saraskruttan

Fan, tredje dagen i rad (denna veckan) som jag slutat äta godis och bestämt mig för att skärpa till mitt osunda leverne utan något annat resultat än motsatt effekt. Blir så trött på mig själv. Är inte grejen i sig att jag inte kan tröstäta när jag känner för det i rent hälsosyfte, utan det faktum att jag blir så besviken på att jag inte kan hålla det jag lovat mig själv. Att man kan vara så karaktärslös!

Men som min goda vän Jenny påminde mig om idag så går det inte att fokusera och prestera på topp i för många avseenden samtidigt- inte ens om man ibland tror att man är odödlig. Det tröstade något. Vi två hade en lugn och skön eftermiddag nere vid vattnet i city idag. Pratade om allt och inget så som bara vi kan och löste nog de flesta av världens stora problem. Härligt!

På tal om dålig karaktär så är det en personlig egenskap som även återfinns hos mig då och då i avseendet studier. Första dagen i skolan idag på 3,5 veckor på grund av praktik, skidresa och annat. Min enda tanke var- åhhhhh vill inte!

En bidragande orsak till detta är att min utbildning i många avseenden känns så meningslös, oeffektiv och många gånger inte alls givande. Mer praktik åt lärarstudenterna för det är då man lär sig!

På väg upp till Mora så stannade vi på Coop i Filipstad och jag fick ett infall och köpte utan större eftertanke eller förväntningar boken ?Ro utan åror? om och av Rapport TV-journalisten Ulla- Carin Lindqvist. Boken handlar om hennes korta sjukdomstid från den dagen hon får diagnosen ALS (amyotrofisk lateralskleros) till hennes död. ALS sägs vara den värst av alla neurologiska sjukdomar, den saknar bot och leder ofta till döden.

Ulla- Carin ger ett starkt och känsligt porträtt av både sig själv och sin sjukdom. Hon beskriver gång på gång sin otillräcklighet, rädslan för att inte kunna klara sig själv och att behöva vara andra till lags. Samtidigt så visar hon på ett stort mod, en j-kla fighterinställning, en oerhörd positivism och enorm tacksamhet för det hon har och har fått uppleva. Vilken kämpe och förebild!

Det är svårt att läsa boken utan att själv börja reflektera över livet och döden. Det är ännu svårare att läsa boken utan att känna tacksamhet för det man har. Läs!

Vinst för Warberg över Helsingborg med 9-4. Ingen vidare TVmatch att kolla på, lite segt tempo enligt mitt tycke. Blir väl så när båda lagen ligger och lurar och väntar på motståndarnas misstag och samtidigt inte vill sälja sig då mycket står på spel.  Hade mer än gärna varit där och kollat för det verkade vara ett himla tryck och god stämning i Idrottens hus (Över 2000 i publiken även idag). Den tillresta Warbergsklacken dominerade totalt trots deras minoritet. Grymt var ordet!

Apropå Daniel "Magic" Johnssons Zorromål, så kan jag inte bestämma mig för om jag gillar det eller ej. Snyggt- jovisst! Men hur i helsike ska domarna kunna hinna avgöra om det är en hög klubba i det läget. Varenda zorrande är ju på gränsen till hög klubba eller över. Trots det är det sällan det blir någon avblåsning. Enligt mitt tycke så var 2-2 målet TOKHÖG klubba. Men så behöver ju jag också skaffa mig ett par nya glasögon...

Peter Sjögren lär ha tystat Helsingborgarna idag. Hitta på något nytt att hacka på för idag visade han att han är en målvakt av klass!

Sist men inte minst: Snälla, snälla ta bort Lersbryggen från rutan- åtminstone för ett bra tag framöver. Hon är så negativ att jag spyr på henne. Sur som en citron är den bästa sammanfattning jag kan komma att tänka på och hon har dessutom mycket sällan något vettigt eller nytänkande att tillföra diskussionerna.

Ja nu är den här, VÅREN, och det går mot både ljusare och varmare tider.  Så underbart det är att se alla människor som är ute och rör på sig i solen. Det är som om varenda en går runt med ett leende på läpparna och allting tufft och motigt känns på något vis lite lättare att genomlida. Så fort det slog om. Var inte beredd. Plötsligt inser jag att jag (inte min plånbok) måste köpa nya ljusa, svala vårkläder. Bort med det gamla och in med det nya!

