Behöver jag säga att jag spelade med felvänd klubba?
För det är FÖR mycket som skall trugas ned i magen. Jag mår illa bara jag tänker på det. I dagarna två kan jag tippa att jag ätit ungefär lika många kalorier som jag gör på en vecka annars...
För att råda bot på allt ätande så länge har det blivit mycket utevistelse i form av lång promenader i kylan. Underbart skönt att komma tillbaka in i värmen med rödrosiga kinder och lägga sig under filten på soffan.
Idag slog vi på stort och dammade av gamla skrillor och gick på is. En mycket prestigefylld strafftunering tog form som avbrott i hockey-bockeyn. Olyckligtvis slutade det inte med en förstaplats för mig vilket inte lär undkommit någon i stan ...
Nu väntar Tomten är far till alla barnen följt av streckläsning av julklappsboken Det femte barnet av Doris Lessing. Imorgon är allt tillbaka till det normala igen. Träning på Gammlia.
Mupp-hockey på högsta nivå.
God j-vla Jul!
Ta hand om er själva och varandra.
God Jul!
Björnköttbullar ger starka ben!
Lagfesten i lördags var muchos trevlig. Själv slog jag till på stort och hade på mig en nyinköpt klänning som var vacker som synden. Kul att känna sig lite uppklädd. Nu är dock den årliga "gå i klänningdagen" förbrukad och allt är återställt som det ska vara. Fortsättning lär följa om ca 365 dagar...
Vad som är extra kul med lagfester är att man får veta allt det som man inte visste om sina lagkamrater. Till exempel hur de klär sig då de inte har shorts och t-shirt, vilka som är svaga för att klä ut eller av sig och vilka som helst tillbringar kvällen på uteställets toalett. Tilläggas ska att det är extra roligt när man själv har 0,0 promille i blodet och bara kan njuta av spektaklet och memorera kvällens händelser för att ta fram vid ett annat behövigt tillfälle.
Tyvärr så lyckades jag trots min totala nykterhet inte dölja min entusiasm för schlager som jag jobbar så hårt för att förneka. Skulle försökt tygla mina dansiga ben och låtsats att jag inte kunde sjunga med i texterna. En gång avslöjad alltid avslöjad. Måste börja arbeta på en upprättelseplan och det snarast!
Tanken var att jag skulle ha en innebandyfri helg. Denna planering sprack efter att jag haft en mindre smidig eftermiddagsshopping. Började med klassikern och körde bort till Strömpilen med motorvärmarsladden dinglades under och avslutade med att komma hem utan nycklar och utan pengar att ringa för på mobilen. Slutade därmed i alla fall med en tur till Gammlia och Citys match där pojken befann sig. Jag säger då det- alla vägar bär till hallen!
City skulle enligt mig för tillfället kunna vara en av Sveriges sämsta serieledare. I mina ögon har de visat upp mer tur än spelskicklighet det senaste och går trots detta på julledigt som serieledare. Antar att de har den där gamla klyschan till sitt försvar "bra lag har tur" ...
Söndagens julbord får högsta betyg. Ingenting att klaga på utan det mesta trillade ned i magen med ett leende på läpparna. Skiljde sig inte så mycket från julborden hemma förutom att det var mer vilt, ingen grönkål och så fanns det BJÖRNKÖTTBULLAR! Det adderat med frukostbuffén på hotell Plaza på förmiddagen resulterade i den mättaste magen i världshistorien. Ajaj- och inte hade jag en tanke på barnen i Afrika heller...
Det måste vart bra med energi i maten i vilket fall för gårdagens styrketester visade positivt utslag i samtliga grenar (förutom den sista mardrömsövningen). Benböjen gick lätt som snus och plötsligt kunde jag göra dips ordentligt. En vinterpromenad vid älven senare somnade jag utmattad och glad. Vaknade inte fullt så glad och pigg vid 05.20. Det är lite cementvarning över benen idag vilket inte bådar särskilt gott inför dagens beep. Vi får se hur det slutar. Kanske kan tömma alla mina sista krafter innan vi går på ett välbehövligt träningsuppehåll över jul?
