På promenad genom stan
Den nakna träden står omkring ditt hus
och släppa in himmel och luft utan ända,
de nakna träden stiga ned till stranden
och spegla sig i vattnet.
Än leker ett barn i höstens gråa rök
och en flicka går med blommor i handen
och vid himlaranden
flyga vita silvervita fåglar upp.
(Höst av E. Södergran)
Jag är hundvakt åt Hjördis lilla vovve Siri idag. Vilket gör att jag får tummen ur *pip* att komma ut i friska luften och rasta dom lurviga!
Vädret såg inte särskilt lovande ut idag. Grått och mulet. Nere vid älven (eller havet/fjärden som syrran säger) var det dock annorlunda. Solen letade sig fram och alla härligt gula löv lyser upp. Var tvungen att plocka fram mobilen och ta ett litet kort. Visserligen ger det inte utsikten rättvisa, men kort gör ju sällan det. Iallafall inte på mig!
Borde i samband med detta passa att tacka den/de som är ansvariga för det hemska kortet från Nolia på mig som var med i IB-Magget. Kul att man vet om att man är på kort... Tack!
Så det kan gå...
Hörde att det spelats match på Gammlia i fredags. Är inte min sak att sitta här och kommentera eller skriva något slags referat. Konstateras kan att premiärmatchen inte blev såsom någon i Dalen sett framför sig, hoppats eller som vi spelat upp matchen i huvudet under de senaste månadernas långa väntan. Det var helt enkelt dagen då allt gick fel- för alla- samtidigt och ingen kunde visa vägen därifrån. Sån tur var så vet vi att detta var ett undantag, att vi kan bättre och förhoppningsvis kan vi ta med oss massor av lärdomar från matchen och ge nästa helgs motstånd sota för skiten.
Hoppas på att aldrig få se en sådan genomklappning igen. För stundtals visste jag inte vart jag skulle ta vägen. Det gjorde ont att titta! Någon sa till mig efteråt: "Var det ändå inte lite skönt så här i efterhand att slippa vara med på den skitmatchen?" Men det är ju verkligen inte så det fungerar. Är man med i ett lag så är man inte bara med då det skålas i champagnen efter framgångarna- man är med och torkar upp skiten dagen efter också!
För egen del kan jag bara hoppas att reportern på VF som gjorde våra spelarpresentationer inför premiären helt är ute och cyklar angående mig. Jag menar "kan bli mindre och mindre speltid under året" sätter mig i en ordentlig uppförsbacke med en början på läktaren. Var skall det i så fall sluta? Instängd i skrubben i omklädningsrummet efter jul kanske HAHA!
Skämt och sidor så finns det mycket hopp om livet. Vädret är dock aningen pissigt denna söndagsmorgon och några större planer för aktiviteter under dagen är ännu ej smidda. Syrran frågade mig igår vad vi brukar hitta på på helgerna. Mitt svar dröjde något och kändes aningen tråkigt. Jag menar det händer inte så mycket egentligen. Träning i någon form eller match, en sväng på stan, middag på oleary´s, en eller annan lokal innebandymatch, en film- eller spelkväll på sin höjd. Sen händer det inte så mycket mer. Vad gör folk under sin lediga helg egentligen?
Igår var det födelsedagsfika hos H. Alldeles för mkt kakor även detta kalas och Sara som inte brukar äta kakor fick ont i magen. Känner mig som Puh i den där berättelsen då han äter upp alll honungen. Eller kanske är det snarare så att förlusten i TP fortfarande maler i buken. Möjligt. Lika barnsligt grinig som vanligt blev jag i vilket fall...
Sist men inte minst måste jag säga att nykomlingarna i division 1 Södra överraskar. Färjestadens vinst mot IBF och Olofströms tre raka imponerar! Man undrar vad Olofströms Louise Wickström äter till frukost? Skulle gärna ta lite av det inför veckans träningar... En ung nykomling som ensam gör 17 mål på tre raka matcher- stort!
Nu regnar det också. Vart tog den soliga höstdagen vägen?
De röda och gula lövern är inte fullt så vackra i regn som i solsken...
Ser ut att bli en dag i Canastankortens tecken!
Marklund, Lundmark och Långström å jag
Syrran min hade samma reaktion som jag angående efternamnen här i norr. Marklund och Lundmark figurerar i tidningen dag som annan. Själv kände jag inte någon med dessa efternamn innan jag kom hit. Det måste funnits gott om lundar här tillbaka i tiden för det verkar som om just lund är vanligt förekommande i efternamnen. Se bara på våran innebandytrupp. 6 st i truppen har lund förekommande i efternamnet och alla utom en avslutar sina namn med lund. Anteckna även att det bara finns 3 stycken med sonnamn!
Jag blev så nyfiken på att se efter hur det verkligen stod till med det hela så jag använde alla hemprivatspanares bästa hjälpmedel eniro.se och sökte på namnen.
Efter ett enkelt sökklick på Marklund fick man fram 5564 träffar i hela Sverige och av dessa fanns 2344 i Umeåregionen (Skellefteå inräknat). I min kära hemstad Varberg fanns bara ynka 3 träffar i hela kommunen. Samma sak med Lundmark. 6996 träffar i hela Sverige varav 2507 i Umeå och 9 stycken i Varbergs kommun. Jag var inte helt ute och cyklade alltså...