Såg att de börjat skylta om mjukglass vid krokens kiosk. Det är ett vårtecken om något och jag vet en som skall dit någon av de närmaste dagarna och smaka in våren.

När jag bodde i Varberg var en annan glasspremiär vårtecknet nummer- nämligen när Läjets glasskiosk öppnade för säsongen. De har den absolut godaste svenska glassen (förutom Lejonet & Björnen) eller iallfall de absolut godaste hembakta rånen. Tror mig veta att det är dax för premiäröppningen vid påsk och lyckligtvis är jag i Varberg och jobbar den helgen- så kanske kan det bli en "läjets special" (med skumboll, grädde och sylt).

Ikväll blir det till att hålla tummarna för att Warbergs herrar skall vinna sin måstematch i 4:e kvartsfinalen mot Helsingborg. Hoppas, hoppas, hoppas de vinner! 

I så fall har jag har chans att se en av deras slutspelsmatcher. Hittils har de ju bara spelat hemma på vår träningstid på torsdagar...

Idag kan man i vilket fall bänka sig framför TV:n och följa matchen på Svt24! 

Idag den 25 Mars infaller dagen som för mig mest är känd som Våffeldagen. Det egentliga namnet på dagen är Maria bebådelsedagen, eller vårfrudagen i folkmun. Tänk att denna dag fram till 1953 var en röd dag i almanackan och man var ledig från arbete. Dagen sägs markera slutet på vintern och början på våren. En del traditioner från det gamla bondesamhället som har att göra med olika sysslors början och slut har därför knutits till denna dag - i norr skulle t.ex. timmerkörningen vara klar och i söder skulle man ha tröskat färdigt.

Det man frågar sig är då hur i helsike som dagen har kommit att börja kallas våffeldagen? Sanningen verkar vara sådan att det helt enkelt är en ordförvrängning. Dagen kallas ju vårfrudagen och i folkmun har detta så småningom vrängts och blivit till just våffeldagen. Tänk att det kan bli galet så lätt!

Jag gillar i och för sig att dagen har kommit att förknippas med våfflor av den enkla anledning att jag i vanliga fall inte tänker på att man kan göra våfflor och ser till att äta det denna dag. Det som är så tokigt gott!

Idag skall vårens intågande och dagens sköna vårväder i vilket fall firas med en hel hög våfflor och glass i sällskap med min goda vän Tess.

Finns inte så mycket att säga om gårdagens match. Förlust med 8-2 talar sitt tydliga språk. I en och en halv period spelade vi efter planen, slet och kämpade och satte allt KAIS Mora i gungning. Sedan tog det stopp och vi föll ihop. Orkade inte. Sett till hela matchen så är de klart bättre än oss i samtliga avseenden!

Vilken show hon hade, Therese Karlsson i Mora. 4 mål och 1 assist i 3:e perioden gjorde denna tjej född -91. Så imponerande. Det är ett namn att lägga på minnet för framtiden!

Kais Mora har förberett sig bättre och har bättre förutsättningar för att gå upp till eliten och inte minst en HEL trupp som vill dit och är beredda att göra det som krävs för att komma dit. Där brister vi och kanske är det därför det inte känns så tungt idag ändå? Den insikten har jag ju efter långt förnekande redan erkänt och den sorgen har jag därmed redan sörjt. En del bitterhet och irritation är det enda som återstår.

Nu återstår det att göra en riktigt bra match emot Kumla på hemmaplan för att visa de här hemma att vi faktiskt kan hävda oss bättre i de här sammanhangen än vad resultatet visade igår. För vi kan så mycket bättre. Är laddad till tusen för den matchen!

Det var både lärorikt och inspirerande att spela matchen igår, blev egentligen aldrig tråkigt innan efteråt. Det var däremot tråkigt att släppa in så många mål, kan knappt minnas att jag någonsin gjort det.

Trots detta var jag hyfsat nöjd med min egen insats (vilket inte hör till vanligheterna). Tvärtom tror jag att de två första perioderna är mina bästa i år. Brukar inte se så mycket till min egen insats utan lagets i första hand, men jag känner denna gång att jag måste se det positiva i min egen insats och tänka att jag faktiskt kunde vara riktigt bra i en match på den här nivån. Egogirl!