Jag har börjat drömma en massa strunt som jag till skillnad från hur det brukar vara kommer ihåg när jag vaknar upp. I natt drömde jag (efter att ha läst på innebandymagazinet.se innan sängdags) om att jag stegade in på Kurt Söderström jobb och skällde ut han efter noter för att han ständigt uttalar sig om det hårda spelet och att domarna tillåter för mycket. Han måste ha fått sig en ordentlig läxa för jag vaknade ordentligt upprörd och genomsvett efter ordkriget. Jag är skadad på riktigt!
På tal om detta så får alla tycka vad man vill i frågan. Det sjuka är att alla förespråkar hårt men schysst spel. Problemet är att det skiljer sig vart gränsen mellan dessa två går och vad jag har förstått så behövs det inte fullt så mycket utslag på Kurtans termometer för att den ska brinna som på min och många andras. Slutsats: samma poäng- skilda definitioner.
För övrigt är jag inne i ett baka-kakor-stim. Problemet är att jag inte vill äta kakorna själv för då blir jag tjockis eftersom jag inte kan låta bli att äta upp alla på en gång. Därför måste jag först lokalisera en mottagare av kakorna innan jag gör dem. Igår var jag ute på en liten kakutlämningsturné innan träningen. Idag funderar jag på att hinna med att baka en julkaka till laget att avnjuta efter konditionstesterna och småmålsspelet. Får se om jag hinner. Borde verkligen ge stackars Helas som blev utsatt för mina påhopp om mognad under onsdagsträningen en i alla fall...
Hon säger själv om händelsen att hon aldrig någonsin blivit så dissad under en träning. Jag skyller här på översnälla lagkamrater. Antar i vilket fall att en eller annan kaka skulle kunna sluta fred.
Nä, dags att få något uträttat. Över och ut!
Hur gör man 48 mål?
Veckan som förflutit har varit otäckt lik de föregående. Går i säng alldeles för sent och börjar jobba alldeles för tidigt. En taskig kombination som endast leder till en utdragen siesta på eftermiddagen innan det är dags att traska mot hallen igen. Detta innebär i sin tur att jag inte hinner få en uns av det stackars dagsljus som kryper sig fram några få sekunder runt lunchtid. Mörker, mörker och åter MÖRKER!
Veckans träningar har varit förvånansvärt roliga aber jobbiga. Antar att det skall kännas att det inte står någon match på programmet. Stort av Krasse och Renström att köra på i samma takt som oss andra trots att de är på vift med landslaget i helgen!
I torsdags var det dags för den årliga matchen mot funktionärer, päron och andra engagerade i klubben. Tyvärr var det lite dålig uppslutning på deras lag i årets upplaga och när "mitt lag" lämnade över till resterande med en 7-3 ledning och tågade ned till gymmet trodde vi att matchen var så gott som bärgad. Nix Pix, vad hände då?!? En halvtimme senare när vi går upp för att se matchens slutskede står resultattavlan på 9-9. Lingon och Dysli måste ha kört "two mans show" annars vet jag inte hur det där gick till. Sån tur var var dagens utespelande målvakt Malin på bästa målhumör och satte glatt den avgörande bollen bakom Manne Materialare. Till Mohlin: Det är ALLTID roligast om man vinner!
Med tanke på det där med att vilja vinna så har jag världshitoriens tröttaste ögon efter att ha suttit och spelat det S-tans innebandyspelet på nätet hela eftermiddagenoch kvällen igår. Må hända att jag blir lite besatt av att vinna, men det är ju för f-n stört omöjligt att få över 25 mål. Jag blir galen. Har försökt skylla ifrån mig på allt och försökt hitta alla felaktigheter och försvar som finns för att min data(!)mus helt enkelt är sämre än andras. Efter att ha kört på tre olika datorer så har jag inset att ursäkten inte räcker till. Inget fel på den. Kimmo, tell me, hur gör du?
Morgonkaffet börjar strila ned i magen och jag börjar så smått vakna till liv. Idag väntar shopping på HH. Sen blir det till att göra sig lite vacker innan den stundande lagfesten hos Rebbish i afton. Tror bestämt det var flera månader sedan som någon i laget såg mig i något annat än träningsoverall eller målvaktsställ...
Julbord imorgon. Yammie!
Liv, jag förstår dig inte.