Vad som är en än roligare jämförelse är att av alla 139544 Svensson i landet finns bara 1098 st i närheten av Umeå. Vilket tyder på att jag för en gångs skull har ett något exotisk namn vid den breddgrad där jag just nu befinner mig och kallar för hem!
Med tanke på att var och annan byter bort sina sonnamn emot något mer unikt så tror jag på chansen att mitt svensson i framtiden kommer vara ett riktigt ovanligt och unikt efternamn som folk behöver hjälp med att stava rätt haha!
Vad är det för en dag? Är det en vanlig dag?
Det finns så mycket jag vill skriva. Ändå slutar det bara med BLANKRADER. Har inte kommit en endaste mening ur mig på flera dagar. Allt känns riktigt bra för tillfället. Allt mer som händer och jag trivs ganska bra med livet. Syrran är på plats och vi myser ikapp allt vi kan och hinner. Den här veckan har jag gått hem från varje träning med ett stort leende! Å det mina kära vänner har ingeting att göra med "bad- taste träningen" i tisdags...
Dessutom är det en stor dag idag. Inte bara kanelbullens dag utan även världens bästa Helenas födelsedag. Kommer inte ihåg exakt vilken fördelsedag i ordningen det är, men hon ser inte ut att vara en dag äldre än 25! Speciellt inte på träningarna. Hon är i topp på samtliga moment- imponerande. Försökte hålla takten med "morsan" igår på löpningen. Det var nätt och jämnt att jag hann med min hare...
Jaja, trots denna glada och förväntningsfulla dag så går jag till träningen med en liten liten klump i magen. Det är nära nu...
Festen har börjat!
Då var både Elitserien och Superligan igång. Som jag har väntat!
Tyvärr hann jag inte se slutet av matchen på Gammlia igår kväll. Gick så fort jag hunnit vinka i kameran en gång...
Det tog emot aningen att gå iväg när hela laget satt samlat på läktaren med styrketesterna avklarade och jag var tvungen att springa iväg för dagens andra träning- med Sandåkerns herrar. Sån tur är så är varje träning med dem en målvaktslektion av högsta klass!
Konstaterat efter gårdagen: maxmage är fortfarande min absolut största mardröm. Jag har bestämt mig för att försöka att se på skiten positivt istället för att hänga upp mig motsatsen. Istället för att jämföra med övriga i kollektivet konstaterar jag att en ökning med 100% efter massa extra träning och en j-kla vilja måste ses som något slags världsrekord i sitt slag!
Premiär på fredag. Imorgon anländer min publik hemifrån i form av storasyster Linda. Can´t wait!
Umeå+Innebandy= Sant
Det trista är att energin många gånger har gått ur en lagom tills träningen börjar och det finns en viss risk att man inte är den fantom på träningen som man föreställt sig gång på gång i sina dagdrömmar. Händer att jag redan börjar sikta in mig på morgondagens träning då. vilket innebär ännu en LÅNG väntan. En spiral som inte har tagit mig från A till B utan snarare snett bakåt mot C.
Åter till skattjakten. För att undvika denna negativa spiral och komma igång och få lite gjort har jag börjat roa mig med diverse spännande uppdrag. Under gårdagens kluriga uppdrag blev jag tilldelad en Dalenbil, en hög affischer och 5 kartor över centrala Umeå. Sedan var det bara kämpa med utmaningen att leta upp alla rosamarkerade skolor på kartorna för att affischera om herrarnas match och Floorballcamp. Nytta kombinerad med fortbildning av ny spelare av sydländskt påbrå. Ni förstår hur vilse jag är vid det här laget...
Under idrottslärarprogrammet var jag en av de få som hade riktigt svårt att klara av orienteringen. Kartan och jag är inte riktigt enade. När jag tittar på den ser jag inte byggnader, vägar, vattendrag eller vägar som är så självklart för de allra flesta. Snarare ser jag bara streck, cirklar, kvadrater och färger, Symbolik?
Jag måste på fullt allvar vara kart-dyslektiker och bävar redan för den dagen jag skall ha min första lektion i orientering med mina idrottselever!
Tyvärr kunde jag inte dölja min framfart i staden särskilt väl, likt mina forna TVidoler Hjalle och Heavy i efterlyst, då jag dum som jag är var iförd hela Dalenstassen med siffror och allt. Ingen kunde undgå att det var just #83 som körde varv efter varv i samma rondell i en dalen "skolådebil"...
Hur gick äventyret då? Jo tro det eller ej men jag lyckades stämpla in varenda kontroll förutom två innan det bar av till träningen. Inte var det den rakast möjliga vägen. Men nu har jag bättre koll!
Testvecka igen. Mina resultat på hopp och snabbhet var inte riktigt på samma nivå som sist. Beepen däremot gick bättre- över 12- men var snarare ett bevis på att jag inte mådde så bra vid förra tillfället- än att jag på något sätt ökat min löpkapacitet. Kroppen har i vilket fall kännts aningen sliten och jag är glad att det nu är helg och tid för välförkänt vila. Förra helgen ägnades åt egenträning både lördag och söndag. Det straffade sig i veckan och detta veckoslut skall jag inte röra mig en meter, äta gott och bara må väl!
Idag bär det av till Örnsköldsvik för att se första seriematchen som spelas i damernas Elitserie säsongen 07/08. Våra premiärmotståndare Ö-vik tar emot IKSU och inviger på samma gång nya Skyttishallen. 12 mil vägen för en ynka innebandymatch på träningsledig fredag är ingeting för en inbiten läktarnötare. Jag menar vi snackar ju trots allt norrland- det är ju nästgårds för böbeln!
