Umeå+Innebandy= Sant
Det trista är att energin många gånger har gått ur en lagom tills träningen börjar och det finns en viss risk att man inte är den fantom på träningen som man föreställt sig gång på gång i sina dagdrömmar. Händer att jag redan börjar sikta in mig på morgondagens träning då. vilket innebär ännu en LÅNG väntan. En spiral som inte har tagit mig från A till B utan snarare snett bakåt mot C.
Åter till skattjakten. För att undvika denna negativa spiral och komma igång och få lite gjort har jag börjat roa mig med diverse spännande uppdrag. Under gårdagens kluriga uppdrag blev jag tilldelad en Dalenbil, en hög affischer och 5 kartor över centrala Umeå. Sedan var det bara kämpa med utmaningen att leta upp alla rosamarkerade skolor på kartorna för att affischera om herrarnas match och Floorballcamp. Nytta kombinerad med fortbildning av ny spelare av sydländskt påbrå. Ni förstår hur vilse jag är vid det här laget...
Under idrottslärarprogrammet var jag en av de få som hade riktigt svårt att klara av orienteringen. Kartan och jag är inte riktigt enade. När jag tittar på den ser jag inte byggnader, vägar, vattendrag eller vägar som är så självklart för de allra flesta. Snarare ser jag bara streck, cirklar, kvadrater och färger, Symbolik?
Jag måste på fullt allvar vara kart-dyslektiker och bävar redan för den dagen jag skall ha min första lektion i orientering med mina idrottselever!
Tyvärr kunde jag inte dölja min framfart i staden särskilt väl, likt mina forna TVidoler Hjalle och Heavy i efterlyst, då jag dum som jag är var iförd hela Dalenstassen med siffror och allt. Ingen kunde undgå att det var just #83 som körde varv efter varv i samma rondell i en dalen "skolådebil"...
Hur gick äventyret då? Jo tro det eller ej men jag lyckades stämpla in varenda kontroll förutom två innan det bar av till träningen. Inte var det den rakast möjliga vägen. Men nu har jag bättre koll!
Testvecka igen. Mina resultat på hopp och snabbhet var inte riktigt på samma nivå som sist. Beepen däremot gick bättre- över 12- men var snarare ett bevis på att jag inte mådde så bra vid förra tillfället- än att jag på något sätt ökat min löpkapacitet. Kroppen har i vilket fall kännts aningen sliten och jag är glad att det nu är helg och tid för välförkänt vila. Förra helgen ägnades åt egenträning både lördag och söndag. Det straffade sig i veckan och detta veckoslut skall jag inte röra mig en meter, äta gott och bara må väl!
Idag bär det av till Örnsköldsvik för att se första seriematchen som spelas i damernas Elitserie säsongen 07/08. Våra premiärmotståndare Ö-vik tar emot IKSU och inviger på samma gång nya Skyttishallen. 12 mil vägen för en ynka innebandymatch på träningsledig fredag är ingeting för en inbiten läktarnötare. Jag menar vi snackar ju trots allt norrland- det är ju nästgårds för böbeln!
Den här veckan har det haglat artiklar om innebandy i lokaltidningarna här. Det är så att man längtar tills den dimper ner i brevlådan. Annat än i Göteborg. I Varberg får innebandyn visserligen en del utrymme i HN men det är långt ifrån så proffsigt som här. Kul att (nästan) alla uppmärksammas! Vi snackar ändå Sveriges största inomhussport!
Måste fly fältet nu igen. Stamrenovering i trappuppgången. Vilket bitvis innebär avstängt internet och telefon, dammsjuka och buller av sällan skådat slag!
En dag lämnade jag allt. Det känns som andra sidan jorden
ett kyrktorn sträcker sig mot himlen
som en tiggarhand ur slummen
du ser det från stora vägen
om du reser dit i vår
säg gärna att jag kommmer åter
ifall allting är förlåtet
att man blir klokare med åren
och om jag kommer dit igen
har du en plats där jag kan vila
ett rum där jag kan känna att jag är nånstans ifrån
ett fönster vi kan sitta vid och titta ut mot ån
***
en dag lämnade jag allt
man kunde låta tiden vara
det känns som andra sidan jorden
vi kanske hade alla svaren
jag har kämpat med en dröm
jag ville inga brustna hjärtan
inga slitningar i blodet
jag ville hitta söndermarken"
Spår fyra "Om du lämnade mig nu" är så bra så att jag ryser längs hela ryggraden och får pyttehår på armarna!
