saraskruttan

Dubbelmöte i helgen och en stor del av veckoslutet har tillbringats på resande fot. Rutten påbörjades i fredags klockan 16 och avslutades inatt vid 03.00. Sammanlagt har över 150 mil avverkats med Conny bakom ratten. Drygt tänker ni kanske, men det har gått förvånansvärt lätt! Må hända att det kunde ha varit aningen bättre om det trådlösa i bussen fungerat på min dator, i alla fall till hälften så bra som det gjorde på övriga. Plötsligt bestämde den sig prompt för att strejka och jag spenderade den mesta av tiden till att hänga med spelmaffian längst bak vid bussens konferensbord. Tusen omgångar Chicago, sportgeni, När och Fjärran och Sequence har avverkats. Jag tror knappt jag brann av en enda gång. Rätta mig om jag har fel. Det skulle lika gärna kunna vara ett tecken på förträngning...

Vi har huserat på hotell Ibis i Örebro båda nätterna. Jag kanske inte håller med Dallas om att "det var ett JÄTTEBRA hotell ju". Men å andra sidan så fanns det inget att klaga på heller. Lite smala dubbelsängar, speciellt om man sover med Frida "tumlarunt och sparka i sängen" Eriksson. Frukosten var god och det fanns något som Dallas benämnde lounge där vi kunde samlas och chilla.

I loungen gick de stora Chicago- och Sequencemästerskapen av stapeln under lördagen. För de som fick vara med alltså. Själv satt jag som sjättehjulet och väntade på att första Chigagorundan skulle vara över så jag fick hoppa in. Två timmar senare avslutades spelet och samtliga lade ner sina kort på bordet för att gå upp och sova. Man tackar för den!

Samtidigt var det inte kortspelet i sig som verkade vara den tävling som man tog på största allvar av alla. Istället verkade vissa verkligen hårt för att ligga högt på floskeltoppen. Det haglade floskler i sällan skådat slag. Värst alla kategorier måste lagets blondaste målvakt varit. Hon kaxade upp sig ordentligt mot Coach "Trashtalksmästaren Lindberg" och svarade med den sylvassa repliken: "Ska du säga som kallar kaffe för Jaffa!" Den efterföljande diskussionen om jaffabönor hade minst sagt blond prägel...

Vid samma spelbord berättades historien om Kalle och Ada som var nere vid hamnen då Ada blev akut kissnödig. Varpå Kalle säger åt Ada att hon snabbt kan sätta sig över kajkanten och lätta på trycket. Ada drar därmed upp kjolen och sätter sig över kanten och kissar. Kalle som tittar ned i det spegelblanka vattnet utbrister då: - Akta kanoten! Nu var det ju inte så att historien i sig var särkilt kul utan det var återigen "Jaffa" vars hjärnkontor inte alltid hänger med i historierna som lyfter skratten till en högre nivå när hon frågande och på fullt allvar utbrister: -Vad är en kanot?

Jag stannar där. Det gjorde därmed inte diskussionen om den historien. För den bearbetades i två dagar och vad jag vet har polletten inte trillat ned hos alla än...

Under söndagens lunch på studio 65 innan Rönnbymatchen satt de vid vårt bord och diskuterade vad vi skulle välja att vara av stum, döv eller blind om vi var tvungna. En halvtimme senare på samlingen då Malin skall dra sin roliga historia och börjar - Det var en kille som skulle lära stumma kompis att tala. Avbryter Dallas med frågan -Vad betyder det när man är stum? Behöver jag tillägga att hon satt med i diskussionen på restaurangen?

Måste börja med att alltid ha papper och penna i fickan när jag är iväg med laget. För det haglar floskler och roliga utryck av sällan skådat slag i det här gänget och man kommer inte ihåg hälften. Just som det börjar lugna ned sig och man tror att magmusklerna skall få vila en stund och att syrebristen skall stillas så kommer det mera. Och mera. Och mera. Nästan hemma ropar Unne till Linder: - Jag kommer Sandra! Men Örjan är SÅ stor!

Självklart så vaktade jag min tunga hårt och gav inte upphov till några större skandaler. Till förmån för andra som sköter det så mycket bättre!

Helgens roligaste utspelade sig däremot inte ibland oss utan hos min kära vän bland Pixboiterna i Wallenstam. Hon lyckades med bedriften att värma upp och spela hela matchen mot Skellefteå utan att varken hon eller någon annan upptäckt förrän vid stretchingen efteråt att hon hade en löparsko och en inomhussko på sig. Hur kan man varken känna eller se det på två timmar varken i båset eller på plan? Här snackar vi en som verkligen inte är materialspelare!