Den här veckan har det haglat artiklar om innebandy i lokaltidningarna här. Det är så att man längtar tills den dimper ner i brevlådan. Annat än i Göteborg. I Varberg får innebandyn visserligen en del utrymme i HN men det är långt ifrån så proffsigt som här. Kul att (nästan) alla uppmärksammas! Vi snackar ändå Sveriges största inomhussport!
Måste fly fältet nu igen. Stamrenovering i trappuppgången. Vilket bitvis innebär avstängt internet och telefon, dammsjuka och buller av sällan skådat slag!
En dag lämnade jag allt. Det känns som andra sidan jorden
ett kyrktorn sträcker sig mot himlen
som en tiggarhand ur slummen
du ser det från stora vägen
om du reser dit i vår
säg gärna att jag kommmer åter
ifall allting är förlåtet
att man blir klokare med åren
och om jag kommer dit igen
har du en plats där jag kan vila
ett rum där jag kan känna att jag är nånstans ifrån
ett fönster vi kan sitta vid och titta ut mot ån
***
en dag lämnade jag allt
man kunde låta tiden vara
det känns som andra sidan jorden
vi kanske hade alla svaren
jag har kämpat med en dröm
jag ville inga brustna hjärtan
inga slitningar i blodet
jag ville hitta söndermarken"
Spår fyra "Om du lämnade mig nu" är så bra så att jag ryser längs hela ryggraden och får pyttehår på armarna!
"jag skulle vakna mitt i natten
och gå ut och gå en lång promenad
jag skulle låta blicken möta andra ögon i en främmande stad
jag skulle inte ha så bråttom med att träffa nån ny
jag har rätt mycket med mig själv
precis som du
jag skulle andas i det tomrum som blev över
om du lämnade mig nu"
En skandalfylld stund i rampljuset
Skandalscener i seriepremiären av division 1 södra för mitt gamla lag IBF (IBK) Göteborg i prestigemötet mot Surte. Det som skulle blivit ett hett Göteborgsderby blev hetare än hett- dock inte på grund av de sportsliga bragderna i matchen- utan på grund av att matchen avbröts för några stackars fläckar på golvet som verkat vuxit till sig under matchen och var stora som sjöar och hala som isbanor 2:46 in i andra halvlek då det stod 3-0 till IBF...
Jag var tyvärr (eller nja kanske snarare lyckligtvis) 110 mil bort. Är dessutom av naturliga skäl partisk och kan därför inte ta ställning till eländet på helt rättvisa grunder. Däremot kan jag uttrycka hur tråkigt jag tycker det är att detta damlag plötsligt får fler rubriker än vad man fick angående det sportsliga framgångarna man hade under hela förra säsongen- då man vann serien och kvalade till Elitserien...
Jag UNDRAR framförallt hur man har mage att skylla på ett golvmedel som skall verka i 2-5 timmar när den efterföljande herrmatchen kunde genomföras som planerat efter 20 minuters städning av golvet? Och om alla spelare och ledare i Surte har svarta tungor och sover gott om natten?!?
Klart är att stämningen som tidigare varit mycket god mellan de två föreningarna minst sagt kommer att vara aningen tryckt framöver. Det kommer gå hett till och bli en kamp på liv och död om det blir så att matchen spelas om. Skulle nästan vara värt en flygbiljett hem för att se skiten!
Läs vad Åsa och Gratjova skriver om skandalerna!
Man kan därför att man tror att man kan!
En märkbar skillnad i löpsteget hos mig sedan vi dragit ned på löpträningen och tränat mer i hall. Det känns som brukligt lite tungt psykiskt så här års när det bär av utför istället för framåt med löpningen för mig som målis. För det är i princip omöjligt att hålla uppe mitt sommarlöpsteg säsongen igenom hur mycket jag än vill. Visst kan man ge sig ut och springa extra - men tränar man 4 dagar i veckan ståendes på knä till skillnad från övriga- så får man inte snabbare ben eller snyggare löpsteg. Inte har man tid att träna extra hur mycket som helst heller- då är det svårt att prestera. Sån tur är så brukar jag se till att ha lite extra spring i benen att ta av så att jag ändå kan hålla mig i täten (ialla fall på längre löpningar)- allt för att inte rucka på självförtroendet!
Löpning sitter mestadels i huvudet, man kan helt enkelt ofta därför att man tror att man kan. Jag har ett bra huvud för att pressa mig att ta ut mig när jag springer. Det var jag tacksam för igår. Idag har dock min kropp gått ut i full strejk och mina baksidor är inte fullt lika tacksamma för gårdagens starter...
100- metersloppen tog. Det gör ont! Konstaterande: Explosivitet och snabba starter är inte min starka sida. Jag fick fart på "buggarna" lagom till målgång på 100-meters löpningarna...
Carina flög fram som en gesäll på de längre distanserna- grymt imponerande- vi andra är ljusår bakom!
Mest imponerad blev jag dock av "Krasses" korta löpningar. Shit, hon accelererade helt sjukt bra!
