saraskruttan

Dubbelmöte i helgen och en stor del av veckoslutet har tillbringats på resande fot. Rutten påbörjades i fredags klockan 16 och avslutades inatt vid 03.00. Sammanlagt har över 150 mil avverkats med Conny bakom ratten. Drygt tänker ni kanske, men det har gått förvånansvärt lätt! Må hända att det kunde ha varit aningen bättre om det trådlösa i bussen fungerat på min dator, i alla fall till hälften så bra som det gjorde på övriga. Plötsligt bestämde den sig prompt för att strejka och jag spenderade den mesta av tiden till att hänga med spelmaffian längst bak vid bussens konferensbord. Tusen omgångar Chicago, sportgeni, När och Fjärran och Sequence har avverkats. Jag tror knappt jag brann av en enda gång. Rätta mig om jag har fel. Det skulle lika gärna kunna vara ett tecken på förträngning...

Vi har huserat på hotell Ibis i Örebro båda nätterna. Jag kanske inte håller med Dallas om att "det var ett JÄTTEBRA hotell ju". Men å andra sidan så fanns det inget att klaga på heller. Lite smala dubbelsängar, speciellt om man sover med Frida "tumlarunt och sparka i sängen" Eriksson. Frukosten var god och det fanns något som Dallas benämnde lounge där vi kunde samlas och chilla.

I loungen gick de stora Chicago- och Sequencemästerskapen av stapeln under lördagen. För de som fick vara med alltså. Själv satt jag som sjättehjulet och väntade på att första Chigagorundan skulle vara över så jag fick hoppa in. Två timmar senare avslutades spelet och samtliga lade ner sina kort på bordet för att gå upp och sova. Man tackar för den!

Samtidigt var det inte kortspelet i sig som verkade vara den tävling som man tog på största allvar av alla. Istället verkade vissa verkligen hårt för att ligga högt på floskeltoppen. Det haglade floskler i sällan skådat slag. Värst alla kategorier måste lagets blondaste målvakt varit. Hon kaxade upp sig ordentligt mot Coach "Trashtalksmästaren Lindberg" och svarade med den sylvassa repliken: "Ska du säga som kallar kaffe för Jaffa!" Den efterföljande diskussionen om jaffabönor hade minst sagt blond prägel...

Vid samma spelbord berättades historien om Kalle och Ada som var nere vid hamnen då Ada blev akut kissnödig. Varpå Kalle säger åt Ada att hon snabbt kan sätta sig över kajkanten och lätta på trycket. Ada drar därmed upp kjolen och sätter sig över kanten och kissar. Kalle som tittar ned i det spegelblanka vattnet utbrister då: - Akta kanoten! Nu var det ju inte så att historien i sig var särkilt kul utan det var återigen "Jaffa" vars hjärnkontor inte alltid hänger med i historierna som lyfter skratten till en högre nivå när hon frågande och på fullt allvar utbrister: -Vad är en kanot?

Jag stannar där. Det gjorde därmed inte diskussionen om den historien. För den bearbetades i två dagar och vad jag vet har polletten inte trillat ned hos alla än...

Under söndagens lunch på studio 65 innan Rönnbymatchen satt de vid vårt bord och diskuterade vad vi skulle välja att vara av stum, döv eller blind om vi var tvungna. En halvtimme senare på samlingen då Malin skall dra sin roliga historia och börjar - Det var en kille som skulle lära stumma kompis att tala. Avbryter Dallas med frågan -Vad betyder det när man är stum? Behöver jag tillägga att hon satt med i diskussionen på restaurangen?

Måste börja med att alltid ha papper och penna i fickan när jag är iväg med laget. För det haglar floskler och roliga utryck av sällan skådat slag i det här gänget och man kommer inte ihåg hälften. Just som det börjar lugna ned sig och man tror att magmusklerna skall få vila en stund och att syrebristen skall stillas så kommer det mera. Och mera. Och mera. Nästan hemma ropar Unne till Linder: - Jag kommer Sandra! Men Örjan är SÅ stor!

Självklart så vaktade jag min tunga hårt och gav inte upphov till några större skandaler. Till förmån för andra som sköter det så mycket bättre!

Helgens roligaste utspelade sig däremot inte ibland oss utan hos min kära vän bland Pixboiterna i Wallenstam. Hon lyckades med bedriften att värma upp och spela hela matchen mot Skellefteå utan att varken hon eller någon annan upptäckt förrän vid stretchingen efteråt att hon hade en löparsko och en inomhussko på sig. Hur kan man varken känna eller se det på två timmar varken i båset eller på plan? Här snackar vi en som verkligen inte är materialspelare!

Just det ja vi har ju spelat matcher också. Dalens första trepoängare för säsongen fixades mot Karlstad och vi var så när på att lura svenska mästarna Rönnby på deras tre. Så gjorde de 4-3 på frislag med en ynka minut kvar att spela av matchen. Vi hade dem iallafall i brygga- ett bra tag!

Vet ni vad? Det är kul nästan jämt!