"jag skulle vakna mitt i natten
och gå ut och gå en lång promenad
jag skulle låta blicken möta andra ögon i en främmande stad
jag skulle inte ha så bråttom med att träffa nån ny
jag har rätt mycket med mig själv
precis som du
jag skulle andas i det tomrum som blev över
om du lämnade mig nu"
En skandalfylld stund i rampljuset
Skandalscener i seriepremiären av division 1 södra för mitt gamla lag IBF (IBK) Göteborg i prestigemötet mot Surte. Det som skulle blivit ett hett Göteborgsderby blev hetare än hett- dock inte på grund av de sportsliga bragderna i matchen- utan på grund av att matchen avbröts för några stackars fläckar på golvet som verkat vuxit till sig under matchen och var stora som sjöar och hala som isbanor 2:46 in i andra halvlek då det stod 3-0 till IBF...
Jag var tyvärr (eller nja kanske snarare lyckligtvis) 110 mil bort. Är dessutom av naturliga skäl partisk och kan därför inte ta ställning till eländet på helt rättvisa grunder. Däremot kan jag uttrycka hur tråkigt jag tycker det är att detta damlag plötsligt får fler rubriker än vad man fick angående det sportsliga framgångarna man hade under hela förra säsongen- då man vann serien och kvalade till Elitserien...
Jag UNDRAR framförallt hur man har mage att skylla på ett golvmedel som skall verka i 2-5 timmar när den efterföljande herrmatchen kunde genomföras som planerat efter 20 minuters städning av golvet? Och om alla spelare och ledare i Surte har svarta tungor och sover gott om natten?!?
Klart är att stämningen som tidigare varit mycket god mellan de två föreningarna minst sagt kommer att vara aningen tryckt framöver. Det kommer gå hett till och bli en kamp på liv och död om det blir så att matchen spelas om. Skulle nästan vara värt en flygbiljett hem för att se skiten!
Läs vad Åsa och Gratjova skriver om skandalerna!
Man kan därför att man tror att man kan!
En märkbar skillnad i löpsteget hos mig sedan vi dragit ned på löpträningen och tränat mer i hall. Det känns som brukligt lite tungt psykiskt så här års när det bär av utför istället för framåt med löpningen för mig som målis. För det är i princip omöjligt att hålla uppe mitt sommarlöpsteg säsongen igenom hur mycket jag än vill. Visst kan man ge sig ut och springa extra - men tränar man 4 dagar i veckan ståendes på knä till skillnad från övriga- så får man inte snabbare ben eller snyggare löpsteg. Inte har man tid att träna extra hur mycket som helst heller- då är det svårt att prestera. Sån tur är så brukar jag se till att ha lite extra spring i benen att ta av så att jag ändå kan hålla mig i täten (ialla fall på längre löpningar)- allt för att inte rucka på självförtroendet!
Löpning sitter mestadels i huvudet, man kan helt enkelt ofta därför att man tror att man kan. Jag har ett bra huvud för att pressa mig att ta ut mig när jag springer. Det var jag tacksam för igår. Idag har dock min kropp gått ut i full strejk och mina baksidor är inte fullt lika tacksamma för gårdagens starter...
100- metersloppen tog. Det gör ont! Konstaterande: Explosivitet och snabba starter är inte min starka sida. Jag fick fart på "buggarna" lagom till målgång på 100-meters löpningarna...
Carina flög fram som en gesäll på de längre distanserna- grymt imponerande- vi andra är ljusår bakom!
Mest imponerad blev jag dock av "Krasses" korta löpningar. Shit, hon accelererade helt sjukt bra!
Anmärkningsvärt var att då vi skulle gå ut och träna var det endast två personer som var iklädda kortbyxor och fick höra diverse gliringar och uppmananden från övriga som ansåg att vi inte var kloka. Dessa enda spelare var hör och häpna jag och Renström som båda kommer från sydliga breddgrader. Kanske är det så att vi är vana vid växlande väder och känner efter och klär oss efter behov. Man kan ju inte bestämma att man skall ha på sig underställ, extra tröjor, träninsoveraller, mössa och vantar bara för att man är i Norrland och det är September. Ärligt talat brudar- det var 15 grader, vindstilla och strålande solsken! Vad f-n skall ni ta på er när det verkligen blir vinter- dubbla overaller? Det slutatade i vilket fall med att de allra flesta svettades som grisar och tog av sig plagg efter plagg redan efter uppvärmningen...