Anmärkningsvärt var att då vi skulle gå ut och träna var det endast två personer som var iklädda kortbyxor och fick höra diverse gliringar och uppmananden från övriga som ansåg att vi inte var kloka. Dessa enda spelare var hör och häpna jag och Renström som båda kommer från sydliga breddgrader. Kanske är det så att vi är vana vid växlande väder och känner efter och klär oss efter behov. Man kan ju inte bestämma att man skall ha på sig underställ, extra tröjor, träninsoveraller, mössa och vantar bara för att man är i Norrland och det är September. Ärligt talat brudar- det var 15 grader, vindstilla och strålande solsken! Vad f-n skall ni ta på er när det verkligen blir vinter- dubbla overaller? Det slutatade i vilket fall med att de allra flesta svettades som grisar och tog av sig plagg efter plagg redan efter uppvärmningen...
***
Herrarnas DM-final var spännande i 5 minuter- eftter det hade "lillebror" City inte särskilt mycket att sätta emot. Deras taktik inför matchen verkade vara att tjata till sig onödiga utvisningar och sedan träna boxplay. Detta tyckte jag att det lyckades med mycket bra!
Matchens stora händelse var att sista två av andra perioden spelade klart efter pausvilan inför tredje. Detta för att det skulle genomföras ett målvaktsbyte i City (p.g.a skada) och att denne skulle få chansen att värma upp!?! Sen när börjades det dalta med ouppvärmda målvakter? Är det inte upp till spelaren själv att hålla sig varm?
***
Tydligen är jag med på innebandymagazinets top10-blogglista. Jag vet inte om jag skall skratta eller gråta. När jag hörde det ryktas via av en lagkamrat då vi var i Västerås - var min spontana reaktion att jag måste vara med på någon "inte-ens-nära-lista" där bloggare måhända hånas till vänster och höger. Så var inte fallet . En femte plats med följande beskrivning: "Flyttat från Götet till Umeå. läckra jämförelser mellan språket i norr och i söder (heter det jämte eller bredvid) och om levnadssätten. Du märker fort hur bortkommen hon är! "
Även om jag har svårt att förstå att det är någon förutom mina närmaste som har behållning av att läsa om mitt liv, klantigheter och strapatser får jag väl på något vis ändå försöka välja att se det som hedersamt. Eller kanske jag borde dra slutsatsen att någon på redaktionen var ordentligt på lurven när man komponerade listan. Själv tycker jag att listans tvåa Gratjova borde vara en självklar etta. Måhända att forna Partillespelare av tradition aldrig stått högt upp på min lista (speciellt inte om dessa hånar blåbär) men den tjejen kan verkligen skriva!
***
I veckan har jag börjat läsa en kurs i AKK (alternativ kompleterande kommunikation) som till stor del är upplagd som distanskurs och det mesta arbetet görs således över internet. I måndags eftermiddag skulle vi få kunskaper om hur det går till att använda sig av dataprogrammet där undervisningen sker. Datakunskaperna hos flera var oroväckande låga varpå läraren fick hålla en mycket låg nivå. Det första han säger är: -Om ni rör på musen så flyttar sig pilen på skärmen! Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta! Känns som om man borde ha lite bättre koll än så om man anmäler sig till en nät-kurs på Universitet...
***
Ibland tror jag att det står skrivet ideel arbetskraft i pannan på mig. För efter matchen igår var jag och A bland de få som stannade kvar tills prisutdelningen helt var över. Tacken för det var att jag helt plötsligt stod med en sopkvast i händerna med order om att städa läktaren. Fattar inte hur det alltid slutar så. Sådan tur att jag råkar gilla att känna mig behövd!
På tal om det så måste norrlandspubliken ta och tagga till sig. Så mycket folk match efter match som gör så lite väsen av sig! Knappt att en ordentlig applåd hörs under match- om inte det blir lite bråk eller uppståndelse på plan då kan det hända att man anar lite liv i luckan och en gnutta engagemang. Skärpning!
Hur Norrländsk är jag?
Irriterande bara att man inte får några rätta svar efteråt!
Kommer ligga sömnlös ett bra tag framöver för att fundera på var dialekterna egentligen härstammar från. Det där med mjökpaketsfärgerna satt nu. Klurigt till en början då jag gång efter annan kom hem med en kartong med "fel" fetthalt. Borde vara lag på det där med lika mjölkkartongsfärger...
Prova själv vet ja!
Stockholmo Tour och löfte om pang på rödbetan
Idag och igår har jag tamejfasen varit mer levande än död. Huvudet kändes som ett bowlingklot hela kvällen igår och jag borde verkligen gått och lagt mig och vila på den träninglediga kvällen istället frö att skjuta på pluggandet till småtimmarna. Det tar på krafterna att vara på turné med laget för den som är orutinerad- dåligt med sömn, obekväma sittställningar i bussen, oregelbundna toalettbesök och mattider, hög ljudnivå, klagomål i massor- you name it!
Att man blir sliten är dock inte det samma som att det är tråkigt. Tvärt om. Det är absolut värt det - alla gånger!
En bussanpassad madrass, ytterligare några resespel och en ordentlig kudde står däremot högt upp på inköpslistan för att uppnå bästa möjliga busskomfort...
Det ryktas om trådlöst resten av säsongen- jag jublar av bara tanken!
Första turen söderut längs den norrländska östkusten gick smidigare än förväntat och var näst intill trevlig. Men så såg jag då allt för första gången. Troligtvis kommer det bli en del turer upp och ned längs höga kusten i vinter så min entusiasm lär väl stillas något...