Se nu till att vara i Valhalla på söndag klockan 17.45 för att se ett revanschsuget RBK Göteborg möta Kumla!

Nu är det äntligen nära. Kvalet till Elitserien startar på lördag då vi åker upp till Dalarna för att möta KAIS Mora i Ryssjahallen. Spännande ska det bli.

Igår var det bättre tugg och ett bra tempo på träningen. Märks att allvaret närmar sig. Grr! Och joho vilken utmaning vi står inför. Inspirerande värre!

Själv har jag just åkt hem till syrran för att äta lunch. Har även passat på att träna lite under min långa lektionsfria tid i mitten av arbetsdagen. 7 km på löpbandet blev det.  

Idag har vi varit i lejonhallen med eleverna och haft en två timmars tennislektion.  Det var riktigt roligt- men så svårt det är att få till bra och kontrollerade slag om man inte är van! Mycket ballongbollar blev det och inte många bollar var i närheten av att slicka nätet...

Efter att ha tagit mig ner till stationen i hagel och pissregn i arla morgon, trött och muttrande så tar jag slutligen plats på tåget och sätter mig för att sova en stund och hoppas på en bättre fortsättning på dagen. För det var en sån där morgon då allting börjar galet och man funderar på om det kanske vore en bättre idé att stanna kvar hemma i sängen istället för att undvika fler missöden.

Just när jag somnat som skönast av skumpandet på tåget så ringer mobilen. Det är tandläkaren som undrar var jag håller hus. Hade visst en tid hos dem denna morgon KL 07.00. Resultatet blir ytterligare en avgift på 760 kr för att jag inte dykt upp. Andra gången i rad. Kan man bli mer tankspridd än så? För mycket snurrar i mitt huvud just nu. Inget försvar. Klantigt värre och framförallt dyrt. Tandläkaren skulle skicka hem en faktura på förra behandlingen och avgift för uteblivet besök. 4570 kr kostade kalaset, bara att tacka och ta emot. Roligare skulle man kunna ha för de pengarna!

Hmm? Det blev inte en så mycket bättre fortsättning på denna dag alltså. Men hoppet för en bra fortsatt dag lever dock fortfarande. Denna vecka är det kval till Eliten som gäller :) och därmed tror jag på en bra, givande träning med ALLA lagkamrater i RBK ikväll!

Efter att ha haft en trött och seg eftermiddag fick jag framåt kvällen tillräckligt med kraft tillbaka för att orka komma iväg på 3 rätters söndagsmiddag och Lisa Ekdahl konsert på Storan tillsammans med mina lagkamrater Frida och Åsa. Maten smakade mumma och konserten var underbart härlig!

Lisa Ekdahl gör just nu en lite mindre avskalad akustisk turné i mindre konsertlokaler. Konserten på Storan var just en sådan tillställning och jag måste säga att hennes texter och musik kommer fram mycket bättre på detta sätt. Inte bara musiken var uppskattat av mig utan jag måste säga att sångerskan har en stor portion humor och ett härligt scenspråk att bjuda på också!

Mina favoriter på konserten var:

Vraket

Ljug för mig älskling

Om jag snubblat efter vägen

Jag tror han är en ängel

Hon förtjänar hela himlen

En mycket lyckad kväll!

Att gå upp innan sju på en fredag borde vara olagligt. Fattar inte hur jag ska kunna hålla ögonen öppna idag. Har satt igång syster ysters kaffemaskin och hoppas att koffeinet skall göra underverk och väcka upp min stackars kropp. Förkylningen är i princip borta nu, kvar återstår endast lita hosta och trötthet.

Träningen igår gick över förväntan och var riktigt kul (iallfall om man var målvakt). Min favoritövning genomfördes plus spel på liten plan plus att Jag & Maggan stod i samma mål på sista övningen med ett STORT MÅL! To bad att inte fler var där! För vad jag har hört så går det ett rykte om att vi ska spela kval till Elitserien nästa vecka. Undrar just om inte den informationen gått fram till alla i laget, det vore ju synd i annat fall...