"Liv, jag förstår dig inte. Jag känner ibland en andlig yrsel, som viskar och varnar och mumlar om att jag har gått vilse. Jag kände så helt nyss. Då tog jag fram mitt rättegångsprotokoll: de dagboksblad, där jag höll förhör med de båda rösterna i mitt inre: den som ville och den som icke ville. Jag läste det om och om igen, och jag kunde inte finna annat än att den rösten, som jag till sist lydde, var den som hade rätta klangen, och att det var den andra som var ihålig. Den andra rösten var kanske den klokaste, men jag skulle ha mist den sista aktningen för mig själv om jag lytt den."
Skrev jag det där? Eller var det bara som jag tänkte?
Kan ha varit Hjalmar Söderberg den store oxå....
På tal om vuxenpoängen så drar nog det faktum att jag åt upp hela chokladkalendern på en och samma gång ned lite på dem. Denna julkalender som jag tiggt och bett om på mina bara knän "Snälla, jag har ju fått en varje år sedan jag var liten " varade inte särskilt länge. Två dagar för att vara exakt. Nu ligger den uttömd och slängd i papperskorgen. Hur moget gjort är det på en skala?
Borde jag kanske kolla upp hur det gick i den omtalade idolfinalen för att inte vara alltför "ute" när diskussionerna kommer på tal? Tror tyvärr at det hjälper föga. Samtliga bör ha insett mitt ointresse vid det här laget och jag lär knappast hänga med i "det stora samtalsämnet" hur mycket jag än försöker.
Någon annan som insett att man skapar sig det största av sociala handikapp genom att ha ett totalt ointresse för idol, Grey´s, Desperate H-wives och allt vad det nu är som det pratas om i omklädningsrummet?
Poängplockare
Igår var det äntligen dax för mig att äntra planen igen. DM-match mot serieledande division 1 laget RIG (riksinnebandygymnasiet) i hallen som gud glömde, i Röbäck. Må hända att det för kollektivets nedtränade kroppar var en inklämd extramatch i mängden. För mig var det något mycket större. Efter att inte ha spelat en match från start sen jesus gick på vattnet så var det här dagen med stort D. För mig kändes det då inte som en rutten DM-fight utan snarare som en VM-final!
Då det inte bjuds på spelminuter i överflöd så är det tufft men inspirerande att veta att man har en ynka liten chans- EN. Den måste ta för att få en sekund i rampljuset. Nervositets- och ringrostighetsbarometern stod därmed blinkandes och tjutandes på den röda sidan innan matchstart. Som tur var så släppte det ganska fort. Efter 2.35 minuters speltid var jag för första gången noterad i protokollet efter att ha assisterat Sandra Linders 1-0 mål med ett välriktat utkast. Efter det infann sig bara ett lugn och en inre glädje att spela match igen. Slog mig att det är ju för detta som man traskar iväg till träningen gång efter annan. Hade nästan glömt....
RIG:s "man-man-dumbom" fungerar inte så bra om motståndarna vet hur man ska spela mot dem. Det gjorde vi och det blev därmed inte en så tuff match som vi alla hade väntat oss. Jag vart förvånad över vilken bra inställning samtliga visade upp trots trötta ben och ett digert schema. Extra kul att vi (iallafall i första) började sätta våra chanser. 6-5 i skott efter första och en ledning med 4-0 är inte illa pissat alls!
Det blev en relativt komfortabel seger. Vinst med 10-3. För egen del kändes det underbart kul att damma av målvaktskläderna. Som alla säkert vet är jag sällan nöjd med min insats - det går alltid att göra lite bättre! Trots detta känner jag mig i det stora hela relativt nöjd med min insatsmed tankepå omständigheterna. Avslutade matchen som jag började den och assisterade fram Helas till matchens sista mål. Två poäng i samma match. Kan hända att jag till och med gick om en viss utespelare i poängligan...
***
Försök inte med att DM-matcher inte räknas! Den statistik som en gång är inmatad i Coachs superdata är the one and only som gäller!
***
Kungligt Kimmo!
***
Lider av en fruktansvärd hemlängtan idag. För första gången på år och dar saknar jag min familj och mina vänner hemma. Har jag nämnt att det alltid finns en plats ledig här?
***
Dax att trotsa tråkvädret och bege sig emot hallen även denna kväll för veckans sista träning. Ses på en hall nära dig!
/// Sara "bollhinksbäraren" Svensson
"Jag gillar att skoja om Mirja!"
