One man can be a crucial ingredient on a team, but one man cannot make a team...
Domarna var matchens stora stolpskott. De var inte synkade för fem öre. I herrarnas match såg jag dem inte göra samma tecken en enda gång. Dessutom stod de för bedriften att döma mål för ett klockrent stolpskott (antagligen insåg de deras misstag för några klagomål senare så ändrade de sitt beslut och tog tillbaka målet).
Då en av domarna under vår match fick frågan om varför inte det blev en tvåa för fasthållningen svarade han:
- Det var ingen fasthållning hon höll bara i klubban!.
På tal om det så är IBK Göteborg i Karlstad och spelar den traditionsenliga Kallsta Open (med prinskorvsätartävling) i helgen. Under förra årets upplaga så var jag med om den av de knasigaste avblåsningarna någonsin. Vi hade en avvaktande utvisning med oss och satte därför in en extra utespelare. Efter bara en kort tids spel 6-5 blåser domaren av, dömer frislag till motståndarna och låter utvisningen träda i kraft. Då de får frågan varför de blåser av både vid tidpunkten för utvisningen och vid ledarnas samtal med dem efteråt svarar de:
- Man får inte passa bollen bakåt under avvaktande utvisning!
Många "roliga" historier av detta slag har man varit med om. Jag är en av de som sällan klagar på domarna och har full förståelse för att det är svårt att alltid ta rätt beslut på så kort tid. Ingen är felfri och sällan vinner man på något på att klaga på domslut.
Däremot så retar det mig när man svarar så dumt eller inte har koll på reglerna. Då blir jag tamejfan riktigt grinig. Det är lågt!
Läs mer om matchen på Dalens hemsida, Dalenfans , i VF eller VK
Inte ett öga är torrt...
FriidrottsVM hann knappt börja innan de första tårarna rann nedför kinderna på Sentimentala-Sara. De kan helt enkelt inte hållas tillbaka. Jag gråter för vinnarna och jag gråter för förlorarna...
Under söndagens avslutning av damernas sjukamp rann tårarna i floder nedför kinderna. Pinsamt, jag vet!
Ännu mera pinsamt var det faktum att jag befann mig på O´learys för att beskåda när Carolina Kluft tangerade det gamla Euoroparekordet och bärgade hem guldmedaljen. Helt omedvetet om det själv stämde jag upp i ett euroforiskt storgråtande. Vaknade till liv först då jag hörde min syster brista ut i ett gapskratt av sällan skådat slag. I samma veva ser jag att flera ansikten är vända mot mig istället för emot tv-skärmarna...
Försöker ta ton och förklara mig. Utan framgång. Får inte fram ett ljud. Halsen har tjocknat ihop som aldrig förr. Efter några ihärdiga försök att torka bort tårarna och ta ton får jag slutligen fram: - Ja men, förstår ni hur mycket hon har tränat!
Dagen till ära grät jag ikapp med Susanna Kallur efter häckfinalen. Vet inte vem som grät mest- hon eller jag?
Många tillfällen till tårar återstår. Med tanke på att jag är ledig hela veckan, friidrottsVM till ära, så finns det risk för några fortsatt blöta dagar...
Förföljd av Tarzan.....
Under söndagskvällen dukade jag upp till "palt-fest". Det är min nya tradition. Alla som kommer hit från söder och inte har provat måste invigas i palt- landet. Döm om förvåning när jag åpen som jag är var först med att dela min palt och till min förvåning upptäckter att den är tömd på innehåll! Det började koka i mig och jag rabblade upp alla tänkbara åtgärder jag skulle ta mig till för att paltföreteget skulle få veta att de snuvat mig på fläsket och förstört min paltfest. Här skulle det tamejfasen reklameras!
Visade sig dock senare att det inte fanns fläsk varken i syrrans eller i Andreas palt...
Efter att ha rotat fram paketen ur soporna och kollat på etiketten gick det upp för mig att jag köpt vegetarisk palt utan fläsk. Inget jag kan rekommendera. Smakade som en blandning mellan tapetklister och playdoo-lera...