***
Herrarnas DM-final var spännande i 5 minuter- eftter det hade "lillebror" City inte särskilt mycket att sätta emot. Deras taktik inför matchen verkade vara att tjata till sig onödiga utvisningar och sedan träna boxplay. Detta tyckte jag att det lyckades med mycket bra!
Matchens stora händelse var att sista två av andra perioden spelade klart efter pausvilan inför tredje. Detta för att det skulle genomföras ett målvaktsbyte i City (p.g.a skada) och att denne skulle få chansen att värma upp!?! Sen när börjades det dalta med ouppvärmda målvakter? Är det inte upp till spelaren själv att hålla sig varm?
***
Tydligen är jag med på innebandymagazinets top10-blogglista. Jag vet inte om jag skall skratta eller gråta. När jag hörde det ryktas via av en lagkamrat då vi var i Västerås - var min spontana reaktion att jag måste vara med på någon "inte-ens-nära-lista" där bloggare måhända hånas till vänster och höger. Så var inte fallet . En femte plats med följande beskrivning: "Flyttat från Götet till Umeå. läckra jämförelser mellan språket i norr och i söder (heter det jämte eller bredvid) och om levnadssätten. Du märker fort hur bortkommen hon är! "
Även om jag har svårt att förstå att det är någon förutom mina närmaste som har behållning av att läsa om mitt liv, klantigheter och strapatser får jag väl på något vis ändå försöka välja att se det som hedersamt. Eller kanske jag borde dra slutsatsen att någon på redaktionen var ordentligt på lurven när man komponerade listan. Själv tycker jag att listans tvåa Gratjova borde vara en självklar etta. Måhända att forna Partillespelare av tradition aldrig stått högt upp på min lista (speciellt inte om dessa hånar blåbär) men den tjejen kan verkligen skriva!
***
I veckan har jag börjat läsa en kurs i AKK (alternativ kompleterande kommunikation) som till stor del är upplagd som distanskurs och det mesta arbetet görs således över internet. I måndags eftermiddag skulle vi få kunskaper om hur det går till att använda sig av dataprogrammet där undervisningen sker. Datakunskaperna hos flera var oroväckande låga varpå läraren fick hålla en mycket låg nivå. Det första han säger är: -Om ni rör på musen så flyttar sig pilen på skärmen! Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta! Känns som om man borde ha lite bättre koll än så om man anmäler sig till en nät-kurs på Universitet...
***
Ibland tror jag att det står skrivet ideel arbetskraft i pannan på mig. För efter matchen igår var jag och A bland de få som stannade kvar tills prisutdelningen helt var över. Tacken för det var att jag helt plötsligt stod med en sopkvast i händerna med order om att städa läktaren. Fattar inte hur det alltid slutar så. Sådan tur att jag råkar gilla att känna mig behövd!
På tal om det så måste norrlandspubliken ta och tagga till sig. Så mycket folk match efter match som gör så lite väsen av sig! Knappt att en ordentlig applåd hörs under match- om inte det blir lite bråk eller uppståndelse på plan då kan det hända att man anar lite liv i luckan och en gnutta engagemang. Skärpning!
Hur Norrländsk är jag?
Irriterande bara att man inte får några rätta svar efteråt!
Kommer ligga sömnlös ett bra tag framöver för att fundera på var dialekterna egentligen härstammar från. Det där med mjökpaketsfärgerna satt nu. Klurigt till en början då jag gång efter annan kom hem med en kartong med "fel" fetthalt. Borde vara lag på det där med lika mjölkkartongsfärger...
Prova själv vet ja!
Stockholmo Tour och löfte om pang på rödbetan
Idag och igår har jag tamejfasen varit mer levande än död. Huvudet kändes som ett bowlingklot hela kvällen igår och jag borde verkligen gått och lagt mig och vila på den träninglediga kvällen istället frö att skjuta på pluggandet till småtimmarna. Det tar på krafterna att vara på turné med laget för den som är orutinerad- dåligt med sömn, obekväma sittställningar i bussen, oregelbundna toalettbesök och mattider, hög ljudnivå, klagomål i massor- you name it!
Att man blir sliten är dock inte det samma som att det är tråkigt. Tvärt om. Det är absolut värt det - alla gånger!