Någon har hängt upp sig på måndagens basketträning och då i synnerhet hyses agg emot domare och regelverk. Så fort jag närmade mig vår stora "basketstjärna" igår under träningen mumlades det om foul och "ni kan ju inte spela" och gud och hans moster. Det känns som om det inte är särskilt många i laget som har spelsystem i basket som specialitet vid sidan om innebandyn... Tagga ner, Jordan!
Visst, jag må vara lite lätt hård mot flickebarnet då och då. Inte var det riktigt SÅ jag menade. Erkänner att denna rubrik vore mer passande. Ändå blåser det upp till storm i det krig som alla hoppats på men jag och Pirjus duktigt försökt undvika- Bloggkampen. Det börjar övergå så smått i ordentliga tråkningar på träningarna vilket bör undvikas i det längsta. Detta då den enda som verkligen taggar till, vaknar till liv och kämpar lite extra är Mirja-jag-tar ut-mig-så-lite-jag-kan-Viklund. Inget vidare då hon redan har ett litet försprång sportsligt. Antingen måste diskussion sluta här eller måste nya genomtänkta medel tas till.
Efter gårdagens träning lade ovan nämnd in en ny växel och gav tillbaka med värsta tänkbara metod. Det var överlämning av bollar & koner, sjukvårdsväska och västar på gång. Mirja som undvikit att hjälpa till en enda gång under 3 säsonger fick betala tillbaka förra månadskiftet och hade nu makten i sina händer att utse Decembers bollbärare. Gissa en gång vem som ska traska med bollhinken 4 dagar i veckan denna månaden?
Vad sägs miss monkey: försoning, omfärgning eller världskrig?
Passa er Comets!
Många trötta bussben på plats på Gammlia idag. En kort lunkilunk- jogg och en okänd aktivitet i hallen efter att Comets avslutat sin match väntade på schemat. Umeås baskettjejers vinster i högsta serien går att räkna på ett finger- varje säsong. Idag när jag premiärkollade min första match tog de ytterligare en efter en härlig vändning i slutet av matchen.
Där satt ett innebandylag på läktaren och diskuterade hur tråkigt det är med så lite närkontakt och det ena med det andra. Då domaren blåser och vi får gå in på plan kommer beskedet: Ni ska ha en basketträning med Umeå Comets stora eldsjäl Thorbjörn!
Jag lovar att det var fler än jag som trodde att Örjan drog ännu ett "roligt" skämt. Så var inte fallet. Dagens träning var på fullaste allvar ägnad åt korgbollsspel....
Har efter mycket gnäll och sura miner under grundskolans basketlektioner sedan länge bestämt mig för att försöka ge sporten en ärlig chans. Ni vet finna glädjen och det fina med att få utöva en av våra äldsta bollsporter. Så även idag. Sprang runt med ett påklistrat leende och försökte verkligen- men icke! Kan fortfarande inte se charmen med det hela...
Man får ju knappt röra varandra... och hur i h-lvete ska man då kunna ta bollen ifrån varandra? Antar att svaret är att vänta på fel pass och hoppa högt. Då min spänst är obefintlig och min längd är emot mig så funkade inte försvarsspelet särskilt bra för mig. Men jag lovar att jag vann flest-foul-matchen iaf....
Någon som däremot blommade upp och visade sig från sn bästa sida var Mirja. Ja, det är sant hon utsrålade en enorm glädje och fullkomligt ägde på plan. Vad som var kul var att det lyste igenom att den spelstil man har på innebandyplan var i det flesta fall enormt lik på bsaketplan. Samma löpningar, samma positioner och så vidare.
Många härliga skratt blev det iallfall och det var nästan så jag gick hem från träningen med ett leende på läpparna. Bara nästan. Men det är ett högt betyg!
Vems dalenbil?
Det har kommit ytterligare lite snö idag. Lagets dalenbilar som är lämnade vid gammlia är insnöade lite lätt. Behöver jag säga att det börjar att töa och att det skall frysa på inatt...?!?
Lycka till med bilskrapningen i natt/morgon bitti...
Saker man kan påverka och inte
Kom absolut inte som den största överraskningen i livet. Oddsen har inte riktigt talat för mig. Ändå kändes det grymt tråkigt att inte få vara med "där och då det händer". Självklart hoppades jag in i det sista. Jag tycker själv att jag lagt in en extra växel och det har inte varit någon "torr tröja spar tvätt" över nummer 83 i veckan. Det saknas helt enkelt en nivå, den som jag inte kan pressa mig till att lyftas till av bara egen vilja.
