoppljus som alla lyste härligt rött. Ledarna var måttligt roade då... Men jag hann! Och gjorde en sjukt bra match :)
  
Som sagt det ordnar sig alltid!

Min kära mor säger alltid att jag har haft bråttom redan innan jag föddes. Var helt enkelt för nyfiken på världen och för vad som komma skulle och tittade ut från mammas mage över två månader för tidigt och sen har det fortgått så. Lilla "pytte-jag" vägde inte mer än ett mjölkpaket...

Har knegat på gamla jobbet här nere i Varberg inatt. Så nu var det egentligen tänkt att jag skulle sova. Har inte lyckats så bra med detta ännu- anatomitentan spökar och stressar. Drömmer om skelettdelar, muskler, funktioner, fästen, ursprung. Och den satans mekaniken...

Nä, nu tar syster min en paus i sitt gnolande på "Jag vill ha en egen måne", som har gått på repeat den närmaste halvtimmen, och ropar att maten är klar. Risgratäng. Igen. Äter du inget annat?

Hela dagen har varit en riktig jäkla uppförsbacke. Inte mycket gick vägen. Dax att dra i bromsen- min kropp behöver all vila den kan få. Känns som om jag har 220 i vilopuls just nu...

Nä, får ta och berätta om min helvetes dag imorgon. Om jag inte har förträngt den.
Nattkneg imorgon så jag behöver all sömn jag kan sno åt mig tills dess.

Natti!

Kände att jag borde piffa upp bloggen så här på vårkanten och göra den lite mer personlig. Den jag haft hittils känns så mörk och tråkig och min gröna era håller dessutom på att gå mot sitt slut.

Gick väl sådär... I´m so not a "datahacker". Biljoner av svärord har hoppat ur munnen på mig den sista halvtimmen. Så jag ger helt sonika upp för den här gången och väljer att byta stilmall istället. Det stora problemet är att jag ju inte vill välja en som någon annan redan har. Inte det lättaste med tanke på att det bara finns 10 att välja på och bloggande är löjligt häftigt för tillfället...

Efter mycket om och men fick det bli en "Gratjova". Krävde en hel del övervägande men nu är det gjort. Var lite inne på en reseinspirerad "Danne Bron Sundbom bakgrund" ett tag men nja, det kändes inte riktigt som mig. Snyggast var nog ändå den rosa "Love- bakgrunden" men den passar inte riktigt mina manliga sidor :)

Den stora anatomitentan närmar sig. Var tänkt att plugga framåt småtimmarna, men så låg ju den sista Sex in the city- dvd: innanför brevinkastet och valet av kvällsaktivitet var inte särkilt svårt. Åhh ja jag vet att det är skumt att om man aldrig ser på TV (med motiveringen att det är slöseri med tid) väljer att vid de sällsynta tillfällena som blir att se på något så IQbefriande som dessa NYbrudar. Men se det så här att om man trots allt då och då väljer att ägna sig åt en "IQbefriande aktivitet" av detta slag så kan man ju lika gärna göra det ordentligt! Vet inte varför jag älskar Carrie- kanske pga av att hon är min totala motsats?!?

För en storstadsmänniska är jag då rakt inte! Josse sa något mycket träffande angående detta till mig igår:  "Det känns som om Göteborg äter upp dig!" Den kommentaren visste sin plats och stämde till fullo antingen jag vill erkänna det eller ej.

Gamla poplåten "Vienna Calling" med Falco tilldelas priset som dagens låt i joggingspåret. Sådant uppiggande och klämkäckt (=enformigt) 80-talssound i lurarna måste kunna göra även den bittraste på bättre humör!

Nä, nu pallar jag inte med att skriva mer. För mycket knäckeätande vid datorn har fått stora konsekvenser för mitt tangentbord. De hänger ideligen upp sig och det är måttligt iriiterande. Å, Ä, E, K och Delete verkar vara tydligast påverkade av nedskräpningen- knakar, knastrar och bokstäverna vill inte riktigt komma på plats i dokumentet. 