En bussanpassad madrass, ytterligare några resespel och en ordentlig kudde står däremot högt upp på inköpslistan för att uppnå bästa möjliga busskomfort...
Det ryktas om trådlöst resten av säsongen- jag jublar av bara tanken!
Första turen söderut längs den norrländska östkusten gick smidigare än förväntat och var näst intill trevlig. Men så såg jag då allt för första gången. Troligtvis kommer det bli en del turer upp och ned längs höga kusten i vinter så min entusiasm lär väl stillas något...
Förstår dock inte varför motorvägarna inte kommit hit på allvar. Jag menar smala vägar som stundtals bara har en vägfil i vardera riktningen känn gammalmodigt på såpass trafikerade vägar i synnerhet med tanke på att de säger att det brukar dyka upp något vit och puderaktigt som kallas snö här under vinterhalvåret. Det närmar sig nu. Den stora prövningen kallad Mörker och kyla!
Till min lycka och de flesta andras förtret så var dvd:n på bussen kaputt under nedfärden till Västerås. Detta fattade vi dock inte innan efter ca sjunde försöket med att försöka byta till en fungerande dvdfilm. Kontentan av detta är att Dalens damer och herrar endast kan inledningen av en handfull filmer av bussutbudet...
Jag vet att jag har nämnt det i ett av mina första inlägg och att inte många håller med mig om att det satans videotittandet på bussresorna är ett h-lvete och är bussaktiviteten upphöjd alla andra. Det är lag på att alla skall var tyst för att de som ser på film ska höra, men och andra sidan så får filmen störa alla andra aktiviteter. I don´t get it...
Med facit i hand måste jag säga att teamet sportsligt genomförde en mycket bra helg. Förvånansvärt lite klagomål om tunga ben trots en tuff matchhelg med hårt motstånd (iallafall för utespelarna). Stabil vinst över Balrog med 4-2, underläge med tre pinnar efter första mot Täby och vändning till 3-3 mot ett speedat Täby och slutligen en spaghettibensförlust med 4-2 mot Rönnby. Klart godkänt!
Själv kände jag äntligen igen mitt gamla aggressiva och självsäkra målvaktsjag, om än först efter en period. Det var pang på rödbetan och säkra ingripanden. Nu hoppas jag innerligt att det skall fortsätta på den vägen och att jag kan börja kötta lite mer för jag har inte kännt igen mig själv det sista. Men det är inte det lättaste att spela självsäker på plan, trots att det är det enda rätta, om man är osäker för övrigt. Tro det eller ej men till och med clownen i bussen är död eller i vilket fall smått vilande. Förhoppningsvis är det inte bara ett tecken på osäkerhet utan kanske även på att jag uppnått en viss mognad ;)
Jag lyckades i vanlig ordning stå för något riktigt klantigt som gav upphov till en del skratt. För 850:e gången den här månaden började jag söka efter min mobil som jag letat efter i alla skrynklar och vrår utan framgång. Jag visste att jag hade den när jag gick från bussen så jag tänkte att med en enkel uppringning skulle jag troligtvis hitta den- men icke! Så gjorde jag ett extra försök och tyckte mig efter ett tag höra ett dovt ljud som jag följde med stora öron . Efter ett tag spårade jag äntligen mobilen. Gissa var den låg? I kylskåpet.
Måste sätta punkt. Ont om tid. Hallen kallar!
En smutsig (hår) bekännelse
Den gångna helgen har stavats INNEBANDYLEDIGHET och spenderats "hemma" i Varberg med nära och kära. Skönt med en ledig helg och ännu skönare att se att staden stod kvar och att allt var sig likt sedan jag lämnade söder för nya utmaningar i början av Juni. Med mig på resan hade jag mitt nyfunna bihang även kallad min stora kärlek för allmän uppvisning på gata och torg. Har inte fått in alla rapporter ännu, men det verkar som om både han och min knasiga familj har fått godkänt och jag kan lugnt andas ut!
Tidigt, tidigt på fredag morgon bar det av med flyg från Umeå till Landvetter. Väl där hämtades vi av en sprallig "världens bästa Larsson" i hennes svarta raggarbilsliknande Saab med diverse defekter och småfel. Det är ett äventyr varje gång man åker med Saaben- alltid är det något som felar. Dörrar och fönster som inte går att öppna eller stänga, en motor som inte vill starta samtidigt som det röda plyschtaket hänger ned som värsta sänghimmelen i huvudet på en. Än så länge lever skrothögen och trots att jag inte själv tror att det finns en rimlig chans så håller jag tummarna för att den ska gå igenom morgondagens besiktning med bravur för att undvika att hamna på bilkyrkogården...