Matchen mot Umeå city (passar på att promota Johan Karlbergs eminenta sida- Dalenfans.se ) slutade 15-0 till våran favör. Inte mycket att orda om en träningsmatch som denna. Några riktigt fina klapp-klapp-mål och en STOR nolla i protokollet måste dock räknas som positivt.
Nu drar det igång på allvar!
På tal om det så har jag sedan lördagen förföljts av en envis mardröm. Gång på gång har jag drömt att vi spelar match och jag sitter på läktaren trots att det bara är en målvakt med i truppen. Då jag frågar tränarna om varför jag måste sitta på läktaren och inte på bänken får jag svaret: Du blev ju utbytt. En gång utbytt och det är läktaren som gäller!
Haha, som sagt det börjar hetta till!
Mina två senaste lag IBF Göteborg och Warberg IC möttes i en träningsmatch i Öxabäck i helgen. Dock verkade det inte vara så många av de gamla rävarna med under denna drabbning. 6-1 till IBF fördel blev resultatet.
Fick mig ett rejält skratt när jag läste på Endres lagblogg om mannen, myten, legenden som inte verkar ha gjort några försök till att sluta värna om sin frisyr och sin heliga bil. Som sagt: rör aldrig hans bil, rör aldrig hans hår och klaga aldrig på domaren!
Idag har det inte blivit många barn gjorda. Tog skydd under täcket av rädsla för att svepas med i regnstormen. En bok och en dos friidrotts-VM är det enda som hunnits med under dagen. Snart väntar träning!
Jobbigt att vara ledig, hehe....
Ett litet steg för media men ett stort jäkla jättekliv för daminnebandyn!
SEI har tagit sitt förnuft till fånga och drivit igenom att även daminnebandy skall få en återkommande plats i tvrutan i vinter. Inte i lika stor utsträckning som herrarna och det kostar på, men i vilket fall. Så viktigt!
Läs mer här!
Framsteg, frivändningar, förmiddagsträning, fotboll och försäsongsmatch
Svaret på dopingkontrollen damp ned med en duns i brevinkastet idag. En uns av oro började nästan infinna sig hos mig då jag i helgen fick reda på att de övriga testade hade fått sina svar för längesedan. Visade sig att mitt brev hade åkt en omväg till Varberg via Göteborg innan det hittade min rätta adress. Mycket knepigt med tanke på att man under testet var tvungen att skriva den adress svaret skulle skickas till på formuläret och inte fasen skrev jag adressen till Varberg från stenåldern på den...
I vilket fall så visade det sig som förväntat att jag inte hade några spår av otillåtna medel i mig. Negativus!
Förmiddagen har liksom igår tillbringats på Gammlias Gym. Känns lyxigt värre att vara ledig och ha möjlighet att kunna gå och få passet avklarat under förmiddagen. Dagens undantag med förmiddagsträning innebär även att man har möjlighet att kolla in UIK damernas VM-uppladdningsmatch emot brassarna ikväll efter innebandyträningen vilket är ett stort plus i kanten!
Vi var ett helt gäng på plats idag som kämpade på och fick våra skrotlyft gjorda trots att minsta muskelfiber i kroppen ömmade till tusen efter veckans tester och hårda träningar. Kul att se att så många bita ihop och köra på träning efter träning. Veckans tester har visat på stora framsteg hos riktigt många. Det pekar uppåt!
Själv är jag grymt nöjd med mina ökningar på såväl styrkan, hoppen och snabbheten. Förra omgången tester kändes som en stor besvikelse och därför skäms jag inte över att säga att jag är mer än stolt över mig själv den här gången. Benböjen satt som en smäck. Jag kände mig som hulken när jag trotsade alla mina egen uppsatta hinder och ökade långt mer än jag trodde var möjligt. Resultatet på beepen och brutalbänken gick inte riktigt i den riktning som jag önskar men skam den som ger sig...
I veckan blev det klart att jag till slut kommit in på skolan och kan börja bita av på de sista två terminerna på lärarprogrammet. Jag börjar se ett ljus i tunneln och ser fram emot att så småningom ta mig ur den skyddande studentbubblan och stega ut i det verkliga livet. Längtar till att få börja knega och för första gången på 3,5 år få en något större inkomst än de stackars 7000 riksdaler i månaden som studiebidraget och de betungande lånen tillsammans resulterar i...
