saraskruttan

Kan inte sluta äta godis. Vad som helst kan jag dra ned på men inte godis. Skulle kunna leva på välling dygnet runt om jag bara fick unna mig en påse godis framåt kvällskvisten. Det är som en tungt beroendeframkallande drog.

Dets sista har det blivit lite väl mycket av den varan. Måste, måste skärpa mig för den berg- och dalbanan som blodsockerkurvan börjar likna vid detta ständiga kvällsintag av smågodis är numera mer av Balderkaraktär än av Lilla Cirkusexpressenkaraktär som tidigare.

Försöker bättra mig, men fick ett återfall tidigare ikväll (också) och syrran och jag slängde oss i lilla skolådebilen för att hinna ner och köpa lite "gotta" innan det stängde. Ville egentligen inte ens ha, men kunde inte stå emot. Dålig karaktär heter det visst?.

Så jag smakade på det hemska slibbiga, söta och onyttiga godiset och var tvungen att äta upp hela påsen för att förvissa mig om att det verkligen inte blev godare...  För det är inte alltid så gott med godis när det kommer ner i magen, lägger sig som ett lock. Är smaken på tungan och inne i munhålan som är så förbaskat god och så lugnet i kroppen då när den har fått sitt sockerbehov tillfredställt.

I "Babbeaffären" (slang för liten trevlig kvartersaffär ägd och driven av en oftast glad och trevlig person med invandrarbakgrund, i Göteborg ofta även kallad "turkaffär") på Kobbarnas väg finns världens godaste lösgodissort. De röda, sura, stora och mjuka dödskallarna. Dessa finns normalt inte i större affärer som Tex. ICA och är mina absoluta favoriter. Det pinsamma är att jag alltid var där förut och köpte bara av den sorten, gång efter gång, dag efter dag.

En dag när jag öppnade dörren och stegade in till dörrplinget säger Turken som äger affären "ska du handla dina godisar idag med? I så fall måste jag fylla på" Det var ett av de absolut pinsammaste ögonblicken i mitt liv, jag ville sjunka genom jorden och aldrig mer komma tillbaka. Det enda jag får fram är: "Nä, jag ska bara köpa ett paket mjölk". Så chockad och besviken går jag med tunga steg ut från affären utan det tänkta godiset och med ännu en liter mjölk att placera överst i kylskåpet.

Gick inte dit på ett tag utan försökte skicka M att handla åt mig i allafall varannan gång, han gick på det ibland men oftast inte. Tyckte kanske att om jag inte vågar gå dit själv så ska jag kanske fundera på om jag ens borde äta mer?

Nu har jag dock flyttat och tänkte att problemet med dödskallarna var löst av sig själv. Men det visade sig att jag har en ny liten "babbeaffär" alldeles intill huset jag bor, Kalles livs tro jag den heter. Gissa vad de har för lösgodis??!?

Hur ska jag lösa detta utan att hamna i en liknande situation som tidigare? Förslag mottages tacksamt!