De sista raderna var ett försök att vara ironisk. Känner bara att vi har världens chans att spela två riktigt viktiga , tuffa och i mina ögon stora matcher. Att inte förbereda sig maximalt med full trupp känns som slöseri med tid. Nä, ikväll får vi tro att alla är friska, lediga och tillbaka i Svingeln för en kanonträning!

Nu måste jag dra iväg och läxa upp mina små elever :)
Som ni säkert har märkt så hinner jag inte skriva så mkt nu förtiden, det är ett himla flängande dessa två veckorna när jag har VFU. Varberg-Göteborg- Varberg- Göteborg.....

Kan inte sluta äta godis. Vad som helst kan jag dra ned på men inte godis. Skulle kunna leva på välling dygnet runt om jag bara fick unna mig en påse godis framåt kvällskvisten. Det är som en tungt beroendeframkallande drog.

Dets sista har det blivit lite väl mycket av den varan. Måste, måste skärpa mig för den berg- och dalbanan som blodsockerkurvan börjar likna vid detta ständiga kvällsintag av smågodis är numera mer av Balderkaraktär än av Lilla Cirkusexpressenkaraktär som tidigare.

Försöker bättra mig, men fick ett återfall tidigare ikväll (också) och syrran och jag slängde oss i lilla skolådebilen för att hinna ner och köpa lite "gotta" innan det stängde. Ville egentligen inte ens ha, men kunde inte stå emot. Dålig karaktär heter det visst?.

Så jag smakade på det hemska slibbiga, söta och onyttiga godiset och var tvungen att äta upp hela påsen för att förvissa mig om att det verkligen inte blev godare...  För det är inte alltid så gott med godis när det kommer ner i magen, lägger sig som ett lock. Är smaken på tungan och inne i munhålan som är så förbaskat god och så lugnet i kroppen då när den har fått sitt sockerbehov tillfredställt.

I "Babbeaffären" (slang för liten trevlig kvartersaffär ägd och driven av en oftast glad och trevlig person med invandrarbakgrund, i Göteborg ofta även kallad "turkaffär") på Kobbarnas väg finns världens godaste lösgodissort. De röda, sura, stora och mjuka dödskallarna. Dessa finns normalt inte i större affärer som Tex. ICA och är mina absoluta favoriter. Det pinsamma är att jag alltid var där förut och köpte bara av den sorten, gång efter gång, dag efter dag.

En dag när jag öppnade dörren och stegade in till dörrplinget säger Turken som äger affären "ska du handla dina godisar idag med? I så fall måste jag fylla på" Det var ett av de absolut pinsammaste ögonblicken i mitt liv, jag ville sjunka genom jorden och aldrig mer komma tillbaka. Det enda jag får fram är: "Nä, jag ska bara köpa ett paket mjölk". Så chockad och besviken går jag med tunga steg ut från affären utan det tänkta godiset och med ännu en liter mjölk att placera överst i kylskåpet.

Gick inte dit på ett tag utan försökte skicka M att handla åt mig i allafall varannan gång, han gick på det ibland men oftast inte. Tyckte kanske att om jag inte vågar gå dit själv så ska jag kanske fundera på om jag ens borde äta mer?

Nu har jag dock flyttat och tänkte att problemet med dödskallarna var löst av sig själv. Men det visade sig att jag har en ny liten "babbeaffär" alldeles intill huset jag bor, Kalles livs tro jag den heter. Gissa vad de har för lösgodis??!?

Hur ska jag lösa detta utan att hamna i en liknande situation som tidigare? Förslag mottages tacksamt!

Ni kommer knappt tro mig när jag avslöjar dagens stora projekt. Vet inte ens om man får vuxenpoäng för detta utan snarare handlar det nog om tant/pensionärspoäng?

Hela grejen började igår kväll då jag lade ett helt paket med gula ärter i blöt. Idag har jag sedan lagat mig hederlig gammaldags ärtsoppa så som mormor och mamma gjorde den när jag var liten.