Förstår dock inte varför motorvägarna inte kommit hit på allvar. Jag menar smala vägar som stundtals bara har en vägfil i vardera riktningen känn gammalmodigt på såpass trafikerade vägar i synnerhet med tanke på att de säger att det brukar dyka upp något vit och puderaktigt som kallas snö här under vinterhalvåret. Det närmar sig nu. Den stora prövningen kallad Mörker och kyla!
Till min lycka och de flesta andras förtret så var dvd:n på bussen kaputt under nedfärden till Västerås. Detta fattade vi dock inte innan efter ca sjunde försöket med att försöka byta till en fungerande dvdfilm. Kontentan av detta är att Dalens damer och herrar endast kan inledningen av en handfull filmer av bussutbudet...
Jag vet att jag har nämnt det i ett av mina första inlägg och att inte många håller med mig om att det satans videotittandet på bussresorna är ett h-lvete och är bussaktiviteten upphöjd alla andra. Det är lag på att alla skall var tyst för att de som ser på film ska höra, men och andra sidan så får filmen störa alla andra aktiviteter. I don´t get it...
Med facit i hand måste jag säga att teamet sportsligt genomförde en mycket bra helg. Förvånansvärt lite klagomål om tunga ben trots en tuff matchhelg med hårt motstånd (iallafall för utespelarna). Stabil vinst över Balrog med 4-2, underläge med tre pinnar efter första mot Täby och vändning till 3-3 mot ett speedat Täby och slutligen en spaghettibensförlust med 4-2 mot Rönnby. Klart godkänt!
Själv kände jag äntligen igen mitt gamla aggressiva och självsäkra målvaktsjag, om än först efter en period. Det var pang på rödbetan och säkra ingripanden. Nu hoppas jag innerligt att det skall fortsätta på den vägen och att jag kan börja kötta lite mer för jag har inte kännt igen mig själv det sista. Men det är inte det lättaste att spela självsäker på plan, trots att det är det enda rätta, om man är osäker för övrigt. Tro det eller ej men till och med clownen i bussen är död eller i vilket fall smått vilande. Förhoppningsvis är det inte bara ett tecken på osäkerhet utan kanske även på att jag uppnått en viss mognad ;)
Jag lyckades i vanlig ordning stå för något riktigt klantigt som gav upphov till en del skratt. För 850:e gången den här månaden började jag söka efter min mobil som jag letat efter i alla skrynklar och vrår utan framgång. Jag visste att jag hade den när jag gick från bussen så jag tänkte att med en enkel uppringning skulle jag troligtvis hitta den- men icke! Så gjorde jag ett extra försök och tyckte mig efter ett tag höra ett dovt ljud som jag följde med stora öron . Efter ett tag spårade jag äntligen mobilen. Gissa var den låg? I kylskåpet.
Måste sätta punkt. Ont om tid. Hallen kallar!
En smutsig (hår) bekännelse
Den gångna helgen har stavats INNEBANDYLEDIGHET och spenderats "hemma" i Varberg med nära och kära. Skönt med en ledig helg och ännu skönare att se att staden stod kvar och att allt var sig likt sedan jag lämnade söder för nya utmaningar i början av Juni. Med mig på resan hade jag mitt nyfunna bihang även kallad min stora kärlek för allmän uppvisning på gata och torg. Har inte fått in alla rapporter ännu, men det verkar som om både han och min knasiga familj har fått godkänt och jag kan lugnt andas ut!
Tidigt, tidigt på fredag morgon bar det av med flyg från Umeå till Landvetter. Väl där hämtades vi av en sprallig "världens bästa Larsson" i hennes svarta raggarbilsliknande Saab med diverse defekter och småfel. Det är ett äventyr varje gång man åker med Saaben- alltid är det något som felar. Dörrar och fönster som inte går att öppna eller stänga, en motor som inte vill starta samtidigt som det röda plyschtaket hänger ned som värsta sänghimmelen i huvudet på en. Än så länge lever skrothögen och trots att jag inte själv tror att det finns en rimlig chans så håller jag tummarna för att den ska gå igenom morgondagens besiktning med bravur för att undvika att hamna på bilkyrkogården...
Tesso bandesso hade lite bråttom för hon var tvungen att fixa håret innan avresan till Pixbos träningsläger i Mora och var därmed tvungen att avlägsna sig i samma takt som hon dök upp. Tur var kanske det för jag var rädd att Andreas skulle skrämmas ihjäl av Tess som var vildare och pratsammare än vanligt. Men så var det också 3 månader sen vi sågs mitt hjärta och jag- inte konstigt att man blir lite uppspelt!
Den planerade heldagen började genast på morgonen med otillåtna aktiviteter. Det visade sig att de hade slutat att sälja engångsbiljetter på spårisarna vilket inte upptäcktes innan vi var på väg mot stan- så det blev till att tjuvåka in till centralen. Med min sedvanliga otur så borde det här och nu ha funnits plats till att skriva om att kontrollanterna tog oss- men kors i taket- jag överlevde färden!
Detta var dock bara början på en busig dag. För Sara skrutt hade så klart tagit på sig ett par grymt osköna skor vilket i kombination med glömda sockar resulterade i ett skoskav som hette duga. Därmed stegade vi in på Stadium för att kolla in ett par Nike-skor som jag sucktat efter ett tag. Som ni alla vet så bör man inte prova skor barfota så därmed tog jag en provsocke ur korgarna och satt på mig mina tilltänkta promenadskor. Satt som en smäck men jag tänkte att jag skulle suga på karamellen ett tag och köpa skorna senare. Det var då den onde på min högra axel började tala till mig och jag fick en bright idé.