 

Läste i tidningen att man i Hudiksvall utfärdat ett förbud för alla kommunal anställda mot rökning och SNUSNING under arbetstid.  Jag gissar mig på att de är den första kommunen som utfärdar ett sådant förbud som även innefattar snusning.

Hmm, hur ska jag ta ställning till det här. Nja jo det är nog en ganska bra idé. Kanske...

Man funderar ju hur det ska gå att kontrollera bara. Och hur många som smygsnusar. Och vilka påföljder ett "brott" skulle få?!?

Att snusa är riktigt löjligt. Säger egentligen emot mina principer. Men så var det ju det där med karaktären...

Undersökningar visar att det där med att det går att träna bort spriten ur kroppen bara är en myt. I vilket fall så känns det mycket bättre efter dagens flitigt genomförda träningsinsatser. Ett ordentligt löppass i Skatås med Tesso som först när vi är framme erkänner "att jag trodde f-an aldrig att jag skulle orka med runt."  

Det är fascinerande att man kan vara så olika på att springa som vi två är. Jag kan mala i samma tempo i princip hur länge som helst- medans en rusch gör mig döende. Tess däremot är helt otroligt grym på ruscher och tempoökningar!

Trodde att min pump skulle ha svårt att orka med idag efter helgens bravader, men så var inte fallet utan det gick nja verkligen inte bra- men lättare än förväntat!

Tre timmar simlektion i Åby simhall med skolan idag med. Snacka om skrynkliga russinfingrar och rödsprängda ögon efteråt! Fokus på dagens lektion var crawl och livräddning. Var j-kligt kul, men något slitigt med simmandet faktiskt, speciellt när vi bara tog armtag. Det sög i gäddhänget!

Det finns ett fåtal unika tillfällen då det hänt något

Hopp, ringar och räck stod på schemat för dagen på idrottslärarutbildningen. Kan inte minnas att jag någonsin gjort de där grejerna under min skolgång. Min gympalärare på högstadiet föredrog att slänga ut en fotboll till oss elever för att själv kunna sippra en liten extra stund på kaffet, samtidigt som han fyllde i V75raden. Man kan enkelt säga att redskapsgymnastiken hamnade lite i skymundan. Kombinationen att vara stel som en pinne, ha dålig kroppskontroll och att aldrig ha sysslat med denna sorts övningar - är inget vidare.

Det stora hindret var dock ngt helt annat....

Jag var döskraj.

Var skitläbbigt.

Så började rädslan gå över i förbannelse. Jag blev så arg på mig själv för att jag betedde mig som en kärring och stegade snart in i hallen igen med bestämda steg. Tog tjuren i hornen och nu fanns bara ett mål i sikte. Ingen återvändo, jag skulle över monstret till plint. Jag tog sats som aldrig förr och två sek senare så var jag över. Jag gjorde det, svävandes likt en gasell. Var ju inte så svårt det där. Back to business. Ordning på torpet.

Ni skall veta vilken kick det är att övervinna sin rädsla för något som till en början tycks rent omöjligt! Har gått och smålett resten av dagen.

Leendet kan i och för sig bero på att SM- finalen börjar närma sig också! Wieee!

Uttalandet är den danske konstnären Heerups, det kändes träffande idag. Så mycket jag har tagit tag i och fått gjort de sista dagarna!

Shit, vad lätt det är att vara en god student när man inte har några träningar på utsatta tider!

Kan knappt förstå att det finns en del som har det så alltid. Är inte bara det att man är hemma på den delen av kvällen. Utan ett ännu större plus är det faktum att man inte behöver tänka på och mecka med att man måste äta och sova på speciella tider för att kunna prestera på träning och match. Men så är det ju allt lite tomt med...