Två böcker avverkade den här veckan: Mikael Niemis "Mannen som dog som en lax" och "Jag är allt du drömt" av Ali Smith. Den sistnämda något rörig till en början men den tar sig ju längre mot slutet som det lider. Rekommenderas! Den förstnämnda råder jag er att inte lägga ned tid på- det är den inte värd. Tråkig läsning!
Nu börjar det osa innebandy på riktigt. Dax att tagga till!
Första träningsmatchen äger rum på lördag i vildmannahallen mot Umeå City (som för övrigt är riktigt duktiga på att uppdatera sin hemsida). Dagen till ära har jag raggat publik från söder. Min syster Åsa och hennes lilla bebbe Oliver 2 månader kommer och hälsar på i helgen. Första gången jag träffar någon i familjen på nästan tre månader. Längtar!
Positiv utveckling för alla innebandynördar på läktaren
Så i vinter är det bara att kolla upp när man vill se på innebandy genom ett enkelt knapptryck och snickarsy ett schema som innefattar så många timmar som möjligt på läktaren. Stort!
Ses på läktaren!
Nämen, titta det finns lingon i skogen!
På lördags morgonen i ottan stuvade vi in oss i bilarna och körde mot Vindeln för den nalkande Kick-offen med laget. Väl framme vid stugan (läs; baracken) där vi skulle tillbringa det närmaste dygnet blir jag eld och lågor och utbrister förtjust: -Nämen, titta det finns lingon i skogen! Och blåbär!
Mina medpassagerares blickar vände sig snabbt emot mig som omde undrade om jag var riktigt dum i huvudet. Man skulle kunna säga att alla inte vart lika imponerade av bären som jag...
Det har regnat floskler under helgen ur vissa munnar mer än ur andras. Listan är lång och själv bjöd jag på några riktiga pärlor. Jag frågade blåögt om man kunde äta lingonen som dom är, eftersom den enda form av lingon jag tidigare varit i kontakt med stavas BOB:s lingonsylt och kan köpa på snabbköpet. Ja, säger Örjan men passa dig för dem i närheten av stigen. Jag hann uppenbarligen inte tänka igen min nästa fråga då jag utbrast: Men det är väl ingen som är så dum att de sätter sig och kissar just vid stigen?!?
Glömde bort att det finns fyrfota vänner som då och då slår en drill...
Mirja är en av de härligaste människorna jag träffat just för att hon bara är sig själv och bjuder på så många tokiga och oigenomtänkta svar. Bara en stund efter ankomst då vi sitter och pratar utanför stugen reser sig Mirja upp och säger: - Nähä, jag tror att jag skall gå och uttnyttja en banan!
När vi sedan fortsätter bananpratet berättar Örjan om att det på någon plats i USA är förbjudet för kvinnor att äta banan från toppen på offentlig plats. Då utbrister Mirja: -Det är väl bara att äta den underifrån då!
I söndagens femkamp var en av tävlingarna snorbilsrace. Tävlingen gick ut på att alla i laget skulle sätta en Ahlgrens bil i näsan och på ett försök blåsa iväg "bilen" så långt framåt som möjligt. Varje deltagare i laget blåste varsin bil och tog vid där den föregående lagmedlemmens bil hamnat. Vinnare var det lag slutligen kommit längst sträcka med sin bil på sina fem sammanlagda fräs. I näst sista laget ingick Mirja som sista person. Då alla andra stått still och sakteliga fräst i väg sina bilar tar Mirja påhittigt saken i egna händer. Hon tar hela sitt ansvar för lagets placering i tävlingen och tar i allt hon kan då hon slänger sig oförberett och totalt orädd raklång framåt i äkta stuntmansanda och snorar iväg bilen allt vad hon kan just innan landning. Landningen såg varken skön eller smidig ut- men vilken insats. Snacka om att offra sig för laget. Jag lovar er att de absolut roligaste händelserna jag varit med om!