- Andreas, jag behöver en till provsocka!
Snäll som han är kom han med en utan att ha en tanke på vad jag hade i görningen. När jag sedan satte på mig den andra provsockan följt av mina gamla skor tittade han misstroget på mig och ångrade nog för en sekund att han kommit med strumpan. Resultatet var att det ur ur butiken gick en stolt tjuv med ett leende på läpparna med mindre stolt medbrottsling vid sin sida....
Cirkus en timme senare blev skoskavet för mycket för mig och jag stegade in på nilsons och köpter likadana skor jag tidigare provat. Bad om att slippa få dem i en skolåda och satte genast på mig dem. Min gamla skor var inte mkt värda i mina ögon så jag slängde några sura blickar på dem innan jag för alltid skiljdes från dem och kastade dem i närmaste papperskorg.
Vid lunch mötte vi upp mina allra äldsta kompisar tillika syskon Linda och Sara för att äta lunch på Haga. En härlig sallad i ett gassande solsken som man njöt lite extra av då det månne vara den sista soliga dagen tillbringad på en uteservering för detta året.
En lång promenad och några felaktiga spårvagnsval senare mötte vi upp några av mina käraste ex-lagkamrater från RBK Göteborg på Eva´s Palace på Avenyn. Allt var sig likt förutom att Tina hade en bulle i magen. Frida gillar prinskorvar och jag tjatade hål i öronen på dem. I vilket fall var det riktigt roligt att sitta och tjöta en stund!
Någon sa till Andreas: - Du verkar ju... lugn! Det är ju bra, de väger ju upp lite för Sara...
Fredagskvällen tillbringades på Liseberg tillsamman med min kära syster Linda. Åkpassen på och vi åkte så mycket vi orkade innan stängning! Väl hemma i Varberg hos syster Åsa däckade två trötta resenärer och sov natten igenom ända tills en välkänd röst gjorde sig hörd utanför dörren: - Mamma, är moster Sara här nu?
Det är inte varje dag man sätter sig på golvet och pusslar bokstavspussel klockan 7.30 men vad gör man inte för sina syskonbarn?
Ett helvetisk tempo och ett stressigt schema har annars kännetecknat helgen som skulle bli en lugn och avslappnad helg hemma med familjen. Har man en familj storlek BAUTA så blir det en del pusslande och planerande om man bara har tid att stanna i ett par dagar. På lördagen gjorde vi stan i varberg, käkade lunch och for sedan ut till pappa i Veddige. Tog en tur och spelade minigolf med farsgubben och brorsan. Behöver jag säga vem som vann? Därefter var det uppdukat till fest med tårta och bullar!
Till min stora glädje upptäckte jag att pappa äntligen köpt hem en leksak till småsyskonen som även uppskattades av mig. En studsmatta i trädgården. Man blir aldrig för stor för att leka!
Roligast var när fyraåriga lillebrorsan låg på mage och jag hoppade så att han flög omkring som en vante. Andreas förmanade då att jag skulle ta det lite försiktigt med lille Axel varpå jag svarar: - Det är lugnt. Han tycker det är kul!
Just då hör man ett knidande från Axel mun: - Sara, det gör ont!
Taskig timing...
På söndagen var det barndop för lille (läs småtjocke) systersonen Oliver. Det var på håret att vi överlevde den segaste och mest konservativa prästen alla kategorier och hans hemska predikan vars innehåll och ståndpunkter jag inte kunde stödja för 5 öre. Döpt blev det lilla undret iallafall även om moster svor om att gå ur svenska kyrkan mitt under gudstjänsten...
Som sagt besök härs och tvärs tillika god mat och fika har präglat helgen. Några långa promenader vid havet har dessutom hunnits med i höstsolen. Först när man har avstånd hem förstår man att uppskatta hur fint det är och hur få förunnad den är som bor mitt vid havet. Trodde att havsluften skulle göra mig gott. Istället flög jag tillbaka till Umeå med min första snuva på flera år. Jag som senast i torsdag sa till Örjan att jag aldrig blir förkyld. Tji fick jag och med svansen mellan benen kom jag upp till måndagsträningen för att meddela att jag inte kunde deltaga för att jag var sjuk. Ibland önskar man att "peppar, peppar" hjälper eller att man bitit sig i tungan lite tidigare...
På tal om att missa träningar så var jag och rakpermanentade håret igår för att slippa gå runt med mitt afrokrull efter varje dusch och mitt under behandlingen fick jag reda på att jag då inte fick våta ned håret, sätta upp det, platta, blåsa eller använda ngt i det på 36 timmar. Egentligen var det ingen hit att ha hjälmen på heller, men det gick om jag var försiktig. Hade vart något att komma upp på träningen och säga till Coach att jag inte kan vara med och träna för att jag fixat håret. Hade nog kunnat hälsa hem då!
Så nu går jag runt här med illaluktande hår med en odörblandning av ammoniak och gammal hjälmsvett. Som Linnea uttryckte det på träningen: Det luktar skit här! Jag säger inte emot...
Skönt att vara tillbaka i den vanliga lunken. Imorgon bär det av till Stockholm/Västerås för träningmatcher. Vi åker tillsammans med herrarna som skall spela ligacupen. Tre träningsmatcher mot elitserielag väntar för vår del: Balrog, Täby och Rönnby. Spännande värre!
Drömträningen
Dagens Samurajträning: Sargfotboll och småmålsspel. Kommentarer överflödiga!
