Här dansar herr gurka...
För närvarande står det minst tre timmar dans i veckan eller RDR (rörelse, dans, rytmik) som det heter, på Idrottslärarutbildningens schema. Detta innefattar även att: SaraStelSomEttKylskåpUtanNågonSlagsKoordination sförmågaÖverhuvudtaget deltar i detta moment.
Vet egentligen inte vad det är som är så svårt, men jag får ingenting att fungera. Min kropp lyder mig helt enkelt inte. Dans har aldrig varit min starka sida, men att jag var så här dålig.... det ckockerade mig totalt!
Jag är sämst av alla tjejerna i klassen och det är inte heller många av killarna som är på samma låga nivå som jag. Det har gått så långt att läraren använder mig som "dåligt exempel" på hur man inte skall göra.
Jag ser helt enkel inte logiken, jag känner inte rytmen, jag kan inte memorera stegen, jag trampar på allt och alla... och jag rör mig.... som en PADDA!
MEN... jag vill verkligen! Jag försöker- så att det nästan gör ont! Till skillnad från många andra som snarare tycker att "det där är så dumt att jag aldrig kommer försöka lära mig det". Framförallt så blir jag tokigt avundsjuk på alla de dansanta aerobictjejerna med snygga tighta moderna Röhnischträningskläder i glada färger som liksom bara har det i sig och tar varenda steg både rätt och snyggt utan att ta ett endaste litet kik på instruktören! Börjar fundera över om det är mina slitna träningsshorts som är problemet?
Har aldrig känt mig så osäker och underlägsen i någonting jag tidigare gjort, och det tar hårt. Gör SÅ ont. Känns som ett ordentligt slag rakt in i min vinnarskalle. Det går verkligen inte att lyckas med detta på ren vilja som så mycket annat...
På dagens lektion skulle vi tex "skaka" på kroppen i ett steg, inget svårt tänker ni då... Men jag försökte verkligen får kroppen att skaka- men det fanns helt enkelt inget "skak" någonstans i min kropp! Letade och letade- men NEJ- inget skak gick att finna! Släpp bara loss säger någon- men hur satans gör man det när kroppen inte vill?
Jag vill så gärna kunna för det ser verkligen ut som om det är så himla skoj om man kan. Mitt nya löfte: Jag ska ÖVA ÖVA ÖVA ÖVA ÖVA dans och våga göra bort mig! Så kanske jag kan spara några stortår på mina kursare iallfall!
Fortsättning följer....
Vet egentligen inte vad det är som är så svårt, men jag får ingenting att fungera. Min kropp lyder mig helt enkelt inte. Dans har aldrig varit min starka sida, men att jag var så här dålig.... det ckockerade mig totalt!
Jag är sämst av alla tjejerna i klassen och det är inte heller många av killarna som är på samma låga nivå som jag. Det har gått så långt att läraren använder mig som "dåligt exempel" på hur man inte skall göra.
Jag ser helt enkel inte logiken, jag känner inte rytmen, jag kan inte memorera stegen, jag trampar på allt och alla... och jag rör mig.... som en PADDA!
MEN... jag vill verkligen! Jag försöker- så att det nästan gör ont! Till skillnad från många andra som snarare tycker att "det där är så dumt att jag aldrig kommer försöka lära mig det". Framförallt så blir jag tokigt avundsjuk på alla de dansanta aerobictjejerna med snygga tighta moderna Röhnischträningskläder i glada färger som liksom bara har det i sig och tar varenda steg både rätt och snyggt utan att ta ett endaste litet kik på instruktören! Börjar fundera över om det är mina slitna träningsshorts som är problemet?
Har aldrig känt mig så osäker och underlägsen i någonting jag tidigare gjort, och det tar hårt. Gör SÅ ont. Känns som ett ordentligt slag rakt in i min vinnarskalle. Det går verkligen inte att lyckas med detta på ren vilja som så mycket annat...
På dagens lektion skulle vi tex "skaka" på kroppen i ett steg, inget svårt tänker ni då... Men jag försökte verkligen får kroppen att skaka- men det fanns helt enkelt inget "skak" någonstans i min kropp! Letade och letade- men NEJ- inget skak gick att finna! Släpp bara loss säger någon- men hur satans gör man det när kroppen inte vill?
Jag vill så gärna kunna för det ser verkligen ut som om det är så himla skoj om man kan. Mitt nya löfte: Jag ska ÖVA ÖVA ÖVA ÖVA ÖVA dans och våga göra bort mig! Så kanske jag kan spara några stortår på mina kursare iallfall!
Fortsättning följer....
Kommentarer
Postat av: Åsa
Vilket härligt inlägg Sara. Nog för att du hatar din oförmåga att koordinera kroppen, men du kan skriva i alla fall. Keep up the good work, baby.
Postat av: Sara S
Första inlägget... betyder att någon läst min blogg. Inte vem som helst heller utan lagets bloggdrottning- Åsa. I like!
Trackback