Min lilla krympta innebandyvärld!
Säga vad man vill om den här tiden på året, med Silly Season och allt vad det innebär i form av beslutsångest, spelarförluster, falska rykten och så vidare, men det är verkligen nu det hettar till på allvar i innebandysverige. Det är bara att gotta sig och frossa i allt man kommer åt inte bara inför kommande säsong utan framförallt i slutspelet som är glödhett på alla fronter!
Gårdagens semifinaler var som ett stort "göttebord" för en innebandyskadad som jag. 3 semifinaler på samma gång och samtliga riktigt nervkittlande tillställningar. TV, två radiokanaler och Internetrapportering i gång samtidigt för att på bästa sätt följa dramatiken. Straffavgöranden i både Caperio/Täby- Pixbomatchen och i Rönnby- Balrogmatchen. Det var så att håren på armarna reste sig och det gick rysningar längs ryggraden. Nu väntar en sista och avgörande match i båda herrsemifinalerna och en avgörande match emellan IKSU och Falun på damsidan. Tjohoo vilken fest!
Nu är det dessutom bestämt att SVT24 sänder Warbergsmatchen istället för Pixbomatchen på söndag. Mycket bra beslut! Matchen igår som sändes från Tibblehallen spelades inte på "TV-golvet" utan på parkett. Inte acceptabelt då man många gånger i matchen fick gissa sig till vad bollen befann sig då den inte syntes för det ljusa golvet. Katastrof!
***Daniel Ramsin. Har det någonsin funnits en mer given årets rookie? Snacka om Askungensaga. Nyfiken på att se hur den slutar...
***
För mig väntar en sista innebandyspäckad helg för säsongen. Kungshuscupspelet inleddes ikväll mot div2vinnarna 03/02 Innebandy och slutade med ett snörplig likaresultat (1-1). Vi sög (även jag- här ska det vara en nolla i protokollet) och det kändes mer som en riktigt tung förlust än en oavgjord. Imorgon får det bli andra bullar för det är liksom "sista helgen med gänget" och då hoppas jag på ett roligt och bra avslut.
Hmm, såg något intressant om tränare på Engelholms hemsida... Undrar hur det blir med detta tro. Nä... tror inte jag, men man vet ju aldrig.
***
Ibland slår det mig att jag är tokig som låter mitt livs styras så mycket av innebandyn. Undra hur mycket tid jag lägger varje vecka bara på att sitta vid datorn och surfa runt på alla innebandysajter? Jag vill nog inte veta...
Som sagt ibland tänker jag att jag är knäpp och inte har något liv, men så inser jag att det är just det jag har- ett innebandyliv.
Och det är så förbannat jävla kul speciellt med tanke på den utveckling som fortskrider hela tiden inom innebandyn. Jag är så glad att jag håller på med en idrott som är på väg uppåt och inte nedåt!
Vad hade jag gjort annars förresten? Och var och vem hade jag varit om jag under min uppväxt inte sökt mig och funnit min plats i idrotten?
***
Som ni kanske har förstått så kommer jag att hålla mina tankar inför hur jag ska göra nästa säsong inom mig själv tills de är någorlunda färdigstrukturerade och börjar likna ett beslut. Sedan kan tänkas att det kommer några rader om det här...