saraskruttan

Vet inte riktigt vad jag skall skriva. Det händer nya saker hela tiden och jag möts av nya intryck annorlunda händelser vart än jag går. Varje liten vardagsgrej är som ett stort äventyr.  Som när jag går och handlar tillexempel. Hittar inte ett dugg i hyllorna. Värst är det med mejerivarorna. De ser för sjutton inte likadana ut som hemma- annorlunda färg och annorlunda form på mjölkpaketen. Man tror att man kommit hem med lättmjölk och står där med standardmjölk. Herre jisses ni kan inte ana vilka prövningar jag ställs inför!

Allt är iallafall fint så här långt. Känner mig allmänt vilse och mer som en tillfällig besökande än en invånare. Sitter just nu på biblioteket bland allmänt löst folk för att komma ut i cyber och vara lite social över msn. Igår var jag hör och häpna till och med på ett besök turistbyrån och skaffade mig en välbehövlig karta.  Varning på den va? Tar i vilket fall längre och  längre turer från lägenheten och känner mig tryggare med en karta i fickan. Jag ser det som en långsam invänjning- ungefär som när man skolar in barnen på dagis. 

Men det tar sig något och jag har fått gott om guidning, sällskap och vallning runt om staden. Igår fick Hjördis agera "barnvakt" en bra stund. Hon tog med mig till Ersboda för att storhandla och köpa en byrå. Så nu är kylskåpet fyllt till bredden. På kvällen bjöds jag även på mumsig grillmat och jordgubbar och glass i "stugan". Tack!

Byrån är inte ihopsatt än. Har inte orkat bråka med det idag för jag känner att jag är för trött och har allt för kort stubin för att  klara av det utan ta i sönder något just för tillfället.

Efter shoppingrundan igår fick jag en introduktion och teknikhjälp på styrkan av Fystränare Stefan. Lite enklare än när Mirja försökte visa mig i tisdags. Jag var varken redo för träning efter flyget upp eller redo för att kunna tolka hennes svåra dialekt. Jag har ett helvete med ditt Pitemål och är inte döv som det tycktes verka efter otaliga Va? och Vad sa du?  Styrketräningsgenomgången gav mig blodad tand och nu längtar jag till att biffa till mig ordentligt! Kraven skall klaras med bravus om det så är långt inne och jag fortfarande har en lååååång väg kvar...

Trodde först att jag skulle behöva ringa färdtjänst för att ta mig upp ur sängen idag. Är inget vidare varken att ta sig upp eller ur en loftsäng 1,5 meter upp i taket utan stege eller pall när man är stel som ett kylskåp. Kan tänkas att det blir till att sova på soffan de dagarna som det är riktigt illa ställt med träningsvärken. Det kommer att bli tufft och tungt ett tag framöver. Kanske borde inskaffa en rollator?
Jaja, som ni vet så gillar jag att träna mycket och hårt så det kommer att bli bra det här. Känns lite kul att man inte behöver känna sig knäpp som gillar att köra så mycket- för alla gör ju det här!

Idag väntar första innebandypasset och första gemensamma passet med laget för min del. Jippie! Har inte stått i mål en endaste träning sen jag var här och provtränade sist, för 2 månader sen. Alldeles på tok för långt uppehåll, så ikväll skall abstinensen stillas en aning. Har hört rykten om att det skall dyka upp en viss tränare som "gubben i lådan" och köra med oss idag. Spännande värre!

När jag kom upp i tisdags så insåg jag att det saknades en del grejor som var mina. Däribland mitt täcke och mina kuddar. Det inleddes en febril jakt efter detta på onsdagen och sakerna återfanns senare hemma hos Bodén. När jag sedan var hemma hos han och hämtade grejorna så hoppar det då ut ur munnen på mig. Mitt allra första fara. Kändes så fel i min mun. Passade inte. Oanvänt. Hårt. Tillgjort. Önskar jag kunde sugit tillbaka det in i munnen igen eller åtminstonde att ingen la märke till det. Men icke. Peder var snabb att påpeka:- Har du redan lärt dig att säga fara?

En annan grej som jag tyckte var rolig var när Mirja berättar för mig att hon skall åka till IKEA nästa vecka. Jag är då snabb att fråga om jag får följa med. Ett tag senare kommer jag på att jag är nyfiken var IKEA ligger. Konversationen som följde...
Jag: Var ligger IKEA?
Mirja( som om det bara var i grannområdet): I sundsvall.
Jag (totalt vilse geografiskt): Hur långt är det dit?
Mirja: Nja, det är väl 35 mil.
Jag(chockad): Du skojar. Inte åker du 35 mil för att gå på IKEA?
Mirja: Ska du fortfarande med?!?
 
Slutsats1: Det är ett lite större projekt att åka till IKEA här. Till skillnad om man bor i Göteborg  (där det finns två IKEA inom tio minuters avstånd). Hörde en rolig anektdot om när laget hade lite tid över i Stockholm och då passa på att gå på IKEA. De hängde på dörrarna vid öppningen och sprang in som galningar så fort de öppnades. Det lär ha stått någon kvar utanför i laget som inte var härifrån och undrat vad som hände. Ja ja säger då det! HAHA!
Slutsats 2: Människor från södra Sverige har inte riktigt samma avståndsuppfattning som de har här i Norrland. För mig är 35 mil toklångt. Jag skulle framförallt inte komma på tanken att åka 35 mil för att gå på IKEA. Det är ju en utflykt som heter duga!

Nä, nu ska jag svira om för träningen!
Många kramar!