Tesso bandesso hade lite bråttom för hon var tvungen att fixa håret innan avresan till Pixbos träningsläger i Mora och var därmed tvungen att avlägsna sig i samma takt som hon dök upp. Tur var kanske det för jag var rädd att Andreas skulle skrämmas ihjäl av Tess som var vildare och pratsammare än vanligt. Men så var det också 3 månader sen vi sågs mitt hjärta och jag- inte konstigt att man blir lite uppspelt!
Den planerade heldagen började genast på morgonen med otillåtna aktiviteter. Det visade sig att de hade slutat att sälja engångsbiljetter på spårisarna vilket inte upptäcktes innan vi var på väg mot stan- så det blev till att tjuvåka in till centralen. Med min sedvanliga otur så borde det här och nu ha funnits plats till att skriva om att kontrollanterna tog oss- men kors i taket- jag överlevde färden!
Detta var dock bara början på en busig dag. För Sara skrutt hade så klart tagit på sig ett par grymt osköna skor vilket i kombination med glömda sockar resulterade i ett skoskav som hette duga. Därmed stegade vi in på Stadium för att kolla in ett par Nike-skor som jag sucktat efter ett tag. Som ni alla vet så bör man inte prova skor barfota så därmed tog jag en provsocke ur korgarna och satt på mig mina tilltänkta promenadskor. Satt som en smäck men jag tänkte att jag skulle suga på karamellen ett tag och köpa skorna senare. Det var då den onde på min högra axel började tala till mig och jag fick en bright idé.
- Andreas, jag behöver en till provsocka!
Snäll som han är kom han med en utan att ha en tanke på vad jag hade i görningen. När jag sedan satte på mig den andra provsockan följt av mina gamla skor tittade han misstroget på mig och ångrade nog för en sekund att han kommit med strumpan. Resultatet var att det ur ur butiken gick en stolt tjuv med ett leende på läpparna med mindre stolt medbrottsling vid sin sida....
Cirkus en timme senare blev skoskavet för mycket för mig och jag stegade in på nilsons och köpter likadana skor jag tidigare provat. Bad om att slippa få dem i en skolåda och satte genast på mig dem. Min gamla skor var inte mkt värda i mina ögon så jag slängde några sura blickar på dem innan jag för alltid skiljdes från dem och kastade dem i närmaste papperskorg.
Vid lunch mötte vi upp mina allra äldsta kompisar tillika syskon Linda och Sara för att äta lunch på Haga. En härlig sallad i ett gassande solsken som man njöt lite extra av då det månne vara den sista soliga dagen tillbringad på en uteservering för detta året.
En lång promenad och några felaktiga spårvagnsval senare mötte vi upp några av mina käraste ex-lagkamrater från RBK Göteborg på Eva´s Palace på Avenyn. Allt var sig likt förutom att Tina hade en bulle i magen. Frida gillar prinskorvar och jag tjatade hål i öronen på dem. I vilket fall var det riktigt roligt att sitta och tjöta en stund!
Någon sa till Andreas: - Du verkar ju... lugn! Det är ju bra, de väger ju upp lite för Sara...
Fredagskvällen tillbringades på Liseberg tillsamman med min kära syster Linda. Åkpassen på och vi åkte så mycket vi orkade innan stängning! Väl hemma i Varberg hos syster Åsa däckade två trötta resenärer och sov natten igenom ända tills en välkänd röst gjorde sig hörd utanför dörren: - Mamma, är moster Sara här nu?
Det är inte varje dag man sätter sig på golvet och pusslar bokstavspussel klockan 7.30 men vad gör man inte för sina syskonbarn?
Ett helvetisk tempo och ett stressigt schema har annars kännetecknat helgen som skulle bli en lugn och avslappnad helg hemma med familjen. Har man en familj storlek BAUTA så blir det en del pusslande och planerande om man bara har tid att stanna i ett par dagar. På lördagen gjorde vi stan i varberg, käkade lunch och for sedan ut till pappa i Veddige. Tog en tur och spelade minigolf med farsgubben och brorsan. Behöver jag säga vem som vann? Därefter var det uppdukat till fest med tårta och bullar!