Tillbaka till fokus. Nytta har förenats med nöje i helgen. Målsättningsdiskussioner har varvats med god mat, samarbetsövningar( läs; tävlingar), smaskiga avslöjanden och löjligt roliga uppträdanden. Kul att se hur alla hettar till när tävlingsinstinkten tar över! Själv gick jag som alltid över lik för att vinna och skyllde alla förluster på orättvisa förutsättningar och felaktiga domslut. Inget jag är stolt över- men jag jobbar på det!
Söndagens Teambuildingingstävlingar var helt klart helgens bästa. Bra, varierade och genomtänkta övningar avslöste varandra och kryddades med "El grande finale" i form av grymma uppträdanden på högsta nivå.
Vilken helg och vilka härliga individer!
Igår kväll for nästan hela gänget raka vägen till träningsmatchen mellan IKSU och Umeå City. ´Tänkte att det skulle bli kul att se en innebandymatch igen. Tyvärr blev det aldrig särskilt roligt. Varenda boll IKSU slängde in på case dalade in. Kan inte ha varit varken målvakten eller backarnas bästa insats i karriären. Swuppowich och jag drog därför vidare mot nya äventyr redan i starten av 3:e perioden. Då visade resultattavlan 14-2...
PS riktat till Mirja: Jag vet att du fått lite väl mkt utrymme på bloggen det sista. Ta inte åt dig- ge igen eller se det som ett svar på de smutsiga raderna du skrev om mig i låten. Härmed förklarar jag att kriget har börjat ;)
En riktig Varbergsskalle...
Skall i vilket fall bli mer än nice att lära känna sina lagkamrater lite mer utanför plan. Kom på mig själv häromdagen med att tänka att det faktiskt finns spelare i laget som jag inte pratat med en endaste gång utanför innebandyplan. Då är jag ändå en av de talföra i församlingen!
Veckan har gått i sin vanliga lunk. Mina sista nätter på jobbet är avklarade. Förhoppningsvis kommer jag sakteliga vända tillbaka på dygnet och bli människa igen. På tisdagsträningen vaknade jag en halvtimme före samlingen och förstod lagom till hemgång att jag faktiskt befann mig på träningen...
Oj, massa bollar varför kommer de emot mig? Vad har jag gjort för att förtjäna detta? Låt mig va!
Det tar på krafterna att ena dagen jobba natt för att någon dag efter stämpla in klockan 8 på morgonen. Har inte ont av nätterna i sig, men ekvationen natt kombinerat med dagpass går inte riktigt ihop sig. Det har det dock varit värt då det inneburit att jag inte missat en träning på grund av jobb- trots skiftjobb. Var nära att missa en fredagsträning i Juli då jag inte under några omständigheter kunde lirka, pussla om eller charma mina arbetskamrater till att än en gång byta tur med mig. Sån tur var så råkade just den träningen bli inställd...
Veckans innebandyträningar har varit givande. Måste säga att vi har ett tokigt bra och varierat upplägg. Varje pass i sig har sin egen lilla prägel och alltid händer det något kul. Jag menar i hur många lag leker man lekar som "korv-med-bröd"? Den här veckans roligaste händelse stavas dock "sarg-fotboll" och till min (och mina forna lagkamrater i RBK:s) stora förvåning sparkade jag inte benen av en enda motståndare!
Närmast var jag att spränga min egen skalle i bitar då jag satte fram huvudet för en nick på en stenhård långboll från 3 meters avstånd. Hallen tystnade för en stund innan Örjans utbrister: -Det där var inte en dansk skalle, utan det där var en RIKTIG VARBERGS SKALLE!
Nu har de nya målvaktströjorna anlänt och jag kan äntligen stoltsera med en tröja med mitt eget namn och nummer på. De senaste två månaderna har jag gått omkring med en tröja märkt Långström på ryggen. Visserligen är Långström snäppet vassare än Svensson, men det känns ju inte riktigt som jag.
Ska bli kul att se hur lång tid det tar innan Mirjas nya utrustning stinker gammal råtta. En livlig diskussion uppdagades återigen i omklädningsrummet igår innan hemgång. Vi har helt enkelt olika syn på hur "jobbigt" det är att hänga upp kläderna ordentligt. Mirja föredrar våta kläder och benskydd framför det extremt pilliga och tidsödande arbetet att hänga upp dem på en galge. Jag fick däremot mottaga tunga anklagelser om att jag är extremt pedant och överdriver upphängandet. Min kläder luktar i vilket fall mumma i jämförelse...