Hemfärd!
Det blev en riktigt bra avslutning på Nolia Cup. För första gången någonsin vann Dalens damer cupen efter en stabil 8-1 vinst övre Ö-vik i finalen!
Gårdagens träning var mycket givande. Det var då min tur att träna med Sandåkerns herrar i Vildmanna hallen. Ett mycket bra initiatv det där att vi målisar får chansen att stå i mål lite på herrträningar. Mer "kötta" och betydligt fler skott under tvåmålen än jag är van vid...
Jag hade otroligt nog lyckats att tappa bort något igår. Utan att jag visste om det. Otippat. Helt plötsligt ringde en okänd människa mig och sa att hon hade min legitimation...
Bra att det fortfarande finns genomsnälla och ärliga människor. Ännu bättre att jag allt som oftast råkar tappa bort mina saker just där de befinner sig!
Veckan har gått i slow- motion och kännetecknats av en låååång väntan. För nu väntar bara träning, packning och sänggående innan planet lyfter söderut mot Göteborg tidigt imorgon bitti. Det är ett tight schema som gäller i helgen. Många som vi bara måste hinna träffa. I Göteborg och hemma i Varberg. Längtar!
Ja, jag skrev "vi"!
Livet är härligt. Solen skiner.
Jag har funnit den finaste av pojkar.
Och det är inte bara för att han köpte nästan alla mina kakburkar...
Ses i söder mina vänner!
One man can be a crucial ingredient on a team, but one man cannot make a team...
Domarna var matchens stora stolpskott. De var inte synkade för fem öre. I herrarnas match såg jag dem inte göra samma tecken en enda gång. Dessutom stod de för bedriften att döma mål för ett klockrent stolpskott (antagligen insåg de deras misstag för några klagomål senare så ändrade de sitt beslut och tog tillbaka målet).
Då en av domarna under vår match fick frågan om varför inte det blev en tvåa för fasthållningen svarade han:
- Det var ingen fasthållning hon höll bara i klubban!.
På tal om det så är IBK Göteborg i Karlstad och spelar den traditionsenliga Kallsta Open (med prinskorvsätartävling) i helgen. Under förra årets upplaga så var jag med om den av de knasigaste avblåsningarna någonsin. Vi hade en avvaktande utvisning med oss och satte därför in en extra utespelare. Efter bara en kort tids spel 6-5 blåser domaren av, dömer frislag till motståndarna och låter utvisningen träda i kraft. Då de får frågan varför de blåser av både vid tidpunkten för utvisningen och vid ledarnas samtal med dem efteråt svarar de:
- Man får inte passa bollen bakåt under avvaktande utvisning!
Många "roliga" historier av detta slag har man varit med om. Jag är en av de som sällan klagar på domarna och har full förståelse för att det är svårt att alltid ta rätt beslut på så kort tid. Ingen är felfri och sällan vinner man på något på att klaga på domslut.
Däremot så retar det mig när man svarar så dumt eller inte har koll på reglerna. Då blir jag tamejfan riktigt grinig. Det är lågt!
Läs mer om matchen på Dalens hemsida, Dalenfans , i VF eller VK
Inte ett öga är torrt...
FriidrottsVM hann knappt börja innan de första tårarna rann nedför kinderna på Sentimentala-Sara. De kan helt enkelt inte hållas tillbaka. Jag gråter för vinnarna och jag gråter för förlorarna...
Under söndagens avslutning av damernas sjukamp rann tårarna i floder nedför kinderna. Pinsamt, jag vet!
Ännu mera pinsamt var det faktum att jag befann mig på O´learys för att beskåda när Carolina Kluft tangerade det gamla Euoroparekordet och bärgade hem guldmedaljen. Helt omedvetet om det själv stämde jag upp i ett euroforiskt storgråtande. Vaknade till liv först då jag hörde min syster brista ut i ett gapskratt av sällan skådat slag. I samma veva ser jag att flera ansikten är vända mot mig istället för emot tv-skärmarna...
Försöker ta ton och förklara mig. Utan framgång. Får inte fram ett ljud. Halsen har tjocknat ihop som aldrig förr. Efter några ihärdiga försök att torka bort tårarna och ta ton får jag slutligen fram: - Ja men, förstår ni hur mycket hon har tränat!
Dagen till ära grät jag ikapp med Susanna Kallur efter häckfinalen. Vet inte vem som grät mest- hon eller jag?
Många tillfällen till tårar återstår. Med tanke på att jag är ledig hela veckan, friidrottsVM till ära, så finns det risk för några fortsatt blöta dagar...
Förföljd av Tarzan.....
Under söndagskvällen dukade jag upp till "palt-fest". Det är min nya tradition. Alla som kommer hit från söder och inte har provat måste invigas i palt- landet. Döm om förvåning när jag åpen som jag är var först med att dela min palt och till min förvåning upptäckter att den är tömd på innehåll! Det började koka i mig och jag rabblade upp alla tänkbara åtgärder jag skulle ta mig till för att paltföreteget skulle få veta att de snuvat mig på fläsket och förstört min paltfest. Här skulle det tamejfasen reklameras!
Visade sig dock senare att det inte fanns fläsk varken i syrrans eller i Andreas palt...
Efter att ha rotat fram paketen ur soporna och kollat på etiketten gick det upp för mig att jag köpt vegetarisk palt utan fläsk. Inget jag kan rekommendera. Smakade som en blandning mellan tapetklister och playdoo-lera...