Har funderat mycket på det här med påverkan den sista tiden. Visst kan man försöka påverka andra människor, men det är dock så mycket svårare än att försöka påverka sig själv och hur man reagerar på saker och ting. Ett alternativ när man drabbas av motgångar är att sätta sig ned och fundera över hur orättvist livet är. Jag försökte mig på det under en match med RBK förra säsongen och lärde mig en läxa om livet. Jag skäms fortfarande som en hund över min reaktion...
När jag tänker tillbaka på sommaren och hösten är jag mest stolt över mitt mod att våga och mitt tålamod med det sociala och det idrottsliga. Inte mycket har gått min väg. Jag har väl alltid haft envishet och "jävlar anamma" på mitt visitkort. Är en sån där som aldrig riktigt fått något gratis. För att lyckas måste jag alltid ge 100%. Varje träning, varje match. Det finns gånger då jag enbart sett orättvisan i detta och irriterande blängt på alla "bananskals-glidare" där ute på planen. Så småningom har jag insett att det bara tar negativ energi från undertecknad. Livet är helt enkelt inte rättvist och det är på något vis en starkare upplevelse då man verkligen kämpat för det man slutligen och mot alla odds uppnår. Oj, det där var nog enbart självförsvar...
I vilket fall har jag bitit ihop och packat träningsväskan med omsorg varje matchdag de senaste två veckorna då de andra har förberett sig för match. Stegen mot löpbandet och skivstängerna har kanske inte varit de allra lättaste på vägen till Gammliahallens gym men det har de däremot varit därifrån!
Teamet tog en triumferande seger igår mot Endre. Jippie! Låg under med 7-4 och vände till en 7- 8 vinst. 3 viktiga poäng med den goda lagmoralen som ledord i fighten. Underbart!
Definitionen av ett bra lag är enligt mig just det där med att alla ska känna sig delaktiga oavsett roll i laget. Läktarmålisen, poängdrottningen, ledarna och avbytarna behöver alla veta om sin vikt för att allt ska fungera. Vi är inte riktigt där ännu i mitt nyformade lag, men vi har kommit en bra bit på väg. Fick ett sms av Carina i laget igår före sängdags om just detta. Det värmde och lät ungefär så här: "Hej! Jag förstår att du redan har koll på hur matchen gick. D var spännande. Hoppas att morgondagen ger ytterligare 3. Vet att det är svårt att känna sig delaktig när man inte är på plats. Men jag hoppas att du vet att du är det i allra största grad! Kram"
Helgen här hemma har varit bra. Vinst över Svuppe, om än på håret, i fredagens bowling. Tror ni han har fått höra det, eller? Stackarn....
Stadsvandring med Tess på lördagförmiddagen följt av ett övermäktigt gympass och två sjukt spännande innebandymatcher och filmkväll på Ersmarksvägen. Pixbos vändning från underläga 4-1 till 7-6 vinst var kanske inte den mest rättvisa jag sett. Ingen vidare skönspel. Dock var det kul att Kurts glasdockor inte klarade av att matcha rävarna i deras fysiska brötspel. En viss IKSUtränares utbrott och irritation på domarna (som han utlyst redan innan match) gjorde dock matchen till en riktig godbit!
Jag säger inget om herrarnas match (men det var mål!). Den känns bara som en tagg i hjärtat. Nu är det inte kul längre!
Snart väntar ytterligare träning, Umeå Citys match, livematch från Täby (snälla låt det inte bli lika spännande idag), kanske även lite IKSU- Engelholm och en promenad i det underbara vinterlandskapet!
Håller alla mina tummar!
By the way: Appropå Mirjas inlägg om hårfärgningen. Ta inte den stackars flickan på allvar. Allt det handlade om var lite nyskapande. Hon blev jättefin! Dessutom kan hon ju försöka. Jag lovar att alla dagar på året tar laget mitt parti i fråga om ordning och reda!
Äntligen!
Ikväll fick jag se Dalens herrar ta första 3-poängaren i Superligan tillika avnjuta första snön i Umeå. En stor dag. Har bestämt mig för att älska snö. Känns lättare att överleva så. Nu börjar den riktigt stora prövningen. Om ändå snön kunde ligga lite så att jag slipper pannlampa när jag drar mig till träningen vid femsnåret.