Som sagt det är kul nästan jämt att spela i ett lag. För man sätts ihop med så många olika individer som skall försöka sammanfogas till en fungerande grupp där alla är en lika viktigt del av helheten. Många personer som man annars aldrig skulle komma på att umgås med och framförallt inte lärt sig att tycka så bra om!
Snurrfintarnas drottning
I dagarna har hon börjat skriva på en ny blogg http://snurrfinten.webblogg.se/
Ett mycket fyndigt namn för den som har sett henne spela. Få kan göra snurrfinten som henne och få gör den lika ofta!
Alla sätt är bra utom de tråkiga
Min första lediga dag på länge. Solen gick och gömde sig så fort den fick reda på det. Som vanligt. Sol varenda dag då jag jobbat natten igenom och sover bort hela dagen. Regn, dimma, grått, grått, grått på mina lediga dagar.
Tack, kära du där uppe- jag fattar piken!
Kan inte minnas att jag varit vitare eller blekare en endaste sommar på flera år. Inte större heller. I morse när jag tittade mig i spegeln tyckte jag mig se en HELGROTESK ALBINO-VAL. Lovar er att ni också ryggat tillbaka om ni sett det jag såg i spegeln. Sen att min bild inte alltid är förenlig med verkligheten det är en annan sak...
Superlativen haglar verkligen inte över mig själv idag. Det är en tråkdag. En ensam sådan. Kommer inte på någonting meningsfyllt som jag kan fylla min dag med förutom navelluddspillande och väntan på att klockan skall närma sig 17.30 och träningen sätter igång!
Vilket tråkigt inlägg. Vilken tråkig dag. Vad negativ jag är. Det var ju det där vi pratat om på träningarna om att det används mindre muskler till att le än till att vara sur. Och andra sidan så borde jag förbränna några av alla godsaker jag stoppat i mig om jag surar tillräckligt länge...
Näpp, nu får det till att bli skärpning. Kanske borde jag lägga mig i sängen och somna om och se om det är möjligt att vakna upp med ett leende på läpparna istället. För det här suger och gör mig inte alls rättvisa.
Jag klär inte i alls i hängande mungipor!
En lärare påverkar evigheten; han vet aldrig var hans inflytande tar slut (Henry Adams)
Under dötiden på jobbet i helgen har utnyttjat tiden till att läsa boken Tisdagarna med Morrie. En sann berättelse om författaren och sportjournalisten Mitch Alboms sista möten med hans mentor och vän Morrie Schwartz som dör i den grymma nervsjukdomen ALS. En gripande skildring av en mycket modig och vis människa.
Den försöker inte som så många andra verklighetsbaserade böcker av detta slag berätta en hemsk historia om en tragisk händelse. Istället är den mer som en filosofisk saga om kärlek, känslor, förlåtelse, saknad, uppskattning och om meningen med livet.
Skrattade och grät om vartannat och fick mig både en och två tankeställare. Rent språkligt har boken inte så mycket att komma med. sagokänslan och det viktiga och ack så aktuella budskapet är desto starkare. Ett litet utdrag:
Nyåret kom och gick. Fast Morrie aldrig sa det till någon , visste han att det var det sista året i hans liv. Nu satt han i en rullstol och kämpade mot klockan för att säga allt han ville säga till de människor som han höll av. När en kollega på Brandeis plötsligt dog i en hjärtattack gick Morrie på begravningen. Han var ledsen när han kom hem.
"Vilket slöseri av tid", sa han. " Alla dessa människor som sa alla dessa underbara saker, och Irv som aldrig fick höra det".
Morrie hade en bättre idé. Han ringde några telefonsamtal. Han bestämde ett datum. Och en kylig söndagseftermiddag hade han en liten grupp vänner och släktingar hemma hos sig på en "levande begravning". Alla höll tal och prisade min gamla lärare. Några grät. Andra skrattade. En kvinna läste en dikt.