Just det ja vi har ju spelat matcher också. Dalens första trepoängare för säsongen fixades mot Karlstad och vi var så när på att lura svenska mästarna Rönnby på deras tre. Så gjorde de 4-3 på frislag med en ynka minut kvar att spela av matchen. Vi hade dem iallafall i brygga- ett bra tag!

Vet ni vad? Det är kul nästan jämt!

Det var ju utlyst till bloggkamp i poker nu i afton. Själv hade jag noll koll på poker tills en halvtimme före nedsläpp. Fick en grundlig genomgång och provspelade en gång på mobilen innan jag entrade bordet. Nu i efterhand börjar jag fatta lite mer vad det handlade om. Dax att vakna nu.

Med tanke på hur grön jag är  borde jag vara lite nöjd med min insats. En femteplats hade varit OK om det inte vore för att jag spelade som en kärring i slutet trots att jag låg rätt bra till. För het på gröten. Blir lätt så när man har tre pojkar på besök två gånger i rad!

Än värre för mirja. Som var en millimeter ifrån att ta hem hela skiten. Jävlar hon tog mig igen...
Och imponerade.... Skit!

Nu vill jag vinna! Vinst imorgon skulle sitta som en smäck. Vi borde f-n ha lite medgång att utkräva av Pixbo imorgon med tanke på att herrarna borde använt upp deras tur på Gammlia under fighten idag...

All heder åt Heda! Och f-n ta speldjävulen som är och flåsar mig i nacken och vill få mig fast i träsket!

Jag är hundvakt åt Hjördis lilla vovve Siri idag. Vilket gör att jag får tummen ur *pip* att komma ut i friska luften och rasta dom lurviga!

Vädret såg inte särskilt lovande ut idag. Grått och mulet. Nere vid älven (eller havet/fjärden som syrran säger) var det dock annorlunda. Solen letade sig fram och alla härligt gula löv lyser upp. Var tvungen att plocka fram mobilen och ta ett litet kort. Visserligen ger det inte utsikten rättvisa, men kort gör ju sällan det. Iallafall inte på mig!

Borde i samband med detta passa att tacka den/de som är ansvariga för det hemska kortet från Nolia på mig som var med i IB-Magget. Kul att man vet om att man är på kort... Tack!

Hörde att det spelats match på Gammlia i fredags. Är inte min sak att sitta här och kommentera eller skriva något slags referat. Konstateras kan att premiärmatchen inte blev såsom någon i Dalen sett framför sig, hoppats eller som vi spelat upp matchen i huvudet under de senaste månadernas långa väntan. Det var helt enkelt dagen då allt gick fel- för alla- samtidigt och ingen kunde visa vägen därifrån. Sån tur var så vet vi att detta var ett undantag, att vi kan bättre och förhoppningsvis kan vi  ta med oss massor av lärdomar från matchen och ge nästa helgs motstånd sota för skiten.

Hoppas på att aldrig få se en sådan genomklappning igen. För stundtals visste jag inte vart jag skulle ta vägen. Det gjorde ont att titta! Någon sa till mig efteråt: "Var det ändå inte lite skönt så här i efterhand att slippa vara med på den skitmatchen?" Men det är ju verkligen inte så det fungerar. Är man med i ett lag så är man inte bara med då det skålas i champagnen efter framgångarna- man är med och torkar upp skiten dagen efter också!  

För egen del kan jag bara hoppas att reportern på VF som gjorde våra spelarpresentationer inför premiären helt är ute och cyklar angående mig. Jag menar "kan bli mindre och mindre speltid under året" sätter mig i en ordentlig uppförsbacke med en början på läktaren. Var skall det i så fall sluta? Instängd i skrubben i omklädningsrummet efter jul kanske HAHA!

Skämt och sidor så finns det mycket hopp om livet. Vädret är dock aningen pissigt denna söndagsmorgon och några större planer för aktiviteter under dagen är ännu ej smidda. Syrran frågade mig igår vad vi brukar hitta på på helgerna. Mitt svar dröjde något och kändes aningen tråkigt. Jag menar det händer inte så mycket egentligen. Träning i någon form eller match, en sväng på stan, middag på oleary´s, en eller annan lokal innebandymatch, en film- eller spelkväll på sin höjd. Sen händer det inte så mycket mer. Vad gör folk under sin lediga helg egentligen?