Det börjar mörkna rejält framåt eftermiddagarna...
I söndags sprang jag omkring på stranden hemma i Varberg i strålande solsken, blå himmel vid spegelblankt vatten och skrev bokstäver åt syskonbarnen i sanden. Idag har jag haft snöbollskrig och gjort snöänglar. Tala om kontraster!
Rävgryt och levergryta
Kanske borde jag skriva om Mikael Karlsson avstängning, och tillika innebandymagazinets mystiska beteende i frågan om varför en viss krönika om Pixbo IBF:S division 2 match mot Partille togs bort. Å andra sidan så gör ju alla andra det så mycket bättre. Pajkastning må ibland vara nödvändigt för att få till förändringar och skapa debatt. Men ack så tråkigt det är att vara gnällig!
I helgen föll det för andra gången sen jag flyttade norröver lite snö i Umeå. Första gången det kom lite lite pudervitt var vi i Karlstad och spelade match. Detta veckoslut befann jag hemma i Varberg för träffa familjen och andas in lite äkta havsbris medans snön singlade ner i norr. Skit med. Missade det pudervita igen! Vad som är bra med det hela är i vilket fall att jag har ett riktigt svar på den allra vanligaste frågan man får när man pratar med någon från söder: "Å när kommer snön då?"
Två innebandymatcher har det blivit i helgen. Fler stod på schemat men ströks då jag fick kommentarer (av någon som ser minst 100 matcher per säsong) om att jag kanske inte bara skulle kolla på innebandy då jag var hemma. Warberg- Ingelstad på lördagen var en riktigt dassig match. Årets upplaga av Warbergs damer imponerar inte så det förslår. Några gånger fick jag prompt bita mig i tungan för att inte vräka ur mig ngt riktigt illa om spelet. Vad jag förstår var 5-6 förlusten något av en uppryckning, vilket säger en del. Tur att jag inte varit där innan!
Idag åkte cake, Johan och jag upp till Mölnlyckes rävgryt för att se det vi trodde skulle bli en bra och spännande innebandymatch mellan Pixbo och Endre. 5-0 till Rävarna efter första perioden resulterade inte i den matchbild som vi sett framför oss. Visst blev det bättre från Endres sida ju längre matchen pågick. Men rock´nroll vet jag inte om jag kan kalla det. Skotten och målchanserna jämnade ut sig ju längre matchen led. Det kändes inte som en 7-1 vinst när slutsignalen ljöd. Något missvisande siffror sett till hela matchen. Å andra sidan hade Pixboiterna från Mölnlycke rätt bra koll på läget och Endre hade inte så mycket att sätta emot. Hahne klädde bra i både matchtröja och resekitet. Men så mycket roligare än så kändes inte Endre denna söndag...
Det har varit skönt att vara hemma i helgen. Var ingen särskilt välplanerat tripp utan bestämdes i sista stund. Vila, vila, vila och god mat har varit ledorden. Ingen utgång, inget ståhej utan bara lugn och ro med famlijen. Ljuvligt med en träningsfri helg. Mängder av frisk luft och bekanta ansikten var just vad jag behövde. I veckan som kommer väntar nya utmaningar för Svensson Svensson.
Nu ikväll var jag hos mamsen och åt mat. Hade beställt hennes berömda levergryta. Det finns ingen som gör det bättre än hon- det lövar jag dig. Minst två år sedan jag åt det sist och varenda tugga kändes som en varm bris rakt in i själen på mig. Det finns inget bättre!
Med mig hem på flyget imorgon följer även en rejäl form av mammas allra godaste kålpudding och en burk hemmaplockad svamp. Yammie! Längtar tillbaka till Umeå nu. Till träningen, TILL MIN PRINS och till att sova lite längre än till 6.30. Älskade små syskonbarn är bedårande, men dock inte fullt så bedårande i ottan för en sjusovare som jag. Sån tur är så är jag en något bättre moster på dagtid...
Tips: Boka alltid flyg med mellanlandning. Då får du mat TVÅ gånger :)
Dessutom finns chansen att du (om än en gång på miljonen) som jag vaknar upp mitt i en ljuv innebandydröm, slår upp ögonen och tittar ut genom flygplansfönstret och ser- GLOBEN!