Att ta tag i saker som har hängt över en som ett orosmoln under en lång tid är en sådan befrielse. För varje sak man kan bocka av på "att-göra-listan" så känns det som om man blir lite lättare och kan skutta lite högre. Två tunga inlämningsuppgifter till skolan avklarade, flertalet viktiga samtal ringda och E-post skickade ikväll efter skolan. Duktig flicka.

Tess kom hit ikväll för jag var tvungen att ha hjälp att bära ut alla mina möbler eftersom de ska byta golv i lägenheten imorgon. Vi var inte så jätteuppladdade för uppgiften, men efter en rejäl sängfösare och med Fråga Olle på TV så slutade det riktigt roligt. Lyfttekniken var inte den bästa och planeringen av vart vi skulle bära sakerna och vart de skulle få rum var i stort sett helt ogenomtänkt. Tur att lite envishet och improvisation löser det mesta.

Idag har vi haft avslutning med laget i svingeln. Det var en trevligt men vemodig tillställning, kändes nästan som om man inte ville gå hem för då skulle liksom sagan ta slut för min del. Denna gången är det inte heller tal om att bara vända blad utan om att börja skriva på en ny roman!

Mina säsonger i RBK är något som jag kommer minnas med glädje och tacksamhet både på det sportsliga och det personliga planet och det är därmed inte konstigt att det känns en smula sorgligt.

***

När jag var och provtränade med RBK första gången kände jag genast att det var rätt och jag bestämde mig nästan på ett ögonblick för att det var där jag skulle spela när jag flyttade upp. Sa nej till de andra föreningarna innan jag hade varit där och provtränat vilket ledde till en del tjurigheter från deras sida. Det visade sig att det var rätt att lita på en så stark magkänsla. Jag har aldrig ångrat mig en sekund.

***

På kvällens meny stod världens bästa tacobuffé som innefattade allt man skulle kunna tänkas vilja ha och en superb marängswiss till efterrätt. Yammie! Underhållningsvärdet var av största klass- Jake skrämde mig rätt ordentligt när han sa att inte SVT 24 fanns i svingeln- och ett tag var jag halvvägs på väg hem! Men slutligen fick vi in matchen med stort M på Tv och jag kunde nervöst se Warberg vinna över Storvreta och välförtjänt ta sig till SM-finalen i globen på lördag. JAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!

***

I pauserna så hanns det med en del tillbakablickar från säsongen och de 3 övriga säsongerna som denna satsning och detta lagbygge har genomförts. Som vanligt hade herr ström koll på grejorna och var väl förberedd med statistik och annat smått och gott. Imponerande statistik får man säga! Mest imponerande är att laget endast inkasserat 6 förluster under seriespelet under ordinarie speltid på 4 säsonger. Det talar sitt tydliga språk! Den totala målskillnaden var även den otrolig men jag kan inte minnas de exakta siffrorna...

***

Årets spelare framröstad av spelarna i laget blev Tina Alderin Lindbom (som även vann sköldligan). Det var mycket välförtjänt och rättvist så in i vassen. Tina, du är en bra förebild och en bättre lagspelare och fighter är svår att finna. Det är guld att ha en som dig i sitt lag. Grattis!

***

Jag fick också ett årets spelare pris, förra årets, eftersom Martin nu äntligen hade nytt bläck i skrivaren. Så nu är tomrummet på hyllan fyllt och det ärofylldaste priset av alla står där och blänker!

***

Fick jag idag reda på att måndagens tenta i fysiologi och anatomi är framflyttat. Jag har inte hunnit plugga så jag var i princip redan inne på att satsa på omtentan med tanke på hur svår den är ändå. Så visar det sig att han som gjort tentan råkat lägga ut den riktiga tentan på nätet istället för en provtenta så nu behövs extra tid att fixa en ny. Nu finns kanske en minimal men dock en chans även för mig att göra ett försök att klara den. Förutsatt att jag pluggar som en tok under hela måndagen och under de mikropauser som ges under helgen. Känns som ett tecken!