Matchen mot Umeå city (passar på att promota Johan Karlbergs eminenta sida- Dalenfans.se ) slutade 15-0 till våran favör. Inte mycket att orda om en träningsmatch som denna. Några riktigt fina klapp-klapp-mål och en STOR nolla i protokollet måste dock räknas som positivt.
Nu drar det igång på allvar!
På tal om det så har jag sedan lördagen förföljts av en envis mardröm. Gång på gång har jag drömt att vi spelar match och jag sitter på läktaren trots att det bara är en målvakt med i truppen. Då jag frågar tränarna om varför jag måste sitta på läktaren och inte på bänken får jag svaret: Du blev ju utbytt. En gång utbytt och det är läktaren som gäller!
Haha, som sagt det börjar hetta till!
Mina två senaste lag IBF Göteborg och Warberg IC möttes i en träningsmatch i Öxabäck i helgen. Dock verkade det inte vara så många av de gamla rävarna med under denna drabbning. 6-1 till IBF fördel blev resultatet.
Fick mig ett rejält skratt när jag läste på Endres lagblogg om mannen, myten, legenden som inte verkar ha gjort några försök till att sluta värna om sin frisyr och sin heliga bil. Som sagt: rör aldrig hans bil, rör aldrig hans hår och klaga aldrig på domaren!
Idag har det inte blivit många barn gjorda. Tog skydd under täcket av rädsla för att svepas med i regnstormen. En bok och en dos friidrotts-VM är det enda som hunnits med under dagen. Snart väntar träning!
Jobbigt att vara ledig, hehe....
Ett litet steg för media men ett stort jäkla jättekliv för daminnebandyn!
SEI har tagit sitt förnuft till fånga och drivit igenom att även daminnebandy skall få en återkommande plats i tvrutan i vinter. Inte i lika stor utsträckning som herrarna och det kostar på, men i vilket fall. Så viktigt!
Läs mer här!
Framsteg, frivändningar, förmiddagsträning, fotboll och försäsongsmatch
Svaret på dopingkontrollen damp ned med en duns i brevinkastet idag. En uns av oro började nästan infinna sig hos mig då jag i helgen fick reda på att de övriga testade hade fått sina svar för längesedan. Visade sig att mitt brev hade åkt en omväg till Varberg via Göteborg innan det hittade min rätta adress. Mycket knepigt med tanke på att man under testet var tvungen att skriva den adress svaret skulle skickas till på formuläret och inte fasen skrev jag adressen till Varberg från stenåldern på den...
I vilket fall så visade det sig som förväntat att jag inte hade några spår av otillåtna medel i mig. Negativus!
Förmiddagen har liksom igår tillbringats på Gammlias Gym. Känns lyxigt värre att vara ledig och ha möjlighet att kunna gå och få passet avklarat under förmiddagen. Dagens undantag med förmiddagsträning innebär även att man har möjlighet att kolla in UIK damernas VM-uppladdningsmatch emot brassarna ikväll efter innebandyträningen vilket är ett stort plus i kanten!
Vi var ett helt gäng på plats idag som kämpade på och fick våra skrotlyft gjorda trots att minsta muskelfiber i kroppen ömmade till tusen efter veckans tester och hårda träningar. Kul att se att så många bita ihop och köra på träning efter träning. Veckans tester har visat på stora framsteg hos riktigt många. Det pekar uppåt!
Själv är jag grymt nöjd med mina ökningar på såväl styrkan, hoppen och snabbheten. Förra omgången tester kändes som en stor besvikelse och därför skäms jag inte över att säga att jag är mer än stolt över mig själv den här gången. Benböjen satt som en smäck. Jag kände mig som hulken när jag trotsade alla mina egen uppsatta hinder och ökade långt mer än jag trodde var möjligt. Resultatet på beepen och brutalbänken gick inte riktigt i den riktning som jag önskar men skam den som ger sig...
I veckan blev det klart att jag till slut kommit in på skolan och kan börja bita av på de sista två terminerna på lärarprogrammet. Jag börjar se ett ljus i tunneln och ser fram emot att så småningom ta mig ur den skyddande studentbubblan och stega ut i det verkliga livet. Längtar till att få börja knega och för första gången på 3,5 år få en något större inkomst än de stackars 7000 riksdaler i månaden som studiebidraget och de betungande lånen tillsammans resulterar i...
Två böcker avverkade den här veckan: Mikael Niemis "Mannen som dog som en lax" och "Jag är allt du drömt" av Ali Smith. Den sistnämda något rörig till en början men den tar sig ju längre mot slutet som det lider. Rekommenderas! Den förstnämnda råder jag er att inte lägga ned tid på- det är den inte värd. Tråkig läsning!
Nu börjar det osa innebandy på riktigt. Dax att tagga till!
Första träningsmatchen äger rum på lördag i vildmannahallen mot Umeå City (som för övrigt är riktigt duktiga på att uppdatera sin hemsida). Dagen till ära har jag raggat publik från söder. Min syster Åsa och hennes lilla bebbe Oliver 2 månader kommer och hälsar på i helgen. Första gången jag träffar någon i familjen på nästan tre månader. Längtar!
Positiv utveckling för alla innebandynördar på läktaren
Så i vinter är det bara att kolla upp när man vill se på innebandy genom ett enkelt knapptryck och snickarsy ett schema som innefattar så många timmar som möjligt på läktaren. Stort!
Ses på läktaren!