Morrie grät och skrattade med dem. Och alla de innerliga ord vi aldrig kommer ossför med att säga till dem vi älskar, dem sa han den dagen. Hans "levande begravning" blev en dundrande succé.
Men Morrie var inte död än.
Den märkligaste delen av hans liv hade just börjat.
Vem bodde INTE i örnnästet?
Trots att helgen till stor del tillbringats på jobbet har den kantats med många trevliga händelser. Lördagens otippade lilla kräftkalas var en sådan. Hade till mitt stora förtret så smått börjat ställa mig in på ett kräftfritt augusti. Istället kom jag till dukat bord med rödlysande kräftor och smarriga tillbehör. Visserligen kinesiska paketkräftor med minimalt innehåll. Men det är tanken och känslan som räknas. Tack mina vänner! Det var uppskattat!
Det efterföljande TP spelandet bjöd som alltid upphov till meningsskiljanden och tveksamma domslut. Men framförallt till skratt! Själv var jag riktigt nöjd med mitt egenkomponerade svar "Earn- nest Hem-ingway" på frågan: Vem bodde i Örnnästet?
Uppskattades inte lika mycket av alla i skaran men själv tyckte jag det låg mycket högt på fyndighetsskalan!
Just när den frågan dök upp kom Helena tillbaka från en liten utflykt i barnkammaren och upprepar hur hon tolkat frågan i förbifarten: Vem bodde inte i örnnästet? Var det vad man skulle svara?
Hmmm... Skulle ta en stund att svara på den frågan. Antar att svaret skulle innefatta alla människor i hela världen- förutom Hitler (som var svaret på frågan)!
Tror egentligen inte det är tävlingsmomentet eller själva spelet i sig som gör att jag tycker att det är så roligt med spel av denna karaktär. Snarare är det alla freudianska felsägningar, fel upplästa uttalade frågor, totala missförstånd och dåliga gissningar som gång på gång ger upphov till skratt som är charmen med det hela. Sen att jag är världshistoriens sämsta förlorare som inte vet något bättre än att få vinna det hör inte till saken...
Ett tips från en rutinerad sällskapsspelare är att om ni inte har en aning om vilken athlet de söker på en orange (sport och fritid) fråga gissa på Johnny Weissmuller. Han verkar vara vanligt förekommande som svar på frågorna. Tre gånger i rad har han dykt upp. Vad är oddsen för det?
What a wonderful world...
För er som liksom jag vill sväva på rosa moln så ta till er av Filippa Barks utomordentliga raggningstips och ge er ut på jakt. Klicka här!
Du skall inga andra dialekter hava JÄMTE norrländskan...
Vardagligen utbrister någon här "Gud vad gulligt när du säger jämte!!!" eller "hörde ni vad hon sa? jämte!"
Nä, ser ni. Här är det bredvid som gäller och aldrig att någon skulle använda sig av jämte.
Är ju ett gammalt och välkänt uttryck som användes redan i bibeln."Du skall inga andra gudar hava jämte mig". Konstigt värre!
Utvecklingen på språkfronten och undervisningen i "svenska för invandrare" har stagnerat något. Jag har lagt fokus på betoningen på namn och ord den senaste tiden och vet nu att jag skall sätta betoningen i första stavelsen när jag skall uttala namnet på en Norrlänning. Marklund blir Maaaarklund och Viklund Viiiiiiklund. Dessutom tycker jag själv att jag är en j-kel på att säga Kaffe med en genuin norrlandtouch.
Nä, nog med det för ett tag. Nu läggs istället allt krut på att förstå den beryktade stockholmsslangen. Samtliga "puffror" I Dalens damlag verkar dock ha börjat bygga upp ett ordförråd och ett lexikon nog för att förstå Örjans genomgångar. Imponerande. Nu är det bara att köra på för fulla pattar!
Jag är tröttis. Fick skynda som en tok från träningen för att hinna stämpla in på kneget i tid. 7 timmar kvar tills jag får åka hem och krypa ned i bingen och slumra sött tills sena eftermiddagen. Trots minimala marginaler hann jag och är nu på plats. Om än en mobil, en plånbok och en nyckelknippa kort...
Var värt all stress i världen att kunna vara med träningen ut. Jag tror att jag kommer längta som mest till måndagsträningarna framöver. M som i måndag som i målvaktsträning!