Vaktmästarna på Sparbankshallen har missat att byta glödlampor på de första två bokstäverna i skylten. Nu ikväll lös bara arbankshallen. Imorgon hoppas vi på att Warbergs herrar bjuder på lysande innebandy i tv-rutan istället. Nä, just det ja vi tränar även denna måndag just när innebandyn sänds.. populärt...
Det är alltid mörkast före gryningen
Det är inte så att man skuttar ur sängen lätt och ledigt på morgonen precis!
Vad betyder det när man är stum?
Dubbelmöte i helgen och en stor del av veckoslutet har tillbringats på resande fot. Rutten påbörjades i fredags klockan 16 och avslutades inatt vid 03.00. Sammanlagt har över 150 mil avverkats med Conny bakom ratten. Drygt tänker ni kanske, men det har gått förvånansvärt lätt! Må hända att det kunde ha varit aningen bättre om det trådlösa i bussen fungerat på min dator, i alla fall till hälften så bra som det gjorde på övriga. Plötsligt bestämde den sig prompt för att strejka och jag spenderade den mesta av tiden till att hänga med spelmaffian längst bak vid bussens konferensbord. Tusen omgångar Chicago, sportgeni, När och Fjärran och Sequence har avverkats. Jag tror knappt jag brann av en enda gång. Rätta mig om jag har fel. Det skulle lika gärna kunna vara ett tecken på förträngning...
Vi har huserat på hotell Ibis i Örebro båda nätterna. Jag kanske inte håller med Dallas om att "det var ett JÄTTEBRA hotell ju". Men å andra sidan så fanns det inget att klaga på heller. Lite smala dubbelsängar, speciellt om man sover med Frida "tumlarunt och sparka i sängen" Eriksson. Frukosten var god och det fanns något som Dallas benämnde lounge där vi kunde samlas och chilla.
I loungen gick de stora Chicago- och Sequencemästerskapen av stapeln under lördagen. För de som fick vara med alltså. Själv satt jag som sjättehjulet och väntade på att första Chigagorundan skulle vara över så jag fick hoppa in. Två timmar senare avslutades spelet och samtliga lade ner sina kort på bordet för att gå upp och sova. Man tackar för den!
Samtidigt var det inte kortspelet i sig som verkade vara den tävling som man tog på största allvar av alla. Istället verkade vissa verkligen hårt för att ligga högt på floskeltoppen. Det haglade floskler i sällan skådat slag. Värst alla kategorier måste lagets blondaste målvakt varit. Hon kaxade upp sig ordentligt mot Coach "Trashtalksmästaren Lindberg" och svarade med den sylvassa repliken: "Ska du säga som kallar kaffe för Jaffa!" Den efterföljande diskussionen om jaffabönor hade minst sagt blond prägel...
Vid samma spelbord berättades historien om Kalle och Ada som var nere vid hamnen då Ada blev akut kissnödig. Varpå Kalle säger åt Ada att hon snabbt kan sätta sig över kajkanten och lätta på trycket. Ada drar därmed upp kjolen och sätter sig över kanten och kissar. Kalle som tittar ned i det spegelblanka vattnet utbrister då: - Akta kanoten! Nu var det ju inte så att historien i sig var särkilt kul utan det var återigen "Jaffa" vars hjärnkontor inte alltid hänger med i historierna som lyfter skratten till en högre nivå när hon frågande och på fullt allvar utbrister: -Vad är en kanot?
Jag stannar där. Det gjorde därmed inte diskussionen om den historien. För den bearbetades i två dagar och vad jag vet har polletten inte trillat ned hos alla än...
Under söndagens lunch på studio 65 innan Rönnbymatchen satt de vid vårt bord och diskuterade vad vi skulle välja att vara av stum, döv eller blind om vi var tvungna. En halvtimme senare på samlingen då Malin skall dra sin roliga historia och börjar - Det var en kille som skulle lära stumma kompis att tala. Avbryter Dallas med frågan -Vad betyder det när man är stum? Behöver jag tillägga att hon satt med i diskussionen på restaurangen?
Måste börja med att alltid ha papper och penna i fickan när jag är iväg med laget. För det haglar floskler och roliga utryck av sällan skådat slag i det här gänget och man kommer inte ihåg hälften. Just som det börjar lugna ned sig och man tror att magmusklerna skall få vila en stund och att syrebristen skall stillas så kommer det mera. Och mera. Och mera. Nästan hemma ropar Unne till Linder: - Jag kommer Sandra! Men Örjan är SÅ stor!