Till och med mamma tyckte att jag var omständig när jag berättade vad jag skulle göra för henne igår under deras besök här. "Det går ju lika bra att köpa färdig om man vill äta det" var hennes kommentar. Den kommentaren från min mamma som är oerhört duktig på att laga ordentlig gammal husmanskost och inte brukar fuska säger en del. Men då ska jag meddela att om man ändå äter ärtsoppa två gånger om året så ska den med fördel vara hemlagad! Så gott det var! Går inte jämföra med soldatens på långa vägar!

Uppmärksammat och reflekterat kring i dagen gratistidningar ( som jag tidigare sågat här på bloggen) på vägen till pedagogen i förmiddags:

Bara 3 av Göteborgs 21 kommundelar klarar kommunens krav på skolhälsovård. Främst är det tal om krav på tillgänglighet som inte uppfylls, då många skolor inte ersätter vakanta tjänster i den grad som de borde. Det händer att man ersätter fulla tjänster med enstaka dagar. Helt åt skogen tycker jag! Det klingar falskt med tanke på att rapporter visar att folkhälsan bland barn och ungdomar blir allt sämre och t.ex. dålig nattsömn, huvudvärk och magont är vanligare nu än någonsin tidigare. Tvärtom tycker jag att antalet skolsköterskor skulle utökas och att dessa borde ha ett större inflytande. De borde integreras mer i skolan och skolarbetet och ha ett närmare samarbete med övrig personal på skolan! Mer tid för dem att arbeta med förebyggande arbete i form av hälsoupplysning, kostrådgivning och annat som dessa har en god kompetens i.

Kinas regering skärper kraven på adoptivföräldrar ytterligare. Bra att det finns krav på vem som får och inte får adoptera, men vissa av kraven kan tyckas vara något hårda med tanke på att vem som helst får skaffa barn och bli föräldrar på egen hand... ( Kraven finns att läsa om på adoptionscentrums hemsida för den som är intresserad att veta mer)

Punkt Se skriver om den nya trenden ekosexualitet. Det som verkar utmärka "ekosexuella" par är att de är miljömedvetna i sitt sexliv och har således sex med lamporna släckta och använder sig av miljövänliga produkter  i form av ekokondomer och ekosexleksaker. Mohahaha är min enda och stora reaktion på detta, visst är det bra att tänka på miljön men det finns kanske viktigare saker att ta i tag i för att nå ut till de som inte redan tänker miljövänligt i sina köp av produkter och i det vanliga livet.

På sportsidorna i samma tidning uppmärksammar jag som innebandytokig tre saker:

1) Det finns två (visserligen pyttesmå texter om innebandy) publicerade på en och samma dag här i Göteborg (!) Bara det i sig är förtjänar att uppmärksammas! Att det inte ges mer uppmärksamhet åt Sveriges största inomhussport och tredje största lagsport sett till antalet utövare är tragiskt värre. Så det är bara att lyfta på hatten till de som gör det! 

2) Intervjun med Emmy Persson och hennes svar på vad hon tror om SM- slutspelet "Jag tror inte jag får spela så mycket, om inte Helena bryter benet". Ett ganska fegt uttalande av någon som är nominerad till årets rookie i elitserien. Visserligen måste man ha en viss självinsikt när man konkurrerar med Helena Andersson, men man måste våga ge sig fan på att försöka få spela om man bara är ett litet tomtesteg bakom och så talangfull!

3) På första plats på topp 3 där tidningen listar de lokala klubbar eller lag som gjort något extra ligger Älvstrandens piratdamer på första plats idag. Anledning: För att de säkrade nytt kontrakt i division 1 södra. Jag kan hålla med om att de borde vara på förstaplatsen men snarare för den otroligt stora bedriften att inte säkrat det innan i sista omgången!

Så kan det visst gå om man bara fokuserar på vissa matcher, som inte ger någon utdelning i form av poäng i vilket fall...

"Jag fattar det inte. Varför är de inte som normala människor? Har de ens normala känslor? Jag måste intervjua några målvaktsfruar. Jag skulle inte våga vara ihop med en hockeymålvakt en sekund".