Hello Sunshine!
Idag skiner solen åter i Umeå och jag går på och jobbar natt först ikväll efter träningen så allt känns löjligt bra. Storstädningen är uppskjuten till ett senare tillfälle och jag skall åter gräva fram solbrillorna ur byrålådan för att bege mig ut i gasset.
Helgen har varit lugn. En superb middag på lottas efter träningen i fredags. Under Lördagen var jag alltiallo och hjälpte till på Hjördis och Stefans bröllop. De var så fina! Lyckat!
På söndagen "blev inte många barn gjorda". En välbehövlig pausdag som avslutades med 1,2 km mil pratjogg i löpspåret med det bästa av sällskap.
Nu är det klart. Den 7-10 September (efter 3 månader i norr) bär det av en sväng hemåt för att träffa familj och vänner. Boka in den helgen mina vänner!
Lagom kul att Tess är på träningsläger med Pixboiterna i Dalarna den helgen. Lika kul att vi spelar borta mot Endre när de är här och möter IKSU. Jaja, sånt är livet- vi ses i vilket fall på Gammlia i andra omgången!
Går man vilse tillräckligt länge börjar man känna sig hemma
Den här veckan är den första sedan flytten att räknas som ett minus i protokollet. För den har kantats av sjukdom, vilsenhet, tvekan och besvikelse. Inte på någon annan- utan bara på mig själv. På något konstigt vis så har jag glömt bort vem jag är, vad jag kan och vad jag gör här. Självförtroendet har gått och gömt sig någonstans och jag vet inte alls vad jag skall göra för att finna det tillrätta igen. Förhoppningsvis så kommer det smygandes tillbaka lika fort som det försvann och då kanske Sara Såll kan plocka både en och två bollar på innebandyträningarna.
Antar att det började med den satans sjuka som jag åkte på. Få saker kan göra en mer irriterad. För hur kommer det sig att man alltid åker på skiten under de mest olägliga tillfällena?
Resultatet blev i vilket fall att jag stannade hemma från träningen när jag som mest behövde den. Den efterlängtade testveckan som jag otåligt väntat på sen jag kom hit blev inget annat än ett stort misslyckande. Hade tränat som en dåre för att fixa det och nu resulterade testerna bara i en besvikelse: en invägning som tydde på alldeles för många kakor, ett avbrutet benböj till följd av yrseln, två pinsamt smutsiga F-uttalanden som bara gled ur min mun och en hård smäll i dörren på maxmagen. Till råga på allt fick jag stå över paradgrenen Beep- på tisdagen då jag tilbringade 12 timmar på sjukhuset. Sån tur är så är det inte seriepremiär imorgon och jag hinner bita både en och två tuggar på det sura äpplet innan dess!
Egentligen skall man inte gnälla eller erkänna sina dippar och bara köra gasen i botten. Livets Berg- och dalbana går både upp och ned och det gäller att hålla glöden vi liv även när det suger lite extra. Allting har varit tippelitopp sedan första dagen jag kom hit och jag antar att man inte kan gå runt och ha smekmånad för jämnan. Behövde antagligen bara spy upp några liter galla för att gå vidare- och det är just vad jag skall göra. Svida om till träningskläderna och bege mig upp på Gammlia för att biffa upp mig ordentligt med ett extra gympass och en liten löprunda. Förhoppningsvis hinner jag även med att kolla in Superbröderna H-bauers första träning med herrlaget och på så sätt även idag stilla min innebandytarm även denna dag.
Det är väl ingen som har missat att Kung Örjan är på plats i Umeå och i Dalen. Känns j-kligt kul. Ordning och reda. Hård men rättvis. Det känns som om det kör igång på riktigt nu!
Båstad Outdoor open är i gång. Frågan är inte vem som vinner- utan vilka skandaler på Peppe´s som skapar störst rubriker...
Såg att tuneringens första dag var förlagd inomhus på grund av regn. Been there- done that. Båstad inomhus suger. Aj, Aj knäna för de som får lira på betonggolvet. Känns bra för mitt ego. Gör inte lika ont att befinna sig 130 mil bort då!