saraskruttan

Jag har så smått börjat vänja mig av vid "databeroendet" och försöker att lägga lite mer tid i real life än i cyber. Har upptäckt att om man bara öppnar upp ögonen så finns det fler vackra ting därute än man tror som man  kan låta ögonen vila på. Mina vackra namnsdagsblommor som står och lyser som guld på köksbordet är ett exempel på ett sådant ting!

Tråkigt nog börjar det hopa sig på jobbet i samma takt som jag har mer och mer och sysselsätta mig med på min lediga tid. En tråkig ekvation. Men man får se det positivt- i det stora hela har jag haft en avkopplande sommar med mycket ledighet. Dessutom innebär varje arbetspass en cykeltur på sammanlagt 3.2 mil och vardagsmotionen sägs ju vara den bästa säger de.

Och andra sidan så skall jag kanske inte oroa mig så mycket för det, sitter ju inte på häcken och ugglar allt för ofta- en hel del träning blir det ändå allt! Konditionen är som de flesta av er vet snarare en styrka hos mig än en svaghet, men skall man flaxa runt som en skållad höna i målet så krävs det att man har orken för det. På tal om det så fick jag möjligheten att göra ett extra beep i förra veckan eftersom jag inte gjort något tidigare. Hade inte så bra koll på hur man skulle lägga upp det och enligt säkra källor så sprang jag ungefär dubbelt så långt som de andra med tanke på mina rondelliknande vändningar. Kan jag råda bot på det så kan hända att jag når mitt eget uppsatta mål: att komma minst till nivå 12,5 (bandhastighet 8,5 km/h) och förhoppningsvis även få topp 3 placering i laget. Ja vet, att man inte skall se det som en tävling, men för mig är det mesta i livet en tävling och jag fungerar bäst om jag sätter upp sådana mål. Var kul att se att fler tänkte så: i herrlaget kan man visst "vinna" beepet. Läs här, haha!

Onsdagens träning var intressant på flera punkter. För det första var det dopingkontrollanter på träningen. Gissa vem som fick mugg-kissa?!? Verkar som om jag premenurerar på att bli utvald till att testas. Det slumpmässiga urvalet slumpar sig alltid som så att jag är en del av det. Att kissa i en mugg på befallning med dörren öppen när någon står och glor på en samtidigt som resten av laget går förbi in och ut till duschen är inte den lättaste prövningen man kan utsättas för. Stopp i maskineriet blev det i vilket fall. Borde inte vara så svårt att skramla ihop 75 ml. Men när man har bråttom som en gnu och skall hinna cykla till nattjobbet innan 22 så är det fanimej en pärs. Efter tre försök gav det i vilket fall frukt och jag fick lättad hoppa in i duschen och skynda vidare mot kneget med Helenas nybakade bullar i ryggan. Måste dock ses som ett rekord för då jag sist testades i Warberg så kom jag hem från träningen 00.20. Kommer ni ihåg? Jag skulle tvunget vara först för jag ville hem. Gick bra det där...

Jag och Mirja blev för första gången riktigt upprörda. Grr! Sån tur var inte på varandra utan på den satans brutalbänksplinten som  stod och hånskrattade åt oss när vi skulle träna oss inför testet. Måste vara något fel på våra magar- de maxas helt enkelt alldeles för tidigt och alldeles för lätt! Har aldrig sätt dig varken så arg eller så "livlig", Mirja! Kan inte bestämma mig för om det klär dig eller inte...
Its a long way to go. Sjukt irriterande att förföljas av plintliknande mardrömmar natt efter annan. Men det är väl kanske som de säger att "oavsett om du tror att du kan eller om du tror att du inte kan så kommer du att få rätt." Så det är väl helt enkelt bara att ta tjuren vid hornen och brottas med helvetet varenda träning på gammlia framöver!

Onsdagens träning innebar en viktig upprättelse för mig. Tack vare att vi fick besök av en välkänd division 1 lirare från Göteborgtrakten så kunde jag äntligen få alla att förstå att jag INTE pratar Göteborgska. Nä, här snackar vi Kalle och Ada dialekt av äkta vara!

Ser inte ut att bli någon mer västkustvistelse denna sommaren. Som tur är så är Svennis i Varberg och håller ställningarna när jag är här i norr. Känns tryggt!

Nä, nu måste jag ta och sova en stund till innan träningen. Två raka jobbnätter av tre avklarade och all sömn som man kan snika åt sig är av godo. Om någon vill veta TV-tablån mellan ca 00.00 och 06.00 så är det bara att fråga mig, jag börjar ha järnkoll på när alla grymma repriser går. I natt hade jag dock turen att omväxlande nog kunna skumma igenom två filmer istället för de sedvanliga serierna: Trollkarlen från OZ och Solens rike.

Sa jag att jag känner mig tok-glad? Och sjukt lycklig?

Kärlek/Samurajen