Citatet är saxat ur Lasse Anrells krönika "Ingen blir sviken av en stor tavla" om målvakters särart (vilken jag tillhör) och egendomliga psyke i sin senaste krönika på Aftonbladet.se. Läs den! Men jag skulle nog inte beskriva mitt psyke så som han beskriver det. Snarare tro jag att min starkaste egenskap som målvakt är att jag är en sån sjukt dålig förlorare och hatar att släppa in mål. Nästan varje mål på träning eller match svider i min själ och den första tanken som slår mig är alltid vad jag skulle kunnat göra annorlunda för att tagit bollen. Mitt motto: Man ska aldrig vara nöjd (i alla fall inte för länge) då kommer man inte vidare!

***

Lite kul att läsa krönikan idag med tanke på att jag, Tina och Josse diskuterade detta ämne innan vår match igår. Får ofta höra att "ni målvakter är lite speciella". Jag är till viss del beredd att hålla med, man måste nog ha nåt visst för att passa som målvakt. 

***

När jag började spela i WIC så var det en i laget som sa "du är inte som andra målvakter, de brukar vara lata. Vi har aldrig haft en målvakt som tycker om att springa förut." Då bestämde jag mig för att bevisa motsatsen. Jag vill inte placeras i det lata målvaktsfacket. Uthålligheten är enormt viktig för en målvakt. I synnerhet om man har en så onödigt energikrävande spelstil som jag har. (Detta är förövrigt endast en kompensation för att täcka upp för min sämre teknik och rörlighet).

***

Att vara målvakt innebär många gånger att vara mycket utlämnad. Ensam. Utanför. Annorlunda. Ett enkelt misstag kan få stora konsekvenser. En utespelare kan göra 10 felpass i rad utan att det resulterar i ett mål för motståndarna, de har en eller flera chanser att gottgöra sitt misstag och kämpa tillbaka bollen igen. Som målvakt har jag (i princip) en chans och när bollen väl passerat mig så resulterar det till största sannolikhet i ett bakåtmål.

***

Så varför blir man då så dum att man utsätter sig för att ställa sig i ett mål och bli matad med hundratals bollar flera dagar i veckan? Låter folk fäkta med klubborna rätt över fingertopparna dagarna i ända? Och ha runda bollblåmärken över hela underarmarna och tilltyglade armbågar 6 månader om året? Tanken har slagit mig en och annan gång.

***

Var inte meningen att jag skulle bli målvakt. Jag var utespelare i flicklaget. Skulle bara ställa upp en match med flicklaget, denna match ledde till flera. Så här långt var det bara något jag gjorde på skoj för att "ställa upp". Mitt målvaktande tog ordentlig fart först då Bengan tog upp mig i damlaget på full tid. Samma år vann vi 2:an och jag spelade kvalmatcherna till division 1, då var jag 16 år och vågade knappt säga flaska till mina medspelare. Året efter drog det åter ihop sig till SM för 80:erna Det slutade med en SM semifinal i DJSM, en uttagning i allstarteam och mitt första U19 breddläger. Först då började jag inse att jag kanske hade någon slags fallenhet för att vara målvakt i allfall.

***

Jag lade ner mina planer på att vara utespelare och fotbollspelare. För ett tag i alla fall. Samurajen släpps ju fortfarande lös i B-laget några gånger om året? och bestämde mig för att satsa. Jag insåg det fantastiska med att vara målvakt. Man har allt att förlora- men även allt att vinna. Idag ser jag mig som en stolt målvaktsjävel som inte skulle byta det mot någonting annat i världen.

***

....är helt i egna händer. Det finns inga OM och inga MEN. Klockan 17 i Valhala ska vårt grymma lag visa vad de går för, köra över Backadalen likt bulldozers och inkassera en välförtjänt serieseger i Division 1 Södra. Vi kommer kämpa som små blå och inget ska få sätta stopp. Så är det bara. Punkt.

Så tokigt laddad.

Längtar.

Till matchen.

Som bara fan.

Ska dra ner till Tina nu för att äta Speghetti och köttfärsås, sedan ska vi kolla in herrarnas match innan det äntligen är dax för samling!



Bilden är tagen av lagets paparazzi Virre på väg ned till warbergsmatchen.

Vi har haft friluftsdag på skolan där jag jobbar idag. Åkt skridskor och varit ute och promenerat i spåren uppe i Ruddalen. Mycket trevligt men nu är jag helt slut i kolan, kan vara för att energinivån ligger på minus...

Slutsats: Frisk luft gör en mycket mycket hungrig. Dax att äta.