Igår var det födelsedagsfika hos H. Alldeles för mkt kakor även detta kalas och Sara som inte brukar äta kakor fick ont i magen. Känner mig som Puh i den där berättelsen då han äter upp alll honungen. Eller kanske är det snarare så att förlusten i TP fortfarande maler i buken. Möjligt. Lika barnsligt grinig som vanligt blev jag i vilket fall...

Sist men inte minst måste jag säga att nykomlingarna i division 1 Södra överraskar. Färjestadens vinst mot IBF och Olofströms tre raka imponerar! Man undrar vad Olofströms Louise Wickström äter till frukost? Skulle gärna ta lite av det inför veckans träningar... En ung nykomling som ensam gör 17 mål på tre raka matcher- stort!

Nu regnar det också. Vart tog den soliga höstdagen vägen?
De röda och gula lövern är inte fullt så vackra i regn som i solsken...
Ser ut att bli en dag i Canastankortens tecken!

Syrran min hade samma reaktion som jag angående efternamnen här i norr. Marklund och Lundmark figurerar i tidningen dag som annan. Själv kände jag inte någon med dessa efternamn innan jag kom hit. Det måste funnits gott om lundar här tillbaka i tiden för det verkar som om just lund är vanligt förekommande i efternamnen. Se bara på våran innebandytrupp. 6 st i truppen har lund förekommande i efternamnet och alla utom en avslutar sina namn med lund. Anteckna även att det bara finns 3 stycken med sonnamn!

Jag blev så nyfiken på att se efter hur det verkligen stod till med det hela så jag använde alla hemprivatspanares bästa hjälpmedel eniro.se och sökte på namnen.

Efter ett enkelt sökklick på Marklund fick man fram 5564 träffar i hela Sverige och av dessa fanns 2344 i Umeåregionen (Skellefteå inräknat). I min kära hemstad Varberg fanns bara ynka 3 träffar i hela kommunen. Samma sak med Lundmark. 6996 träffar i hela Sverige varav 2507 i Umeå och 9 stycken i Varbergs kommun. Jag var inte helt ute och cyklade alltså...

Vad som är en än roligare jämförelse är att av alla 139544 Svensson i landet finns bara 1098 st i närheten av Umeå. Vilket tyder på att jag för en gångs skull har ett något exotisk namn vid den breddgrad där jag just nu befinner mig och kallar för hem!

Med tanke på att var och annan byter bort sina sonnamn emot något mer unikt så tror jag på chansen att mitt svensson i framtiden kommer vara ett riktigt ovanligt och unikt efternamn som folk behöver hjälp med att stava rätt haha!

Det finns så mycket jag vill skriva. Ändå slutar det bara med BLANKRADER. Har inte kommit en endaste mening ur mig på flera dagar. Allt känns riktigt bra för tillfället. Allt mer som händer och jag trivs ganska bra med livet. Syrran är på plats och vi myser ikapp allt vi kan och hinner. Den här veckan har jag gått hem från varje träning med ett stort leende! Å det mina kära vänner har ingeting att göra med "bad- taste träningen" i tisdags...

Dessutom är det en stor dag idag. Inte bara kanelbullens dag utan även världens bästa Helenas födelsedag. Kommer inte ihåg exakt vilken fördelsedag i ordningen det är, men hon ser inte ut att vara en dag äldre än 25! Speciellt inte på träningarna. Hon är i topp på samtliga moment- imponerande. Försökte hålla takten med "morsan" igår på löpningen. Det var nätt och jämnt att jag hann med min hare...

Jaja, trots denna glada och förväntningsfulla dag så går jag till träningen med en liten liten klump i magen. Det är nära nu...

Då var både Elitserien och Superligan igång. Som jag har väntat!
Tyvärr hann jag inte se slutet av matchen på Gammlia igår kväll. Gick så fort jag hunnit vinka i kameran en gång...

Det tog emot aningen att gå iväg när hela laget satt samlat på läktaren med styrketesterna avklarade och jag var tvungen att springa iväg för dagens andra träning- med Sandåkerns herrar. Sån tur är så är varje träning med dem en målvaktslektion av högsta klass!

Konstaterat efter gårdagen: maxmage är fortfarande min absolut största mardröm. Jag har bestämt mig för att försöka att se på skiten positivt istället för att hänga upp mig motsatsen. Istället för att jämföra med övriga i kollektivet konstaterar jag att en ökning med 100% efter massa extra träning och en j-kla vilja måste ses som något slags världsrekord i sitt slag!

Premiär på fredag. Imorgon anländer min publik hemifrån i form av storasyster Linda. Can´t wait!