Till min stora glädje upptäckte jag att pappa äntligen köpt hem en leksak till småsyskonen som även uppskattades av mig. En studsmatta i trädgården. Man blir aldrig för stor för att leka!
Roligast var när fyraåriga lillebrorsan låg på mage och jag hoppade så att han flög omkring som en vante. Andreas förmanade då att jag skulle ta det lite försiktigt med lille Axel varpå jag svarar: - Det är lugnt. Han tycker det är kul!
Just då hör man ett knidande från Axel mun: - Sara, det gör ont!
Taskig timing...
På söndagen var det barndop för lille (läs småtjocke) systersonen Oliver. Det var på håret att vi överlevde den segaste och mest konservativa prästen alla kategorier och hans hemska predikan vars innehåll och ståndpunkter jag inte kunde stödja för 5 öre. Döpt blev det lilla undret iallafall även om moster svor om att gå ur svenska kyrkan mitt under gudstjänsten...
Som sagt besök härs och tvärs tillika god mat och fika har präglat helgen. Några långa promenader vid havet har dessutom hunnits med i höstsolen. Först när man har avstånd hem förstår man att uppskatta hur fint det är och hur få förunnad den är som bor mitt vid havet. Trodde att havsluften skulle göra mig gott. Istället flög jag tillbaka till Umeå med min första snuva på flera år. Jag som senast i torsdag sa till Örjan att jag aldrig blir förkyld. Tji fick jag och med svansen mellan benen kom jag upp till måndagsträningen för att meddela att jag inte kunde deltaga för att jag var sjuk. Ibland önskar man att "peppar, peppar" hjälper eller att man bitit sig i tungan lite tidigare...
På tal om att missa träningar så var jag och rakpermanentade håret igår för att slippa gå runt med mitt afrokrull efter varje dusch och mitt under behandlingen fick jag reda på att jag då inte fick våta ned håret, sätta upp det, platta, blåsa eller använda ngt i det på 36 timmar. Egentligen var det ingen hit att ha hjälmen på heller, men det gick om jag var försiktig. Hade vart något att komma upp på träningen och säga till Coach att jag inte kan vara med och träna för att jag fixat håret. Hade nog kunnat hälsa hem då!
Så nu går jag runt här med illaluktande hår med en odörblandning av ammoniak och gammal hjälmsvett. Som Linnea uttryckte det på träningen: Det luktar skit här! Jag säger inte emot...
Skönt att vara tillbaka i den vanliga lunken. Imorgon bär det av till Stockholm/Västerås för träningmatcher. Vi åker tillsammans med herrarna som skall spela ligacupen. Tre träningsmatcher mot elitserielag väntar för vår del: Balrog, Täby och Rönnby. Spännande värre!
Drömträningen
Dagens Samurajträning: Sargfotboll och småmålsspel. Kommentarer överflödiga!
Hemfärd!
Det blev en riktigt bra avslutning på Nolia Cup. För första gången någonsin vann Dalens damer cupen efter en stabil 8-1 vinst övre Ö-vik i finalen!
Gårdagens träning var mycket givande. Det var då min tur att träna med Sandåkerns herrar i Vildmanna hallen. Ett mycket bra initiatv det där att vi målisar får chansen att stå i mål lite på herrträningar. Mer "kötta" och betydligt fler skott under tvåmålen än jag är van vid...
Jag hade otroligt nog lyckats att tappa bort något igår. Utan att jag visste om det. Otippat. Helt plötsligt ringde en okänd människa mig och sa att hon hade min legitimation...
Bra att det fortfarande finns genomsnälla och ärliga människor. Ännu bättre att jag allt som oftast råkar tappa bort mina saker just där de befinner sig!
Veckan har gått i slow- motion och kännetecknats av en låååång väntan. För nu väntar bara träning, packning och sänggående innan planet lyfter söderut mot Göteborg tidigt imorgon bitti. Det är ett tight schema som gäller i helgen. Många som vi bara måste hinna träffa. I Göteborg och hemma i Varberg. Längtar!
Ja, jag skrev "vi"!
Livet är härligt. Solen skiner.
Jag har funnit den finaste av pojkar.
Och det är inte bara för att han köpte nästan alla mina kakburkar...
Ses i söder mina vänner!