"Ett bra föredöme är bättre än tusen argument..."
Jag har en enda liten (men min största) supporter som heter Elin. Hon är en riktig tuffing och har tidigare stått i mål i ett pojklag i RBK, men har just bytt förening för att få spela med tjejer istället. Lägg namnet på minne för framtiden vet ja! Det hela började när vi mötte Södra Dal i en seriefinal i Skåneland förra säsongen (2005/2006) då hon följde med pappa damansvarig på resan med oss stora häftiga damlagsspelare. Jag gjorde en bra match och lattjade lite samt spelade fyra- i-rad med tjejen på bussen. Efter det har jag hållit lite utkik efter henne, varit och kollat någon träning då hon spelade med pojkarna när jag ändå var nere och gymmade i Svingeln. Lite fyra-i-rad: det var allt som behövdes- för sen den dagen var hon såld och jag är idol nummer ett.
Häromdagen fick hon berättat för sig att jag skall flytta till Umeå och börja spela i Dalen...
Enligt familjen blev det ramaskri "Sara får inte flytta!"
Sedan följde frågan: NEJ, men Martin (Ström) då?!? Ska han också flytta med då?!?"
Var på svaret från mamma och pappa kom att:
Nej, Martin skall ju träna Pixbo och bo kvar i Göteborg och Sara skall spela i Dalen.
Då följde genast ett förtvivlat och febrilt :
"MEN VEM SKA TRÄNA SARA DÅ?????"
Hahaha! Vilken härlig slutsats av en tioåring!
Det första som hon lär sagt när hon fick en målvaktshjälm i present var att hon skulle ha min autograf skriven på ena sidan av hjälmen. Nu börjar tiden ticka och min flytt närmar sig med stormsteg. Därför gjorde jag efter förfrågan slag i sak och hälsade på Elins pappa på förbundet för att uppfylla mitt löfte med autografen. Så nu är mitt första och enda "idoluppdrag" utfört. Hjälmen är signad och ett kort med en hälsning överlämnad.
En flyttpresent låg och väntade på mig innehållande en handgjord nyckelring, ett par innebandyörhängen och ett innebandyhalsband i silver. Så sött att jag fick tårar i ögonen!
Antar att dagens händelse var en lika stor för Elin som den var för mig...
Vart vill jag komma med detta?
Jo, att man ofta glömmer bort att man är en förebild för yngre spelare. Även om man inte är en stjärna på riktigt, i sina egna eller andras ögon, så kan man gott och väl vara det i en knattes. Många gånger utan att man själv är medveten om det.
Idrotten utgör en betydelsefull del i många barn och ungdomars liv och är kanske idag mer än någonsin en viktig uppfostringsmiljö. Små, små handlingar (positiva såväl som negativa) kan göra större intryck än man anar och väcka starka minnen hos ens adepter. Tränare och seniorspelares uppförande och agerande på och utanför plan uppmärksammas och tas efter av småplitar och formar deras uppfattning om rätt och fel. Av detta styrs sedan deras egna handlande. Barn gör ju inte som man säger utan som vi gör!
Kanske borde vi alla tänka till en extra gång på detta då och då och ta vårt ansvar som förebilder....
Det kan iallafall jag bättra mig på!
Ett litet hej, ett uppmuntrande ord eller frågor om hur det går till en ungdomsspelare i föreningen kostar inte mycket- men kan vara guld värt för en enskild liten tjej eller pojkspoling och för den allmänna stämningen i föreningen. Dessutom om man kan få de små kidsen i föreningen till att gå på matcherna så får man ofta dit deras päron också. Kanske något att tänka på när man försöker utöka publiken?!? Dessutom vet jag av erfarenhet att kottar handlar godis och läsk som gräs i kiosken :)
Det var alles i denna sena timme. Glöm inte att har man kommit över tröskeln har man kommit halva vägen!
Fint va?
Klicka på bilden för att se det fina glimmret.
Hej igen!
Jag går journalistprogrammet, som sagt, och jag skriver en artikel om bloggar. Du skriver ju blogg! Skulle jag inte kunna få intervjua dig? och du bor ju i Göteborg också? Det är lite bråttom, så gärna i helgen eller i början av nästa vecka... maila mig gärna på [email protected]
/Susanne.