Så vi går och sätter oss vid bordet och småpratar tills maten kommer in. Då ser jag att det som serveras är en laxfilé med nötter på. Jag inser att min kommentar tidigare var riktigt idiotisk och brister ut i ett av de värsta gapskratten på mycket lång tid.

Ingen fattar alls vad jag skrattar åt och det bubblar i hela mig, jag får andnöd och kan inte ens få fram vad det är som är så roligt då de tittar på mig mycket frågande. När anfallet efter ett bra tag i allafall börjar tendera i att lugna sig lite så får jag dum som jag är till slut fram några stappliga ord fyllda med fnitter emellan att jag verkligen trodde att det var nötkött på laxen. Idiotförklarad, haha! Snacka om ett knasigt första intryck- det var humor det!

Så då var det dags att bege sig till jobbet och slita (?) lite denna påskaftonsnatt. Kan tänkas låta tråkigt, visst hade det kanske varit kul att gå ut en sväng och slå klackarna i taket när det är mycket folk i rörelse. Saken är den att jag knappt minns hur det är att gå ut en storhelg eftersom jag ofta jobbar då. Tycker det är lite tråkigt med sådana här helger för det känns många gånger så tillgjort och planerat. Därför brukar jag ställa upp och jobba till arbetskamraternas stora glädje.

Har hunnit med att vara lite social idag i alla fall. Sociala rundan gick först till pappa (för att kolla in det nya mycket snygga badrummet med bastu och bubbelpool) i Veddige, sen till mamsen i Nasaret och sist till brorsan i Bua. En sväng på stan hanns även det med, men det var så tokigt med folk att jag nästan fick spel! Ett spontaninköp i form av en skinnjacka hanns visserligen med. Det går fort att bränna pengar...

Nu på kvällskvisten har jag tittat på Semifinal 1:3 mellan Balrog och Rönnby på SVT24 och ställt upp som personlig chaufför och personlig "outfitrådgivare" åt systeryster. En mycket sevärd dammatch som slutade 6-5 till Rönnby efter en makalös upphämtning efter ett 4-1 underläge efter första perioden. Kul med mycket mål, anmärkningsvärt är att det efter 1.19 in i matchen redan gjorts hela 3 mål. Själv trodde jag på en mer avvaktande och tillknäppt historia...

Sugen på att spela innebandy blev jag i  vilket fall, tur att Kungshus Cup väntar i helgen så att en del av abstinensen förhoppningsvis kan stillas!

Fick med mig två luntor med tapetprover hem från bostadsbolagets kontor för att välja vilka som de ska sätta upp i min skabbiga lägenhet. Har inte funderat så mycket på det hela tidigare då jag inte trodde att jag skulle få välja på så mycket kul då de ska betala och sätta upp dem. Några supercoola moderna tapeter var det inte heller tal om, men jag får säga att jag blev överraskad av att det ändå fanns så pass mycket kul att välja emellan!

Som jag känner nu så lutar det åt att de blir två olika vita mönstrade tapeter. Eventuellt en annan färg i hallen. Lägenheten i sig är ganska ofräsch och mörk och ljusa färger skulle nog kunna pigga upp den en del. Sen kan man ju alltid färglägga och piffa till lite med färgglada tyger och prylar.

Så får det nog bli! Ingenting kan bli sämre än de som sitter uppe nu iallafall. Vi snackar tidigt 90- tal och starka gröna och gula färger. Uscha!

För en gång skull var läktaren inte tom utan tvärtom så var det 347 åskådare på plats och en skön stämning i hallen. Jag hade till och med en egen hejarklack i form av elever från särskolan där jag jobbar. Det var underbart kul och värmde långt in i hjärtat.

Arrangemanget kring matchen var även det klockrent. Tackar för det!

Som sagt en klar 7-5 vinst mot ett Kumla (med en elitseriesäsong i ryggen) är starkt, efter att vara uträknade totalt efter första kvalmatchen och efter att de tagit ledningen i matchen med 2-0 efter bara 3 min. Kul!