Självklart så vaktade jag min tunga hårt och gav inte upphov till några större skandaler. Till förmån för andra som sköter det så mycket bättre!
Helgens roligaste utspelade sig däremot inte ibland oss utan hos min kära vän bland Pixboiterna i Wallenstam. Hon lyckades med bedriften att värma upp och spela hela matchen mot Skellefteå utan att varken hon eller någon annan upptäckt förrän vid stretchingen efteråt att hon hade en löparsko och en inomhussko på sig. Hur kan man varken känna eller se det på två timmar varken i båset eller på plan? Här snackar vi en som verkligen inte är materialspelare!
Just det ja vi har ju spelat matcher också. Dalens första trepoängare för säsongen fixades mot Karlstad och vi var så när på att lura svenska mästarna Rönnby på deras tre. Så gjorde de 4-3 på frislag med en ynka minut kvar att spela av matchen. Vi hade dem iallafall i brygga- ett bra tag!
Vet ni vad? Det är kul nästan jämt!
Alla nollor är nollor!
Två matcher har spelats från bänken i helgen. Jag har stigit i graderna något och har föräratas med det stora förtroendet att vara statistiskt ansvarig. Lördagsmatchen mot Engelholm är förträngd och lämnad i forntiden. Var stundtals bara till att ta efter coach Örjans 1-2-3-4-5-6-7-8-9-10...
***
Från söndagens match mot Pixbo finns desto fler glädjeämnen. Visst det slutade med en förlust i sudden efter mål av min forna lagkamrat Camilla Silva. Enligt henne själv så tog hon inte ned bollen med handen som vi alla trodde. Utan hon fick den rätt på vårtan och jag blev lovad en inspektion i duschen för uppvisning av den kroppsdel som sved så att hon trodde det blödde. Jag avböjde vänligt och konstaterade istället att matchen trots allt kändes som en vinst. En vinst i form av upprättelse och nyåterfunnet självförtroende!
***
Efter matchen fick jag en rejäl dos bästakompis. Sjukt att man inte setts på 4 månader och att det ändå känns som om det vore igår! Allt var sig likt. Trots detta var jag inte ens nära att hoppa på tåget mot Göteborg när jag hejdåkramamades på perrongen.
Kul att återse coach Ström oxå. Det kändes lite konstigt dock att ett gäng främmande fick den berömda "körhårtklappen" som man själv premunurerat på de senaste två säsongerna...
***
Idag har jag varit sympatisjuk med Andreas. Som harklar och snörvlar sig om vartannat. Vaknade 8.30 vilket i sig är något av ett rekord i långsovning för min prins. Sen läste vi tidningen och somnade om. Jag i sängen och gubben på soffan. Vaknade yrvaket till och kollade klockan som visade 13.30! Ooops kunde ju inte stämma det där. Så länge kan man bara inte sova! Men alla klockar visade till mitt stora förtret på samma tid. Någon var visst i behov av sömn....
***
Vilan gjorde i vilket fall susen. Var taggad till tusen inför kvällens DM- match mot Sandåkern. Någon skall ta sådana matcher på allvar. Det var kul att spela en match från start igen. Jag hade bestämt mig för att vara lite mer pang-på-rödbetan i spelet. Därför satt det skönt att gå ut aggressivt och kapa benen av de två små liven till sandåkernlirare så att de båda ståendes flög i backen när jag försökte ta bollen!
***
Min copyrightade benparad på friläget hade vilat länge med tanke på att jag efter tillsägelse iallafall försöker att hålla mig lite mer upprätt under spelet och inte liknas vid en marionettdocka. Idag plockades den i vilket fall fram för att bjuda publiken på lite show i en annars ganska tam tillställning.
***
Matchen slutade 3-0 och firades med en macka på nyöppnade subway just bredvid mitt och ett megastort fång nollan-blommor stod på bordet när jag kom hem.
Måste säga att de mackorna verkligen gjordes med omsorg. Det tog trots allt 10 minuter att göra två subs. Man får köpa att det tar lite tid när man med kärlek skall lägga på en gurka i taget med en tång. Jag gillar subways men ogillar starkt att man måste göra minst 10 val för varje macka det ger mig en överdrivet stor beslutsångest.
Natti Natti. ///Skrutt
