Du missar 100% av skotten du inte skjuter!
Han lär ha sagt så, Wayne Gretzky, min barndomsidol och tillika namnet på mitt värdefullaste hockeykort i årskurs 4. Jag är beredd att hålla med chiefen. Min spelstrategi som utespelare bygger just på den tesen. Därav mitt smeknamn Samurajen (smeknamn väljer man inte utan de blir man tilldelade). Det japanska ordet lär betyda "en som tjänar" och "krigare" och det är ju inte så illa pissat att lyckas bli uppkallad efter sådana liknelser. Får gå.
B-lagsutespelaren och småmålsliraren Sara Samuraj använder enligt lärda coacher klubban likt ett svärd och fäktar ståndaktigt efter allt som kommer i hennes väg och springer snabbare än hennes spelförståelse och teknik(?) klarar av. Syrgas i pauserna är ett måste och det är en syn för gudarna att se när en kalv som jag släpps på grönbete med ett unihocvapen i handen! Som Coach Ström brukar säga: "Om du är lite grinig så är det bara att sätta en klubba i händerna på dig, Sara. Då lyser du som en sol."
Undrar om mina nya tränare läser detta?
I så fall kanske det är bäst att tillägga att det var längesedan man fick spela ute lite....
Frågade herr sportchefen om jag fick en egen klubba om jag satte två kassar i en B-lagsmatch som dealen var i RBK Göteborg (numera IBK Göteborg med piratmatchdräkter årgång- 92). Problemet är att vi i Dalen inte har något egentligt B-team. Måste vart därför det vart ett Nej...
Poängen med det här inlägget var inte att skriva om innebandy. Min blogg vill inte bli kategoriserad som en innebandyblogg och tanken är inte att den skall handla om innebandy- utan om sånt som bara råkar komma i min väg. Sen att 9 av 10 av händelserna i mitt liv råkar gå att relatera till och belysas ur ett innebandyperspektiv det hör inte till saken. Vem vet- om en vecka kanske mitt största intresse är läskkapsylsamlande och inte har jag tänkt göra en ny blogg för det...
Vad är då budskapet för dagen? Jo, idag är Svenssons motto att det är en förutsättning att våga för att vinna. Man får skjuta 50 skott utanför om man bara strävar efter att träffa kryllan (fast inte om mitt lag förlorar på det). Inte bara i idrotten, utan i arbetet och i det privata. Fick mig en ordentlig tankeställare angående detta under ett inspirerande samtal med en arbetskamrat idag. Man måste kanske inte alltid ha 10 fallskärmar som håller en kvar när man faller, det räcker kanske att man vet ungefär vart man vill landa?
Det är i vilket fall i de banorna som jag har börjat tänka den senaste tiden och det har gjort mig starkare . Det har tagit mig en bra bit bort (läs; norrut), men framförallt en bra bit närmare mig själv och min egen verklighet.
Ok, jag erkänner att jag inte fick knutit ihop säcken så bra nu i slutändan. Det här inlägget blev om möjligt rörigare än vanligt. Men jag får helt enkelt ta och skylla på min envisa skitförkylning som inte tycks vilja ge med sig en millimeter. Jag är inte bara kärlekskrank(!) utan krank som i sjuk. Jag har stannat hemma från träningen ända sedan i tisdags. Månne det vara ett personligt rekord i kombination med en elak bestraffning för att jag sa på samlingen efter måndagsträningen att jag alltid är där...
Ser lite småmörkt ut inför den kommande testveckan. Ge mig nya krafter nu!
Ett välkänt uttalande av Kierkegaard får bli dagens slutkläm:
"Att våga är att förlora fotfästet en stund. Att inte våga är att förlora sig själv"
Sömn är bra har jag hört. Godnatt mina vänner!
B-lagsutespelaren och småmålsliraren Sara Samuraj använder enligt lärda coacher klubban likt ett svärd och fäktar ståndaktigt efter allt som kommer i hennes väg och springer snabbare än hennes spelförståelse och teknik(?) klarar av. Syrgas i pauserna är ett måste och det är en syn för gudarna att se när en kalv som jag släpps på grönbete med ett unihocvapen i handen! Som Coach Ström brukar säga: "Om du är lite grinig så är det bara att sätta en klubba i händerna på dig, Sara. Då lyser du som en sol."
Undrar om mina nya tränare läser detta?
I så fall kanske det är bäst att tillägga att det var längesedan man fick spela ute lite....
Frågade herr sportchefen om jag fick en egen klubba om jag satte två kassar i en B-lagsmatch som dealen var i RBK Göteborg (numera IBK Göteborg med piratmatchdräkter årgång- 92). Problemet är att vi i Dalen inte har något egentligt B-team. Måste vart därför det vart ett Nej...
Poängen med det här inlägget var inte att skriva om innebandy. Min blogg vill inte bli kategoriserad som en innebandyblogg och tanken är inte att den skall handla om innebandy- utan om sånt som bara råkar komma i min väg. Sen att 9 av 10 av händelserna i mitt liv råkar gå att relatera till och belysas ur ett innebandyperspektiv det hör inte till saken. Vem vet- om en vecka kanske mitt största intresse är läskkapsylsamlande och inte har jag tänkt göra en ny blogg för det...
Vad är då budskapet för dagen? Jo, idag är Svenssons motto att det är en förutsättning att våga för att vinna. Man får skjuta 50 skott utanför om man bara strävar efter att träffa kryllan (fast inte om mitt lag förlorar på det). Inte bara i idrotten, utan i arbetet och i det privata. Fick mig en ordentlig tankeställare angående detta under ett inspirerande samtal med en arbetskamrat idag. Man måste kanske inte alltid ha 10 fallskärmar som håller en kvar när man faller, det räcker kanske att man vet ungefär vart man vill landa?
Det är i vilket fall i de banorna som jag har börjat tänka den senaste tiden och det har gjort mig starkare . Det har tagit mig en bra bit bort (läs; norrut), men framförallt en bra bit närmare mig själv och min egen verklighet.
Ok, jag erkänner att jag inte fick knutit ihop säcken så bra nu i slutändan. Det här inlägget blev om möjligt rörigare än vanligt. Men jag får helt enkelt ta och skylla på min envisa skitförkylning som inte tycks vilja ge med sig en millimeter. Jag är inte bara kärlekskrank(!) utan krank som i sjuk. Jag har stannat hemma från träningen ända sedan i tisdags. Månne det vara ett personligt rekord i kombination med en elak bestraffning för att jag sa på samlingen efter måndagsträningen att jag alltid är där...
Ser lite småmörkt ut inför den kommande testveckan. Ge mig nya krafter nu!
Ett välkänt uttalande av Kierkegaard får bli dagens slutkläm:
"Att våga är att förlora fotfästet en stund. Att inte våga är att förlora sig själv"
Sömn är bra har jag hört. Godnatt mina vänner!
Kommentarer
Trackback